Tycker ni inte om att jag vill ha min egen familj? Jag drog iväg från er, började bygga upp mitt eget liv, och nu har ni kommit hit och allt är precis som förr igen!
Elin, ta det lugnt! Jag förstår att det kan vara svårt för dig som är från Stockholm ute på landet. Men jag kommer att hjälpa dig, verkligen! Jag har koll på allt. Bara stanna vid min sida!
Hon stod där, förvirrad, Elin. Vad hade hon gett sig in på? Varför hade hon blivit förälskad i en kille från landet? Och på riktigt, hon skakade nästan i knäna av känslor för honom!
Hon var tjugoåtta, med en blomstrande karriär i Stockholm, medan trettioårige Markus hade ett stort släktträd och ett hus i en by utanför Uppsala.
De hade träffats av en slump i Gröna Lund när Markus hade vilset strosat in medan hans mamma handlade på NK, och Elin hade blivit övertalad av sina vänner att ta sig dit. Allt gick snabbt de bytte nummer, började chatta varje dag. Markus ansträngde sig verkligen; han åkte in till stan för att träffa henne, ödmjuk och uppmärksam som han var. Elin smälte. Det var något annorlunda med honom han var så direkt, öppen och varm, inte alls som killarna hon kände innan.
Sen friade han. Och Elin sa ja.
Pröva, min dotter, sa hennes mamma småleende vid köksbordet. Markus verkar vara ordentlig och arbetsam, och ärlig dessutom. Går det dåligt, kommer du ju alltid hem igen.
Det fanns inget Elin var rädd att förlora. Jobbet kunde hon sköta hemifrån numera. Hon var knappast arton längre, och visst, på landet sades det att luften var friskare. Men ändå
Markus, i vilken roll kommer jag hit då? undrade Elin.
Som min fästmö. Om ett år gifter vi oss, och då reser vi bort. Jag hinner spara ihop till det, så du slipper tänka på pengarna, svarade Markus, lite generat.
Jag vet att du är van vid annat.
Allt verkade logiskt, men ändå gnagde något i Elin. Hon kunde inte sätta fingret på vad. Så hon bestämde sig: skit samma, jag provar!
Hon tog en veckas semester, packade sin resväska, låste sin lilla tvåa på Södermalm, som hon slitit hårt för, och rullade ut från stan. Markus väntade redan ute på gårdsplanen.
Första kvällen på landet var faktiskt härlig.
Det var stekhet sommar, de vattnade tillsammans hans lilla trädgårdsland, lagade middag allting gick snabbt och lätt ihop.
Älskling, mina föräldrar kommer på besök! Markus klev in genom dörren på fredagskvällen, tidigare än vanligt.
Varför då? Elin blev tveksam.
För att träffa dig och hjälpa till lite. Och de tar med min bror och hans fru, sa Markus, nervöst vankande av och an.
Hur länge stannar de? viskade Elin, nu lite orolig.
Förhoppningsvis inte länge! Men det ordnar sig, vi klarar det tillsammans, viskade Markus och strök henne över axeln.
Men Elin blev bara oroligare efter de orden.
Tänk inte mer på det, sa hennes mamma i telefon när Elin ringde. Se det som ett prov. Klarar du det inte, kommer du hem! Gör bara som du vill de får vänja sig. Eller inte. Det är Markus problem nu.
Varför oroar jag mig? Jag är inte ens hans fru! tänkte Elin och drog ett djupt andetag. De är knappast kannibaler.
Elin hade precis dukat när hon hörde bilen rulla upp.
Nu är de här, sa Markus i dörren.
De gick ut för att möta gästerna.
Hallå där, svärdotter! ropade en storväxt kvinna i blommig klänning med strikt pagefrisyr och mörka, täta fransar, och slängde sig om halsen på Markus.
En lika stadig, småmullig man hälsade på sonen och nickade åt Elin. Markus lillebror, lång och käck, gjorde entré med ett stort leende, men hans fru en ung, kurvig blondin, blek och med rosiga kinder gav Elin en snabb, sval blick och vände sig sedan genast mot sin make.
