Lina var dålig. Riktigt dålig, nästan synd om henne, så dålig var den där Lina. Alla försökte förklara för kvinnan att hon var dålig. Dålig, och dessutom olycklig. Självklart har hon ingen man, sonen är vuxen och bor för sig själv. Lina är ensam, ingen behöver henne. På måndagen kom hon till jobbet, alla skryter om hur de tvättat och städat hela helgen. Någon har slitit på landet, någon har kokat sylt. Men Lina är tyst – vad ska hon säga? Hon har ju ingen karl, barnet är vuxet, hon håller tyst. Idag gick hon tidigare, alla vet att hon gör det några gånger i månaden. De skakar ogillande på huvudet – alla vet ju att Lina ska träffa sina många älskare. Alla på jobbet är helt säkra: Lina har ett helt gäng älskare, för Lina är så dålig. Väldigt dålig. Och alla andra är så bra – gifta kvinnor, upptagna med hushåll och familj – men Lina, hon är dålig. – Lina, säger mamma, varför är du sån? – Hur sån, mamma? – Du är så… oordnad, kan du inte hitta någon karl, herregud, min dotter? Det är ju ändå inte för sent att skaffa ett till barn, nu för tiden föder ju alla efter fyrtio. – Mamma, varför ska jag ha någon karl? Varför ett till barn med nån random snubbe? Mamma, ärligt talat, varför? Jag har min son, Lasse, det räcker så bra… Och en snubbe, som du säger, vad ska jag med honom till? Jo, jag har ju Olof. – Lina! utropar mamma upprört, – Lina, ta ditt förnuft till fånga! Olof är ju inte din man! – Hur är han inte det? Han är visst min. Han bjuder ut mig på dejt en gång i veckan, ger presenter, fixar semesterresor, tjatar inte, skickar mig inte till svärmor för att putsa fönster, kräver varken tvätt eller middag, öser inte problem över mig, ligger inte på soffan hela dagen. Underbart. – Javisst, och allt det tunga landar ju på hans stackars fru! – Vill du att allt det där ska hamna på mig, kanske? Nej tack, jag är drygt fyrtio nu, varit gift två gånger, minns du, mamma? Från sådan “lycka” sprang jag så fort tofflorna flög. Min första man, Lasses pappa, du minns, du fick ju mig att gifta mig redan vid arton, för att han var äldre, “mognare”, rik, älskade mig, respekterade mig, visst mamma? Fem år var jag fast, fick varken plugga eller umgås med vänner, fick knappt ta hand om Lasse för jag var “för ung, skulle bara göra fel”, bara slita för honom och hans mamma. Men å andra sidan var jag ju i guld! En gång i månaden tog han ut mig ur buren, visade upp mig för folk – “kolla, min fru är ordentlig, ingen docka”. Själv sprang han gärna till andra dockor… Och när jag stack och begärde skilsmässa, tack gode gud för mormor som hjälpte, då skulle han ha tillbaka allt, till och med mina trosor… Andra gången gifte jag mig av kärlek, pluggade och jobbade, minns du mamma? Gick på universitetet på dagarna, jobbade på kvällarna för att inte ligga er till last… – Lina! Hur kan du säga så? Har jag någonsin sagt nej till dig eller barnbarnet när det gällde mat eller soppa? – Du kanske inte, mamma, men du vet – det fanns fler än du. Det fanns den som var rädd att jag skulle “sätta mig på din hals” med barnet… – Vad menar du? – Pappa, vem annars? Lillebror Niklas också – inte gjort nåt av sitt liv men varför skulle han, mamma fixar ju allt. Du jobbade dubbla pass, sprang hem, handlade på vägen för “unga kråkor” – en ligger på soffan, en vid datorn… Lagade mat, städade, tvättade… Därför gifte jag mig andra gången så snabbt – av kärlek, hoppades på nåt nytt. Men vad hände? Inget. Bara mer jobb. Blev Lina-som-ska-klara-allt. Älsklingen låg i soffan, Lina på jobbet, hämta på dagis, handla, släpa på allt, ingen bil, behövde ju inte – mannen ska ju ha den. På kvällen laga mat, duka fram, tvätta, stryka – och sedan