Lina var en dålig kvinna. Riktigt dålig, nästan så att man tycker synd om henne, så dålig var hon. Alla försökte förklara för henne hur dålig hon var. Dålig och dessutom olycklig. Ingen man, sonen vuxen och utflugen. Lina var ensam, ingen behövde henne. På måndagen kom hon till jobbet där alla skröt om hur de hade tvättat och städat hela helgen. Vissa hade slitit på landet, andra kokat sylt. Lina teg – vad hade hon att berätta? Inget. Hon hade ingen karl, barnet var vuxet, så hon teg som muren. Idag fick hon gå lite tidigare – kollegorna skakade fördömande på huvudet, alla visste ju att Lina ibland gick tidigare för att träffa sina otaliga älskare. Alla på jobbet visste: Lina hade många älskare, det var därför hon var så dålig. Lina var mycket dålig. De själva var förstås goda, allihop gifta och fullt sysselsatta, men Lina… ja, hon var den dåliga. – Lina, säger mamma, varför är du sån? – Sån som vadå, mamma? – Ja, oetablerad, kunde du inte åtminstone hitta någon karl? Du hinner ju fortfarande skaffa ett barn till, alla får barn efter fyrtio nuförtiden. – Mamma, varför skulle jag vilja ha en karl till? Och ett barn till av någon karl? Jag har ju redan Lasse och det räcker gott för mig… Och varför skulle jag ha en sån där ”karl”? Jag har ju Olof. – Lina! utbrister mamma, Olof är inte din man! – Men det är han visst det, skrattar Lina. Han bjuder mig på dejt varje vecka, ger mig små presenter, hjälper mig resa bort, han gnäller aldrig, skickar mig inte att tvätta hans mammas fönster, tvingar mig inte att tvätta hans kalsonger och strumpor, kräver ingen middag, besvärar mig inte med problem och ligger inte i vägen på soffan. En paradisisk tillvaro. – Ja, och hans stackars fru får stå ut med allt det där istället… – Vill du att jag ska vara den som får ta det? Aldrig! Jag är lite över fyrtio och har varit gift två gånger – TVÅ gånger, mamma – och jag sprang från den sortens ”lycka”. Första mannen, Lasses pappa, vill du minnas, mamma? Det var ju på ditt initiativ jag gifte mig så fort jag fyllt arton – han var äldre, smartare, förnuftig, han älskade mig, var respekterad och hade pengar, ja mamma? Fem år, mamma, satt jag i ett fängelse. Ingen utbildning, inga vänner, inte ens tid med min egen unge, bara slit för honom och hans mamma. Men jag bar ju guldsmycken, jo visst. En gång i månaden tog han ut mig som ett husdjur för att visa folk sin ”riktiga” fru, inte som deras egna dockor. Fast själv gick han gärna till just sådana dockor… När jag äntligen stack och skilde mig, tack gode Gud för mormor, då ville han ha tillbaka allt – till och med mina trosor. Andra gången gifte jag mig av kärlek, jag pluggade, jobbade på kvällen, minns du mamma? Pluggade som en galning för att ta igen allt och arbetade för att inte vara en parasit hemma hos er… – Lina! Hur kan du säga så? Var jag någonsin snål med mat eller soppa åt dig eller ditt barn? – Nej, mamma… Men det handlar inte bara om dig. Det finns fler. Pappa till exempel… och brorsan, Niklas – båda lekte soffpotatis medan du slet. Jag gifte mig av kärlek andra gången, för utan kärlek hade jag redan provat. Vad ändrades? Ingenting. Bara mer jobb. Först var jag Lina – Angelika, sen Lina – hon-som-ska-göra-allt. Älskade låg på soffan, Lina jobbade, hämtade eget barn, handlade mat, körkort? Varför, det är ju mannen som ska ha det! Han kan ju inte åka spårvagn till jobbet. Alla kvinnor har det så, varför klaga, vem ska annars laga mat? Lagat, dukat, matat, tvättat, strukit, och sen ska mannen få sin rätta dos kärlek så han inte går till någon annan, det vore en katastrof… Pengarna räcker inte? Det är ditt eget barns fel – hade det varit hans egna arvinge kanske han