Ska du bara stå där och dregla? Kom och hämta väskorna! röt hon till brodern och traskade mot bilen.
Elin bjöd in alla till matbordet, hoppades att middagen skulle lätta upp stämningen. Hon kunde ju laga mat, så där skulle det inte skära sig!
Vad trevligt ni har gjort det! berömde Kristina Magnusson, Markus mamma.
Och vad är det här, kyckling? Vem lagar kyckling så här? muttrade blonda Helena och petade i maten med gaffeln. Folk hittar på så mycket dumt, och man får tugga i sig eländet!
Det är gott, bara du slappnar av lite! snäste Markus bror, Fredrik.
Ja, du äter ju vad som helst, fräste Helena och slängde ner sin gaffel demonstrativt.
Markus såg bedrövat på Elin.
Helena, visa lite respekt! Och sluta vara så avundsjuk. Elin har verkligen ansträngt sig! sa Markus, stilla men bestämt.
Och varför heter hon Elin? Hettar precis som vår gamla katt, men den var ju snällare, svarade Helena giftigt.
Elin fnissade till.
Vad skrattar du åt? viskade Markus.
Min bästis har en marsvin som heter Helena, svarade Elin lågt men alla hörde.
Kristina Magnusson himlade med ögonen mot svärdottern, männen hade svårt att hålla sig för skratt, men Helena blev illröd.
Vem tror du att du är egentligen?! fräste hon mot Elin.
Ja, men du kan ju såna där kommentarer. Tänkte det var vanligt för dig! svarade Elin med en axelryckning.
Fredrik sneglade tacksamt mot Elin.
Jag är Fredriks lagvigda fru! Och du? Du är bara sambo! fräste Helena högt. Kristina Instämde med ett högt hm!
Men jag är i alla fall artig när jag är gäst, kontrade Elin.
Jag är ju inte här för din skull, svarade Helena triumferande.
Jag har då inte bjudit dig, sa Markus, nu öppet sur. Hur länge ska ni stanna egentligen?
Det blev tyst vid bordet, alla sneglade på husets herre.
Tills vi har lärt din lilla väninnna hur livet på landet fungerar, log mamma Kristina.
Mamma, kom igen. Vi har klarat oss utmärkt själva, vi fortsätter så, sa Markus sakligt.
Jaha, du har satt en latmask på halsen nu! Undrar hur länge du står ut? dängde Helena åt honom.
Lata, det har vi redan nog av i vår familj och det är inte Elin, svarade Markus rappt. Nåväl, tack för maten, nu får ni vila.
Han tog Elin i handen och de, under många missnöjda blickar, plockade av.
Elin kände: det är skönt att ha någon som har ens rygg. Här kommer hon inte låta sig trampas på. Och skulle allt skita sig ja, då har hon alltid en dörr öppen i Stockholm.
Lördagsmorgonen var ingen mjukstart.
Ska vi sova till lunch eller?! skrålade svärmodern Kristina och rusade in. Frukost ska lagas nu!
Elin tittade yrvaket på mobilen åtta på morgonen.
Kristina, det finns frukost i kylen, svarade Elin trött och drog täcket upp till hakan. Kan jag få klä på mig först?
Oj- oj, låt se på madamen! utbrast svärmodern, skakade på händerna och gick ut med en smäll i dörren.
Elin klädde på sig, samlade sig, och gick ner.
God morgon älskling, du är uppe! ropade Markus vid spisen.
Jaha, hon vaknar till slut, sniffade Kristina.
Hade jag inte väckt henne, hade hon sovit än!
Elin bet ihop.
Mamma, varför kom du in i vårt sovrum? sa Markus uppgivet. Jag bad ju dig att inte
Lata och dumma, det är ni båda! skrattade Helena, som redan satt vid bordet.
Ingen har bett om din åsikt, svarade Elin syrligt.