måste man underhålla mannen så han inte går till någon annan, det dyrbara exemplaret… Pengar saknas? Ja, det är ju ditt barn, inte mitt, klart jag inte hjälper dig… Men min bil får du ändå laga! Vi är ju familj! Pff… Och sen säger folk att jag är dålig. – Lina, alla lever så här, gumman. – Låt dem, mamma. Jag vill inte, tänker inte. – Hur hade du det i helgen då? – Ja, Niklas och Maja lämnade barnen till mig och morfar, jag lekte, stekte pannkakor, torkade damm, dammsög, tvättade, la barnen och lagade mat till pappa, strök… Lade mig vid midnatt. På morgonen ville ungarna ha mer pannkakor… Sen kom Niklas och Maja, jag stekte kyckling och bakade pizza, sen somnade jag i soffan, pappa väckte mig för att gå till sängen. – Mamma, jag minns inte direkt att du slet med Lasse så där. Jag kan inte heller minnas att jag dumpade ungen på dig för att springa iväg och “vila”… – Lina, du har alltid varit så självständig, de här… oj. – Vill du höra om min förra helg istället mamma? Lasse ringde och frågade om jag kunde passa deras katt över helgen när han och Marina skulle till fjällen. Självklart! Så på fredag kom Lasse och Marina med katten, hade med sig pizza, sen stack de. Jag åt pizza och kollade serier – behöver ju inte gå upp tidigt och hålla på. På morgonen matade jag katten, drack kaffe, torkade damm, slängde tvätt, ringde dig och ville bjuda med dig på museum eller fika, men pappa svarade. Kallade mig latmask, sa att mamma sliter med barnbarnen medan jag “spankulerar på museum”. Tänkte bli arg, men orkade inte – pappa har ju alltid rätt. Men jag gick på utställningen, din favoritkonstnär mamma, minns du? Sen café, på stan, shoppade. Hem till katten, som sov. Kollade mer serier. Söndagen sov vi till elva, ville bjuda dig på båttur men Maja svarade, du var upptagen – diskade kanske? På kvällen ringde Olof och bjöd ut mig. Klart jag gick – varför tacka nej? Jag är fri, bryr mig inte om hans äktenskap, vi pratar inte om sånt, han belastar inte mig, jag honom inte. Hade en toppenkväll, vaknade utvilad på måndag och gick till jobbet. Jag har försökt träffa ogifta män, mamma. Herregud. De flesta söker en ny mamma, eller så är de bittra efter första, andra, ibland tredje frun och barnaskaran… Fick höra att jag “måste ta emot” hans barn med öppna armar, att kvinnor “naturligt har kärlek till alla barn”. Och ekonomin – han ska såklart försörja exfrun och barnen utöver underhållet för “hon är ju ändå mor till hans barn”, och vi klarar oss väl på min lön, han behöver ju sina pengar till fisket – kan ju i alla fall bjuda mig på fisk. Men mitt barn? “Lasse har ju en pappa, han får hjälpa till”. Rättvist? Javisst – därmed fick han gå. Så var det, mamma, därför har jag Olof. Ja, jag är dålig i era ögon, men inte ett dugg skäms jag för hur jag lever. Jag blir ledsen för din skull, att du lever som du gör, därför försöker jag dra med dig ut ibland, som idag när jag ljög om att jag behövde hjälp. Mamma, det är bara bra med mig – vi ska göra nåt kul nu, du kommer få tid för dig själv och oss, mor och dotter. – Men Lina, har du blivit tokig, hur ska det gå med pappa? – Vadå, är han sjuk? – Nej, men… middagen… – Inte kan det vara så illa att du inte har mat färdig. – Men den måste värmas, och Niklas… – Mamma! Blir sur nu på riktigt… Jag vet att jag är “dålig”, men låt mig vara “bra” idag – kom nu, låt oss vila lite, snälla… På jobbet berättar kvinnorna på måndag hur trötta de är efter allt “vila”. Lina ler snett – alla vet att Lina är dålig. Hon går med lätt dansande steg och ler åt något bara hon vet – och alla är helt säkra på vilka tankar som snurrar i den där Linas huvud. Självklart bara dåliga.