brytt sig, men så är det ju inte. Ursäkta, men så är det… Varför ska jag lägga mina pengar på DIN bil? Vi är ju ändå en familj! Jämför vad du tjänar utan att göra nåt med vad jag gör! Du har ju bara haft tur. Ska du gå ifrån mig? Lycka till, vem vill ha dig med barn, ha-ha-ha. Sådär gick mina äktenskap, mamma, gift med någon som tjänade mer, med någon som tjänade mindre. Ingen skillnad. Alla hade det bra – utom jag. – Lina, alla lever så här, vännen. – Låt dem göra det, mamma! Men inte jag. – Hur var din lördag? – Tja, Niklas och Maja lämnade Olle och Vilma hos oss, jag gick ut med dem, stekte pannkakor, städade, tvättade, lade barnen, matade pappa, strök, satt, sen somnade jag vid midnatt. På morgonen ville barnbarnen ha mer pannkakor, stekta, Niklas med Maja kom, jag stekte kyckling, fixade sallad, pizza, vi åt, de åkte, jag städade lite till, och somnade på soffan klockan elva. – Mamma, jag minns inte att du brukade vilja sitta barnvakt åt Lasse, att du tog mitt barn för att själv kunna vila? – Lina, du var så självständig… men de här andra, oj oj oj… – Vill du höra om min förra helg, mamma? Lasse ringde på fredagen, frågade om jag kunde ta hand om Marinas katt Tim när de skulle fjällvandra. Självklart tog jag honom. De kom med pizza och katt, jag åt gott, tittade på serier, behövde inte hetsa upp på morgonen. På lördagen drack jag kaffe, dammtorkade, tvättade lite, ringde dig, ville bjuda med dig till museum eller fika. Men pappa svarade, du var upptagen, han kallade mig soffliggare och sade att du slet och passade barnbarn medan jag lekte dam i salongerna. Jag var på väg att bli arg men kom på bättre tankar. Gick på museet, det var din älsklingskonstnär, minns du? Tog en fika. Kom hem, katten sov. Lade mig i soffan med serien. På söndagen sov vi länge, ville bjuda med dig på båttur men Maja svarade i telefonen, du var upptagen. På kvällen ringde Olof och bjöd ut mig. Självklart gick jag ut! Jag är en fri kvinna, jag frågar inte ut honom om hans fru, vi pratar inte om sånt – han belastar mig inte, och jag inte honom. Jag hade en fantastisk kväll, la mig och gick glad till jobbet på måndagen. Jag har försökt träffa ogifta män, mamma. Det är hopplöst. Antingen pojkar som söker en morsa eller bittra killar, skilda flera gånger, med massor av barn. En sa att jag var tvungen att älska hans barn, och hans ex-fru behövde också hans pengar, men vi skulle leva på min lön – resten skulle han lägga på fiske, och i gengäld fick jag fisk till middag. Skulle han hjälpa mitt barn? Absolut inte – Lasse har ju redan en pappa. Logiskt? Jo, därför blev han snabbt bortvald. Så ja, nu är jag dålig – liten, snål, kall och smart. Ville ha min son på den stackars mannens bekostnad… och bara leva livet. Därför har jag Olof. Ja, jag är dålig i era ögon, men jag skäms inte alls för hur jag lever. Det som gör ont är att DU lever så här, mamma – därför lockade jag ut dig idag, ba att du skulle hjälpa mig. Mamma, med mig är allt bra. Nu gör vi något bara för oss, du får också tänka på dig själv, vara med mig, din dotter. – Har du blivit galen, Lina, men pappa då? – Vad med pappa? Är han sjuk? – Nej, men… lunchen… – Jag tror inte på att du inte redan har lagat mat. – Men den måste värmas, och Niklas… – Mamma! Jag kan faktiskt bli sur nu… Du vet att jag är dålig, men låt mig vara snäll en stund idag – kom och vila med mig, jag ber dig… På jobbet på måndagen berättar kvinnor om hur uttröttade de blev av sin ledighet. Och Lina ler luttrat – alla vet att Lina är dålig. Hon rör sig dansande och ler sitt hemliga leende åt vetskapen om något bara hon förstår. Alla vet att det bara kan vara dåliga tankar som far i Linas huvud.