– Nadja, jag är hemma, kom och möt mig! – L-Lennart?! Vad gör du här så tidigt? Du skulle ju komma hem först om tre dagar… Kvinnan, omkring trettio år, kom ut i hallen, svepte snabbt om sig sidenmorgonrocken och tittade förvirrat på sin man som stod i dörren. – Ville överraska dig, Nadja. Ser ut som det lyckades! Eller är du inte glad? – Den långe, bredaxlade mannen log stort, nöjd över effekten. – Jag är jätteglad! Gå direkt till köket så värmer jag maten. Nöjd med sig själv nickade Lennart mot sin fru och gick mot köket. Där väntade ett riktigt smörgåsbord: jordgubbar, choklad, middag direkt från ugnen… Som om det vore tillagat just för honom. – Åh Nadja, du är otrolig! Hur kunde du veta att jag skulle komma? Du är verkligen förutseende! Lennart lassade upp rejält med mat på tallriken och började äta med god aptit. Frun dröjde sig kvar, men han tänkte att hon säkert ville byta om för sin man – gör sig fin… – Lennart, jag… Vi… – Nadja, vilken fantastisk middag du har gjort! Och salladen, pannkakorna – så gott… Andreas?! Lennart vände sig om och såg sin fru Nadja, som höll sin arm under hans egen brors – Andreas. Nadja såg lite skamsen ut och Andreas, klädd i shorts och t-shirt, gnuggade trött sin panna, som om han just vaknat. – Ja, Lennart, det är jag. Hej, brorsan… – Hej… Kan ni vara snälla och förklara vad det är som pågår här? Eller, det behövs kanske inte… – Lennart, jag… Jag har länge velat berätta. Jag älskar din bror Andreas och vill vara med honom. Förlåt mig. – sa Nadja snabbt och sneglade under lugg på sin nu uppenbart före detta make. Lennart tappade tallriken. Porslinet och matresterna skramlade mot golvet. – Så ni… just nu… – Ja. Precis nu var vi tillsammans. – Strålande, Nadja! Och du också, Andreas! Mina kära, älskade människor – nu förstår jag varför du lagade sådär god middag… Och framförallt till vem! Nadja vågade inte se på mannen. Hon kände att om hon mötte hans blick skulle allt mod försvinna. – Och Irma? Vad gör vi med dottern? Vet hon något? – Nej, hon vet inget. – Var är hon nu? – Hos grannen och tittar på barnprogram. – Skickar du henne ofta till grannen? – I ett halvår nu… Frågorna tog slut för Lennart. Liksom känslorna. Han var trött efter resan och kände inget behov av att bråka. Det låg inte för hans lugna läggning att bli arg länge. Men om någon verkligen gick för långt – då fick man passa sig. Fast det var mer undantag än regel. Situationen med de två närmaste personerna överrumplade honom. Han tappade fotfästet för en sekund, men hämtade sig snabbt. – Om tio minuter vill jag att du är borta härifrån. Tiden börjar nu. – sa Lennart medan han drack sitt te. Han tittade inte ens på sin bror. – Vad är det hon gillar så med honom? Han ser ut som jag, vi har till och med lika födelsemärken. Jobba vill han inte, han har inge vett… Hon kommer bara förlora på det här. Men det är hennes val, tänkte han medan han fortsatte dricka sitt te. – Jag tänker inte gå förrän jag får ditt godkännande, – sa Andreas plötsligt. – Och vad menar du med det? – Skilsmässan… Släpp Nadja fri, hon älskar dig inte längre! – Ja, det ser jag ju… Skilsmässa ska ni få, men bara via tingsrätten! Vill se hur ni slösar bort allt på advokater. – Lennart… – sa frun och la handen på hans handled. – Lennart, snälla, låt oss sköta det här fint och fredligt. Jag vet du är en god människa… Han skakade på huvudet. – Okej då. Men du är inte min bror längre, Andreas! – Vi… vi ville också fråga en sak. – Vad mer? – Låt mig få lägenheten efter skilsmässan, Lennart! – sa Nadja med ett bländande leende och smekte fortfarande hans handled. – Irma har blivit så fäst vid det här stället, hon har så många vänner i skolan… Om vi måste