Linnea var dålig.
Riktigt dålig, nästan så det var synd om henne, så dålig var denna Linnea.
Alla försökte förklara för kvinnan hur dålig hon var.
Dålig, och dessutom olycklig.
Såklart ingen man, sonen vuxen och boende på annan ort.
Linnea var ensam, onödig för alla.

Hon kom till jobbet en måndag. Alla skryter högljutt om hur de städat, tvättat, donat hela helgen.
Någon hade röjt på landet i Norrtälje, någon hade kokat sylt tre dagar i sträck.
Linnea teg. Vad skulle hon berätta? Hon har ju ingen man, barnet vuxet, inget att säga. Hon teg bara i sin yllehalsduk.

Hon frågade om att få gå tidigare idag alla visste att hon gick hem tidigare några gånger i månaden.
De skakade alla på huvudet, så där svenskt dämpat ogillande. Alla visste: nu skulle hon till ännu en av sina många älskare.
På jobbet var man säker på att Linnea hade älskare överallt för hon var ju så dålig.

Linnea var dålig, mycket.
De andra gifta damer, alltid upptagna, så duktiga, så ordentliga. Men Linnea nej, dålig.

Linnea, säger mamma, hur blev du sån?
Sån hur då, mamma?
Så rotlös, du borde väl i alla fall hitta nån karl, det är ju inte för sent än. Du kan ju skaffa ett barn till, alla föder barn efter fyrtio nuförtiden.

Mamma, varför vill du att jag ska skaffa nån man? Eller ett barn till, med nån främmande snubbe? Jag har ju Simon
Men karln, vem ska jag ha honom till? Jag har ju Olof.

Linnea! Olof är inte din man!

Inte det? Han bjuder mig på middag varje vecka, ger presenter, hjälper mig boka resor, han lämnar mig ifred, skickar mig inte hem till svärmor för att tvätta fönster, kräver inte att jag ska tvätta hans kalsonger, lagar sin egen mat, lägger sig inte på soffan och jäser, överöser mig inte med problem.
Det är som en välsignelse.

Visst, men hans stackars fru får ta allt det istället!

Vill du att det skulle vara jag då? Jag har hunnit fylla drygt fyrtio, varit gift två gånger, och jag flydde knappt jagat av mina egna tofflor.
Första maken, Simons far, manade du på mig att gifta mig med innan jag fyllt arton han var äldre, klokare, stabil, förmögen ja, minns du?
Fem hela år som fånge. Fick inte plugga, träffa vänner, fick knappt vara med Simon för ung, man kan ju göra något fel. Enda jobbet var att slita för honom och hans mor.
Visst, guld på fingret.
Men längst ut på månaden gick han ut med mig som man förevisar ett litet djur kolla: ung fru, äkta, inte som era dockor!
Själv besökte han andra dockor.
När jag till slut flydde tack och lov för mormor som hjälpte mig då ville han ha tillbaka varenda sak, till och med sockarna

Andra gången gifte jag mig av kärlek, pluggade om dagarna, slet på Ica på kvällarna du minns väl, mamma?
Skämdes för att vara beroende av dig och pappa.

Linnea! Har jag någonsin klagat? Har du saknat soppa eller fika hos mig, eller Simon?

Du har aldrig klagat men andra har funnits där. Att jag skulle snylta, belasta era axlar
Pappa, särskilt. Och Niklas, min storebror han har ju aldrig riktigt behövt bli vuxen. Du sliter, och killarna slappar på soffa och vid dator.

Och så rusade jag in i andra äktenskapet, trodde på kärleken. Men vad förändrades?
Ingenting. Bara mer slit.
Älsklingen på soffan, Linnea springer mellan jobb, dagis, affär barn är ju mitt ansvar, även om det varit hans.
Köpte aldrig bil, varför skulle jag? Men mannen behövde ju bil!
Alla kvinnor har det likadant, det är väl bara att bita ihop och koka kvällsgröten?
Tvätta, laga, mata, glädja. Gud nåde om han inte fick sin dos omsorg plötsligt är han hos någon annan

Och pengar. Du får ju barnbidrag för din unge, det är inte mitt ansvar
Till och med när det gällde min bil: Vi är ju familj, Linnea!

Och när jag tröttnade, blev det hån: Haha, vem vill ha dig nu, med barn?
Så, mamma, jag har testat båda sorter, rik och fattig. Spelar ingen roll.
Alla är glada utom jag, det var aldrig bra för mig.

Alla har det så, säger mamma.
Men jag tänker inte ha det så mer, mamma!

Hur tillbringade du lördagen?
Tja, Niklas och Maja dumpade Olle och Vera hos oss, jag gick ut med dem, stekte pannkakor, städade lite, lagade middag åt pappa, strök, diskade sänkte mig i soffan vid tolv.
Söndagsmorgon, ungarna ville ha nybakta plättar, så det var bara att fortsätta. När Niklas och Maja hämtade småttingarna lagade jag kyckling, sallad och pizza vi åt, jag vinkade av dem, städade igen, och däckade halv tolv.
Mitt i natten väckte pappa mig lägg dig i sängen, inte på soffan!