Så här är det på landet! Man går upp tidigt. Skaffa en ko, då börjar man mjölka vid sex, retade Helena.
Vi ska inte ha någon ko, sa Markus lugnt.
Varför då? Färsk mjölk, grädde Jaha! Elin kan ju inte mjölka, och att gå upp tidigt, nja, det är väl för mycket begärt, skrattade Helena hånfullt.
Du kan inte heller, och du lever, skrattade Markus.
Markus, sedan Elin kom in i ditt liv har du blivit så arg och sur, la svärmor sig i, och Markus suckade.
Jag åker hem! När det här cirkusgänget sticker kan du höra av dig, sa Elin och skulle till att gå.
Va? Som du kom in i bilden glömmer sonen sin familj! Kommer inte på besök, hjälper inte till! Han svarar knappt när man ringer! Kristina exploderade. Och du vill bli accepterad här!? Du splittrar vår familj!
Nu räcker det! röt Markus, och rummet blev tyst.
Så ni tycker inte om att jag vill skapa något eget? Jag stack iväg för att bygga mitt liv, men här är ni nu och ska styra igen!
Markus, du spenderar all din tid och pengar på henne! Hon vill ju bara åt dina pengar! Hon har dig lindad runt lillfingret, vi försöker bara rädda dig, utbrast Kristina.
Mamma, Elin tjänar sina egna pengar, jag sparar till bröllopet, suckade Markus och höll om Elin. Vill ni vårt bästa? Åk hem! I fortsättningen är ni bara välkomna när ni är inbjudna. Särskilt du, Helena.
Medan familjen försökte samla ihop sina saker i chock, tog Markus Elin till sidan och hans pappa och bror såg efter dem.
Markus, du måste välja, utbrast Kristina dramatiskt.
Markus såg besviket på dem.
Ändå tog ni emot Helena.
Jaså? Skojar du? fnyste Helena.
Pappa och lillebror såg undrande på, men pappa log lite.
Och? hetsade Kristina.
Jag väljer lycka! svarade Markus, stadigt.
Då har jag ingen son längre, sa Kristina och gick, Helena likaså.
Vi är med dig, skrockade Markus pappa och la armen om sonen. Jag tar hand om din mor!
Brorsan gav Markus en vänlig kram.
Ta hand om ditt liv! Vi har också saker att ändra i familjen.
Och där försvann släkten iväg.
Elin blev först generad men snart förstod hon, Markus menade allvar med henne.
De fixade saker ihop igen och hon stöttade honom, för hon visste hur tungt det var efter allt som hänt.
Samtidigt, hemma hos Fredrik, hade de annat för sig.
Mamma, Helena! Vi har köpt en ko till er! ropade Fredrik glatt.
Är du inte klok? rynkade Kristina på näsan.
Jodå. Helena får mjölka den på morgonen och släppa ut den på bete, svarade Fredrik gravallvarligt.
Skärp dig! Det är inte roligt, muttrade Helena oroligt.
Ni ville lära Elin, så vi tänkte att ni saknar just det, flinade pappa Erik. Och förresten, frukost ska vara färdig sju, varje dag! Inte smörgåsar, varm och mättande mat. På landet stiger man upp tidigt.
Haha, nu fick de själva känna på deras egna regler! Allt de kastat mot Elin kom tillbaka och nu förväntade man sig att även de skulle dra in pengar som Elin gjorde.
Det gick ju så där. Utbildningen räckte inte till, gården var för stor, tiden för knapp!
Till slut bad Kristina om förlåtelse till Markus, men vågade ändå knappt åka ut till dem på landet längre. Tänk om Elin överraskade henne igen?
Och Markus han friade lyckligt en gång till. Bröllopet blev en glad fest för hela byn!
Säga vad man vill, Kristina och Helena blev inte Elins största fans. Men de teg. Det kändes säkrast så.
Och Elin ja, hon var lycklig. De gjorde allt tillsammans, hjälpte varandra och skrattade åt oväntade gäster. Livet var just så som hon ville ha det.