dela upp lägenheten har vi inte råd med något nytt, då måste vi flytta ut på landet… Lennart la hakan på de knäppta händerna och tänkte. När frun såg tvekan passade hon på att smickra mer: – Lennart, mitt solsken… Gör din dotter glad. Du kommer tjäna ihop massor med pengar, du är ju så duktig! Snälla, för Irmas skull… Hon är ju din enda dotter! – Lugna dig, Nadja, – sa han kort. – Jag har en bättre idé. – Och vad då? – sa Nadja förväntansfullt. – Tänker du lämna bilen också? Irma skulle bli så glad! – Irma ska bo hos mig. – Va?! Har du fått teet om bakfoten? Du kan ju inte ta hand om barn! Du är ju alltid på tjänsteresor hela tiden… Hon minns ju knappt vad du heter! – Det kan vi ju kolla nu, – svarade han och gick ut mot dörren. Några minuter senare var Lennart tillbaka, han ledde sin dotter Irma i handen. Hon var tio år och hade just börjat fjärde klass. Hon höll hårt i pappans hand och log mot honom. – Varför tog du med henne? Ska hon också blandas in i bråket?! – frågade Nadja irriterat. Men han svarade inte, satte sig på en stol i köket, satte dottern i knät och började prata: – Irma, gumman, får jag ställa några frågor till dig? – Självklart! – sa flickan och såg lycklig ut över pappa sjönk ner på hennes nivå. – Men lova att du svarar ärligt. Jag pratar med dig som med en vuxen nu. – På riktigt? Som du gör på jobbet med dina kollegor? – Precis! Flickan nickade ivrigt och väntade spänt. – Säg, har mamma varit dum mot dig? Har hon slagit dig den senaste veckan? Dottern blev generad och tittade åt sidan, pillade nervöst på klänningen. – Vad håller du på med?! – röt Nadja. – Sluta, lämna barnet ifred! – Tyst, Nadja. Jag pratar med Irma, – sa Lennart hårt och smekte dotterns huvud. – Nosa inte. Du lovade svara ärligt, vännen. Dottern nickade. Tårar fyllde hennes ögon. Hon slog armarna om pappans hals och viskade: – Ja, hon har slagit mig tre gånger! För ett dåligt prov, för spilld mjölk. Och för att jag blev arg på farbror Andreas. Hon pussades med honom när du var borta i Stockholm. – Du behöver inte gråta, älskling! – sa han och smekte henne över håret. – Jag är här, ingen kommer göra dig illa mer. – Hon ljuger! – protesterade Nadja. – Jag har aldrig rört henne! – Så lägenheten och bilen vill du ha – för dotterns skull? – sa han med ett snett leende. – Irma, vill du svara på en sak till? – Ja… – Om du fick välja, gumman, vill du bo med mig eller mamma? Flickan tystnade, blicken flackade mellan föräldrarna. Nadja gjorde allt för att vinna över dottern – sträckte ut armarna… – Lovar du att inte resa bort igen? – Jag lovar! – sade han utan tvekan. – Då vill jag bo med dig, pappa. – Din lilla…! – skrek Nadja och höjde handen men Lennart tog ett fast grepp om dottern och skyddade henne. Andreas stod tyst i bakgrunden. – Såja, Nadja, nu har vi pratat klart. Du kommer inte se henne mer, – sa han lugnt och gick med dottern till hennes rum. Några minuter senare hjälpte han henne att packa väskan. Som tur var hade Lennart redan sin resväska redo efter tjänsteresan. Han och dottern tog in på ett hotell, ett han brukade använda i jobbet. …Några månader senare hölls rättegången. Eftersom Nadja och hennes nya man varken hade fast inkomst eller bostad beslutade domstolen att Irma skulle få bo med sin pappa. Flickan själv ville inget hellre. Lennart delade lägenheten som han hade planerat och sålde sin del. Mamman fick träffa dottern på helger, men Irma bodde nu hos sin pappa i en ny lägenhet. Lennart la om hela livet för sin dotter. Inga långa tjänsteresor längre. Och Irma började le oftare – det var värt mer än både pengar och jobb… Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tycker om detta! Gilla gärna inlägget.