Hur länge har du inte pratat med din son? frågade jag min granne och kände hur hjärtat sjönk inom mig.
Det har gått över sex år sedan jag såg honom sist. När han flyttade ihop med sin fru hörde han först av sig då och då, men sedan tappade han kontakten. En gång köpte jag en prinsesstårta till hans födelsedag, åkte för att hälsa på, men hon sänkte blicken och tårarna kom.
Vad hände då?
Min svärdotter öppnade dörren och sa att jag inte längre var välkommen där. Min son sa ingenting, bara såg på mig som om jag hade gjort något fel och tittade bort. Det var sista gången jag såg honom.
Har han inte ringt dig sen dess? Jag kunde knappt tro det jag hörde.
Jag ringde en gång när jag bestämt mig för att sälja min trerumslägenhet här i Göteborg och köpa något mindre. Självklart gav jag honom lite pengar när allt var klart. Han kom, skrev under pappren, tog emot pengarna och sen hörde jag aldrig av honom igen.
Känner du dig väldigt ensam, eller har du vant dig vid det? frågade jag den gamla damen.
Jag mår bra. När jag var ung blev jag ensamstående med min son när min man lämnade mig för en annan kvinna. Jag har uppfostrat min son själv, gett honom kärlek och omsorg. Senare berättade han att han ville flytta, att han ville hyra en egen lägenhet. Jag blev glad först, tänkte att han blivit vuxen och ville stå på egna ben.
Men det handlade mer om hans flickvän, Linnéa. Hon ville att de skulle ha sitt eget för att ingen skulle blanda sig i deras liv. Och snart väntade de barn.
Du berättar allt detta så lugnt Känns det inte sorgligt att din son lämnat dig åt ensamheten på äldre dagar? frågade jag förvånat.
Det gör mindre ont nu. Jag trivs i den nya lägenheten, här i Majorna. Jag har pengar så det räcker och blir över. Varje morgon kokar jag kaffe, går ut på balkongen och ser på staden som vaknar. När jag var ung drömde jag bara om att få sova ut, för jag jobbade skift hela livet. Jag trodde jag skulle bli gammal omgiven av familj, men kanske var min lott att vara ensam.
Har du funderat på att skaffa en katt eller hund? Två är alltid trevligare än en.
Du vet, vännen, till och med katter lämnar ibland sina människor. Och en hund vågar jag inte skaffa, för jag vet inte om jag vaknar nästa morgon. Jag kan inte ta hand om någon om jag inte vet att jag klarar av det. Jag har redan gjort ett stort misstag en gång i livet.
Kvinnan försökte hålla huvudet högt, men till slut brast det och tårarna kom.
Att lära sig att finna frid i sig själv, även när ensamheten känns tung, kan kanske vara den svåraste men viktigaste insikten en människa kan få. Livet tar ibland oväntade vägar och ibland måste vi vara vår egen trygghet.
