Jag är 89 år gammal. De ringde för att lura mig – men jag är ju ingenjör. När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag med min kopp mynta-te och löste sudoku. Nu är jag 93 år gammal, men hjärnan min är fortfarande skarp – precis som på 60-talet då jag programmerade. – Fru Andersson? – hördes en sliskig röst i luren. – Vi ringer angående misstänkta transaktioner på ert konto. Vi har upptäckt ovanlig aktivitet. Jaha. Ytterligare en. – Oj, så obehagligt – sa jag med bästa darrande “tant”-röst. – Vad ska jag göra, min gosse? – Ni måste bekräfta ert bankkortsnummer. – Självklart, självklart… bara jag hittar mina glasögon… – jag lät det bli lite tyst. – Men vet du vad? Kan inte du säga de sista fyra siffrorna, så bekräftar jag. Så jag är säker på att du är legitim. Det blev pinsam tystnad. – Så funkar det inte, frun. Vi behöver hela numret. – Jag förstår – suckade jag. – Kan du bara svara på en sak… använder ni vanlig VoIP-protokoll eller end-to-end-kryptering på linjen ni ringer ifrån? En till paus. – Frun, ni måste bara… – Jag undrar eftersom jag redan har spårat din IP-adress medan vi pratar – sa jag lugnt. – Intressant… samtal från ett internetcafé. Vet du, jag designade säkerhetssystem i fyrtio år. Jag är systemingenjör. Det lär en ett och annat. – Eh… frun… – Och en sak till – la jag till. – Jag har just aktiverat ett script. Den samlar just nu data från din enhet. Vill du att jag läser upp din kontaktlista, eller ska jag skicka allt direkt till polisen? Jag hörde hur han svalde. – Det där är olagligt… – Olagligt? – skrattade jag. – Jag skrev kod när din mormor lärde sig gå. Dessutom spelar jag in hela samtalet – inklusive metadata. Och vet du vad det bästa är? Jag ser din skärm. Hej, Joel. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med? Klick. Han la på. Jag skrattade så jag höll på att spilla ut mitt te. Sedan ringde jag mitt barnbarn – han som alltid skojar om att jag inte fattar teknik. – Alex – sa jag när han svarade – jag har precis lurat en bedragare som försökte råna mig. Tror du fortfarande att jag inte kan något om “internet”?

Jag är 89 år gammal. De ringde för att försöka lura mig. Men jag har varit ingenjör.

När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag och drack en kopp mynta-te och löste ett korsord. Vid 93 års ålder är mitt sinne fortfarande skarpt precis som på sextiotalet när jag arbetade med programmering.

Fru Lundqvist? hörde jag en inställsam röst säga på andra sidan linjen. Vi ringer från banken angående misstänkta rörelser på ert konto. Vi har upptäckt ovanlig aktivitet.

Jaha.
Ännu en sån.

Oj då, så skrämmande! sa jag med min bästa darriga gamla röst. Vad behöver jag göra, pojk min?

Vi behöver att ni bekräftar ert bankkortsnummer.

Naturligtvis, naturligtvis jag ska bara hitta mina glasögon jag lät tystnaden hänga kvar en stund. Men vet du vad? Det är kanske enklast om du säger de fyra sista siffrorna, så bekräftar jag dem. Så jag kan vara säker på att det verkligen är från banken.

Tystnad. Obehagligt lång.

Så fungerar det inte, frun. Vi behöver hela numret.

Jag förstår suckade jag. Men säg bara använder ni SIP eller har ni en krypterad anslutning på ert samtal?

Ännu en paus.

Fru Lundqvist, det är bara så att

Jag undrar eftersom jag redan, medan vi pratar, har spårat ert IP-nummer. Intressant ett samtal från ett internetcafé. Vet ni, jag jobbade fyrtio år med att konstruera säkerhetssystem. Systemingenjör. Man lär sig ett och annat av det.

Jag frun

Och du, förresten, just nu har jag aktiverat ett skript på min linje. Det samlar in data från din enhet. Ska jag läsa upp din kontaktlista, eller vill du att jag skickar den direkt till myndigheterna?

Jag hörde hur han svalde.

Det där är olagligt

Olagligt? skrattade jag. Pojke lilla, jag skrev kod när din mormor tog sina första steg. Dessutom spelar jag in hela samtalet med metadata. Och vet du vad? Jag ser din skärm. Hej, Oskar. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med?

Klick.

Han la på.

Jag skrattade så jag nästan spillde ut mitt te. Sedan ringde jag min sonson han som alltid skojar om att jag inte begriper teknik.

Erik, sa jag när han svarade jag överlistade just en bedragare som försökte ta mina pengar. Tycker du fortfarande att jag inte förstår mig på internet?

Idag blev jag påmind om att erfarenhet och sunt förnuft kan väga tyngre än all teknik i världen.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Jag är 89 år gammal. De ringde för att lura mig – men jag är ju ingenjör. När telefonen ringde den där tisdagsmorgonen satt jag med min kopp mynta-te och löste sudoku. Nu är jag 93 år gammal, men hjärnan min är fortfarande skarp – precis som på 60-talet då jag programmerade. – Fru Andersson? – hördes en sliskig röst i luren. – Vi ringer angående misstänkta transaktioner på ert konto. Vi har upptäckt ovanlig aktivitet. Jaha. Ytterligare en. – Oj, så obehagligt – sa jag med bästa darrande “tant”-röst. – Vad ska jag göra, min gosse? – Ni måste bekräfta ert bankkortsnummer. – Självklart, självklart… bara jag hittar mina glasögon… – jag lät det bli lite tyst. – Men vet du vad? Kan inte du säga de sista fyra siffrorna, så bekräftar jag. Så jag är säker på att du är legitim. Det blev pinsam tystnad. – Så funkar det inte, frun. Vi behöver hela numret. – Jag förstår – suckade jag. – Kan du bara svara på en sak… använder ni vanlig VoIP-protokoll eller end-to-end-kryptering på linjen ni ringer ifrån? En till paus. – Frun, ni måste bara… – Jag undrar eftersom jag redan har spårat din IP-adress medan vi pratar – sa jag lugnt. – Intressant… samtal från ett internetcafé. Vet du, jag designade säkerhetssystem i fyrtio år. Jag är systemingenjör. Det lär en ett och annat. – Eh… frun… – Och en sak till – la jag till. – Jag har just aktiverat ett script. Den samlar just nu data från din enhet. Vill du att jag läser upp din kontaktlista, eller ska jag skicka allt direkt till polisen? Jag hörde hur han svalde. – Det där är olagligt… – Olagligt? – skrattade jag. – Jag skrev kod när din mormor lärde sig gå. Dessutom spelar jag in hela samtalet – inklusive metadata. Och vet du vad det bästa är? Jag ser din skärm. Hej, Joel. Snygg profilbild. Vet din mamma vad du håller på med? Klick. Han la på. Jag skrattade så jag höll på att spilla ut mitt te. Sedan ringde jag mitt barnbarn – han som alltid skojar om att jag inte fattar teknik. – Alex – sa jag när han svarade – jag har precis lurat en bedragare som försökte råna mig. Tror du fortfarande att jag inte kan något om “internet”?
Min son bryr sig inte om att om jag ger honom lägenheten kommer jag inte ha något kvar att leva av.