Skilsmässa på grund av grannen
Alltså, kan du bara förklara varför av alla kvinnor i världen du valde henne? Att gå från mig, och till henne, VARFÖR?
Malin kände sig slagen på alla punkter av Johanna. Och hade åtminstone Erik sagt något typ hon är roligare, lite friare, inte lika sträng, och inte lika tråkig som du, så hade det väl ändå varit mer begripligt.
Men oj, Malin! Hur kunde det bli såhär? Ni som hade det så bra tillsammans! snyftade både mamma, syrra och halva kompiskretsen när de fick höra om den stundande skilsmässan.
Jo, vi hade det Men nu är det slut på det, brukade Malin svara.
Och så kom de där råden: Malin, tänk efter både sju och sjutton gånger innan du lämnar en sån man. Han tjänar ju bra, ungarna älskar honom, och dessutom vill han ju inte ens skiljas
Efter det, alltså efter att ha hört just dom orden då var det vänskapskarantän direkt. Blockad på Facebook, Messenger och på riktigt. Levde man med näsan i andras liv, fick man skylla sig själv.
Därför blev även kollegan, som förut ändå varit en kompis, plötsligt nedgraderad till en neutral nickning och ett avmätt hej vid kaffemaskinen.
När kollegan försökte närma sig igen fick Malin nog och drog en liten föreläsning om ovälkomna råd och varför hon ALDRIG tänkte ta tillbaka sin otrogna man.
För ja, otrogen! Malin kunde liksom fortfarande inte fatta vad som hade hänt.
De hade faktiskt haft det bra tjugo år ihop, träffades på universitetet, käkade inte bara ett kilo utan hela lastbilen salt ihop, så som svensk sed säger att man måste för att få ihop det.
De klarade av allt: svåra sjukdomar, arbetslöshet, barnens öroninflammationer, pengar som oftast tröt.
Två barn: en son och en dotter, full pott där. Hemma var det alltid rent och maten klar. Malin hade aldrig haft skenheliga migränanfall eller sånt där.
Hon tog hand om sig själv, såg till att Erik inte bara var en levande sedelpress, och hittade utrymme för honom hon dumpade honom aldrig till förmån för barnen, liksom.
Så vad mer ville karln ha? Varför traskade han plötsligt iväg och blev otrogen?
Och dessutom med vem! Hade det varit en yngre tjej hade man väl kanske förstått, men nu drogs Erik alltså till en frånskild granne med barn, från andra sidan innergården.
Kan du bara förklara vad du såg hos henne?
När otroheten uppdagades pendlande Malin mellan skratt och tårar och Erik fick stå till svars.
Varför just henne? Varför gå från mig till henne?
Johanna kunde inte mäta sig på nån front. Och det värsta var att Erik inte kom med några förmildrande förklaringar om att Johanna var lättsam, kul eller så.
Nej, inte det minsta. Han kunde inte förklara det.
Inte ens att han var berusad kunde han skylla på nej, han var nykter som en kyrkråtta.
Det enda han fick ur sig var något med att det bara hände, och sen ville han nästan desperat komma tillbaka hem, säga förlåt, nästan krypa på knä.
Det mest bisarra? Erik hade inte alls planerat att skilja sig. Han trodde han bara skulle kunna trassla till det lite vid sidan om, men ändå komma hem med svansen mellan benen och låtsas som ingenting hade hänt. Och att Johanna egentligen inte fanns.
Och vet du, det hade säkert kunnat bli precis så, om det inte vore för att Johanna blev gravid. Då bestämde hon sig att nu skulle hon ha farsan till både sitt gamla och nya barn vad det än krävdes. Och så stormade hon in till Malin.
Först trodde inte Malin sina öron. Alltså, tjugo år ihop känner man inte sin make då?
Men Johanna hade stenkoll: födelsemärken, ärr på ryggen, detaljer som ingen kunde gissa så bevis fanns. Bara att erkänna för Erik, och så blev han utskälld, men också be om förlåtelse.
Chockerande nog ställde några på Eriks sida. Inte bara gemensamma vänner, utan även Malins egna kollega, några väninnor och släktingar på avstånd. Plötsligt menade ALLA att Malin borde förlåta, låtsas som ingenting och rädda familjen.
Där gick gränsen för Malin.
Okej, att Eriks mamma alltid tjatade om att hålla ihop familjen och var pådrivande, det förstod Malin på ett sätt sonen ville ju fixa allt och hon hjälpte väl till, men när till och med barnen skulle lägga in ett ord för pappas skull där tog Malins tålamod slut. Eller när vänner började lägga sig i och tycka att alla har det rörigt, du får väl härda ut, så vi slipper känna oss sämre.
Varför skulle Malin ta ansvar för att andra har trassliga liv? Hon tänkte inte vara nån medberoende i deras drama.
Hon hade alltid varit pappas dotter, och han brukade säga: Om de säger att du är självisk, och att du borde stå ut, ställa upp och förlåta bara för att så gör man eller för att någon högre makt kräver det tro inte ett ord. Då är det bara för att de själva vill slippa ta ansvar.
Det där präntade Malin in. Så när ovan nämnda påtryckningar dök upp, släppte hon helt enkelt taget.
Inte ena barnet föll in i mormors tjat på att försöka förena familjen. Efter att Malin skickade in skilsmässoansökan ringde svärmor och krävde att barnen skulle ta bort blockeringen på Messenger och börja prata med farmor igen.
Alltså, hon tjatar bara om att ni ska bli ihop igen, hur allt blir bättre om ni bor tillsammans det är bara det hela tiden, sa dottern Jennie över middagsbordet, eftersom sonen Joel var hos sin flickvän.
Jag har sagt en gång, två gånger, men hon lyssnar aldrig. Så nu är det block tills hon slutar köra samma gamla visa.
Tack, Jennie, sa Malin. Jag vet att du inte tycker det här är lätt, men jag uppskattar att du varken låter dig styras eller tar över det där tjatet.
Mamma, jag är ju inte dum, suckade Jennie. Jag vet vad pappa har gjort. Hade ni bråkat om semester eller gardiner finns det ju hopp, men otrohet det förlåter man inte, inte om man är normal. Pappa vet det, han med. Vad trodde han, egentligen? Och vad tror farmor?
På de frågorna hade Malin inget svar. Hon brukade annars kunna svara på vad som helst för sina barn men inte nu.
Vad säger man, när man själv inte vet varför mannen man levt med i två decennier plötsligt tappar greppet så totalt, fast han alltid varit en trygg farsa och make?
Jovisst, i efterhand var det såklart massor som hände förr, men ingenting sånt här. Alltså, var det bara någon typisk 50-årskris han fick, eller?
Hur som helst visade det sig att Erik hade många fler sidor än vad någon anade.
Och det blev inte sista gången han bjöd på överraskningar men det är en historia jag får berätta vid ett annat tillfälle, vännen.
