Min svägerska var på semester på en resort medan vi renoverade huset, och nu vill hon bo bekvämt hos oss
Jag föreslog till min svägerska att vi kunde slå ihop våra pengar för att rusta upp huset, men hon sa att det inte behövdes. Nu ber hon om att få bo hos oss, för hennes halva saknar alla bekvämligheter. Till slut är det hennes eget val!
Huset tillhörde min mans mormor. När hon gick bort ärvde min man och hans syster varsin halva. Det var gammalt, men vi bestämde oss för att renovera vår del och flytta in. Huset har två ingångar, så två familjer kan lätt bo där utan att störas. Tomten och trädgården var gemensamma, rumsfördelningen lika stor på båda sidor.
Arvet delades ut när jag och min man redan var gifta. Allt gick lugnt till. Min svärmor tackade direkt nej till huset eftersom hon var van vid livet i Stockholm. “Ni får göra som ni vill”, sa hon till barnen.
Min man och svåger lyckades spara ihop en slant de lagade taket och förstärkte grunden. Vi ville fortsätta renovera men min svägerska blev arg. Jag tänker inte lägga pengar på det här rucklet, sa hon. Hennes man teg för att slippa bråka.
Jag och min man planerade att flytta in. Byn låg bara några mil från Uppsala, och vi hade bil, så pendlingen var inga problem. Dessutom var vi trötta på att trängas i en etta. Vi hade drömt om eget hus, men att bygga nytt hade varit alldeles för dyrt.
För min svägerska var huset bara en sommarstuga; hon ville komma dit och grilla eller sola ibland. Lita inte på mig, hade hon sagt skämtsamt.
På fyra år lyckades vi renovera hela vår sida. Vi tog förstås ett lån, men det var inte det viktigaste. Vi byggde badrum, installerade bergvärme, drog om elen, satte in nya fönster och målade altanen. Arbetet kändes oändligt, men drivkraften var vår dröm.
Under tiden levde svägerskan sitt liv, reste på semester och brydde sig inte om huset alls. Hon levde för sig själv. Men så fick de barn, och hon blev mammaledig.
Plötsligt satte resorna stopp, och pengarna tog slut. Då mindes hon sitt halva hus. Nu blev det svårt att bo i lägenheten i Stockholm med en liten på landet kunde barnet springa ute hela dagarna.
Vi hade redan flyttat in och hyrt ut vår lägenhet. Vi gjorde inget åt hennes halva men på åren hade den bokstavligen ruttnat. Jag vet inte hur man kan bo där utan värme, men hon kom med sitt barn och en resväska och ville först stanna en vecka vad kunde jag göra?
Hennes lilla pojke var högljudd. Hon själv tog inte hänsyn till någon, gick och styrde och ställde. Jag jobbar hemifrån och blev tokig, så jag flydde till en kompis en period. Det passade henne utmärkt eftersom hon då slapp bekymra sig om huset.
Nästan en månad senare var jag tvungen att återvända först bodde jag hos kompisen, sedan blev min mamma sjuk och jag behövde ta hand om henne. Jag trodde svägerskan hade flyttat hem för länge sedan.
Så blev jag överraskad när jag fann henne kvar hos oss, fullständigt hemmastadd. Jag frågade henne när hon tänkte flytta.
Vart ska jag ta vägen? Jag har ett litet barn, vi har det bra här, svarade hon.
Vi kör dig till stan imorgon, sa jag.
Jag vill inte tillbaka till stan.
Om du ändå inte ens orkat städa under tiden, kan du bo på din del. Det här är inget hotell.
Med vilken rätt kastar du ut mig? Det här är också mitt hus!
Ditt hus är bakom väggen gå dit.
Hon försökte få sin man på sin sida, men även han sa att hon bott för länge hos oss. Hon blev kränkt och flyttade till sist. Några timmar senare började min svärmor ringa mig:
Du hade ingen rätt att slänga ut henne, det är också hennes hus.
Hon kunde ha stannat på sin halva, där är hon drottning, svarade min man.
Hur ska man kunna bo där med ett barn? Det finns inte ens värme, toaletten är ute. Du kunde ha brytt dig om din syster.
Min man blev fly förbannad och förklarade för sin mor hur vi erbjudit oss att rusta huset ihop det hade till och med blivit billigare än att ta det var för sig. Hon sa nej. Varför klaga nu?
Vi föreslog i stället att svägerskan kunde sälja sin halva till min mamma. Det gick hon med på, men hon kräver ett pris där vi skulle kunnat köpa ett helt nytt hus för samma summa. Inget vi var nöjda med.
Nu pågår gräl. Min svärmor känner sig kränkt, och Alva som hon heter är bara till besvär. De hälsar på sällan, men när de gör det har de högljudda fester och saboterar ute på tomten.
Nu sätter vi upp ett staket och delar upp tomten ordentligt. Inga fler kompromisser det får bli som svägerskan själv ville.
I slutändan har vi lärt oss att om man inte tar ansvar för sitt eget, kan man inte kräva att andra gör det åt en. Och ibland måste man sätta gränser, även om det innebär att släkten blir upprörd.