Mamma, jag kan inte minnas att du nånsin suttit barnvakt åt Simon så jag kunnat vila ut.
Du var så självständig, Linnea. De här barnen är tja

Vill du höra om min förra helg, mamma? På fredagskvällen ringde Simon, frågade om jag kunde ta hand om Tiger över helgen de ville åka till fjällen.
Självklart, varför inte? Tiger är Marinas katt, Simons tjejs.
Kommer du ihåg det, mamma? Du kanske har missat det bland alla Niklas barnbarnsaktiviteter.
De stack av och lämnade kattskrället, och pizza åt mig.
Jag åt pizza och sträckglodde på serier hela natten inget tvång att kliva upp klockan sju på lördagsmorgonen.

Vaknade sent, matade Tiger, kokade kaffe, torkade damm, slängde in tvätt. Tänkte ringa dig och bjuda på museum, men pappa svarade du var upptagen, händerna blöta av disk.
Han kallade mig latmask och sa att jag skulle skämmas som bara gick på museum medan du slet med barnbarnen.
Jag blev lite sur, men sen insåg jag han har ju alltid rätt, pappa.

Jag gick till museet, såg utställningen av din favoritkonstnär. Sen fikade jag, fönstershoppade, glömde nästan bort Tiger kom hem, katten sov.
Ville inte ens gå ut mer, så jag slappade vidare i soffan.

Söndagen sov jag till elva med Tiger. Tänkte bjuda ut dig på båttur på Mälaren, men Maja svarade åt dig du diskade, som vanligt.

På kvällen bjöd Olof ut mig på restaurang. Klart jag följde med, varför ska jag tacka nej?
Jag är fri. Jag frågar honom aldrig om hans fru. Vi pratar inte om sånt, han tynger mig inte, jag tynger inte honom.
Jag hade det toppen, gick hem, sov gott, gick till jobbet pigg på måndagen.

Jag har försökt dejta ogifta män, mamma.
Det är hopplöst. Pojkar som letar efter en extramamma. Eller bittra, skilda pappor med flera barn, som förväntar sig att jag ska ta emot deras kull, bara för att jag är kvinna det ligger liksom biologiskt!?
Han skulle försörja sina barn och sitt ex, men betala för min son? Absolut inte!
Simon har väl en far!
Helt rätt! Simon har en far och en mor: jag.

Så jag blev väl dålig, enligt alla. Ego, småsnål, smart och kall.
Ville klänga på nån stackare med mitt barn och leva lyxliv
Så då, mamma, då fick jag Olof.
Då blev jag dålig på riktigt, men jag skäms inte.
Det som gör ont är att DU lever som du gör. Jag vill dra ut dig ibland, som idag jag ljög för dig och pappa om att jag behövde hjälp.

Mamma, jag har det fint nu. Nu tar vi hand om oss själva, vi går ut tillsammans.
Har du blivit galen, Linnea? Och pappa då?
Är pappa sjuk då?
Nej, men lunch
Snälla, låtsas inte som om du inte lagat redan.
Men den ska värmas och Niklas

Mamma! Jag kan faktiskt bli sur. Jag vet att jag är dålig, låt mig få vara bra för dig! Kom nu, låt oss gå ut och bara vara jag ber dig så snällt

På jobbet på måndag pratar kvinnor om hur uttröttade de blev av vila på helgen.
Linnea skrattar bakom handen. Alla vet hur dålig Linnea är. Hon går dansande genom korridoren och ler ett hemlighetsfullt leende bara hon förstår.
Alla andra tror att de vet vad som rör sig i Linneas huvud: såklart bara dåliga sakerJust när Linnea hänger av sig yllehalsduken ser hon ett sms blinka till från mamma:

Tack, min dotter. Så gott vi hade det nu gör vi det till en vana. Kram.

Solen strilar in mellan kontorets persienner. Linnea öppnar fönstret på glänt och andas in den kyliga luften. Inne vid kaffemaskinen skrattar de andra åt något om ännu en misslyckad tvätt. Hon ser sina kollegor, allt det där duktiga de bär, men just nu känns det bara som rekvisita i en pjäs hon lämnat.

Hon plockar upp ett anteckningsblock och ritar slarviga hjärtan i marginalen. Tänker på Olof, på ensamhet, på friheten i att välja men också på mamma, som nyss börjat säga ja, och på Simon, som snart ringer igen bara för att höra hennes röst.

I rummet intill undrar någon om någon kan hoppa in på ett möte. Linnea lyfter handen och säger, Jag kan! för det är måndag och hon är både dålig och jävligt levande, och kanske är det just det att vara lite för mycket och allt för sig själv som räddar henne varje dag.

Och på väg hem, när kveldssolen ligger lågt och gatorna glittrar av smältvatten, tänker Linnea:

Jag är dålig. Men ingen mer än jag vet hur gott det smakar att få vara det på sitt alldeles egna vis.