“Anna är ung, hon kommer att föda fler barn!” – lovade hon. Till slut var det ingen som ville ha barnet. Anna och Robert växte upp i en svensk småstad och gick i samma klass i grundskolan. Efter gymnasiet läste de vidare på universitetet innan de flyttade till Stockholm för att söka arbete. De hyrde en liten lägenhet, hittade jobb och levde som sambor, utan att gifta sig. När Anna blev gravid lämnade Robert henne – han hade inga planer på barn. Anna var förkrossad och bestämde sig för att flytta hem till sin mamma för att uppfostra barnet själv. Roberts mamma hade en framstående position i kommunen och berättade för hela staden att Anna väntade barn med en annan man och att barnet inte hade med deras familj att göra. Läget förvärrades av att båda familjerna bodde i samma område. Familjedrama i småstaden. Många vänner kände till hela historien. Anna födde en underbar liten flicka och hade inga klagomål på Roberts familj. Den unga mamman ville bara uppfostra sitt barn i fred. Men Roberts mamma fortsatte att hävda inför alla att barnet inte var sonens. ”Titta på dem!” utbrast kvinnan. ”Barnet är ljust, vi är alla mörkhåriga! Näsan är inte alls från vår familj! Vi är så vackra och barnet är fult. Hon försöker ta sig in i vår familj. De är falska!” Till slut var Anna så trött på allt detta att hon erbjöd sig att göra ett faderskapstest för att lugna Roberts mamma. Varför gjorde hon allt det här? Resultatet kom snabbt: Roberts mamma bjöd genast hem Anna för att träffa sitt barnbarn. Anna, som levde på sin mammas pension, fick många fina och dyra presenter till dottern och blev glad. Efter en tid ville den nyblivna farmodern ha sitt barnbarn på besök. Anna sa att flickan bara var ett år och för liten för att vara borta från sin mamma i flera dagar. Farmorn blev arg. Hon hotade sedan Anna med att gå till domstol för att få umgängesrätt. ”Flickan har det mycket bättre hos mig, jag har alla möjligheter att ta hand om och utveckla henne”, menade farmodern, ”Och rätten kommer att hålla med. Pappan har bostad och ordnad ekonomi, du är arbetslös och ensam. Anna är fortfarande ung, hon kommer kunna föda fler barn. Och jag är vän med alla domare i kommunen – jag vet vem som vinner.” Anna bestämde sig för att kämpa för sin dotter. I flera år pågick en rättsprocess. Flickan som den inflytelserika familjen hade tagit avstånd från blev plötsligt deras ögonsten. Vittnen togs in, övervakning pågick, de klagade, fotograferade. Anna fick gå under jorden. Så småningom lugnade det sig. Robert gifte sig och fick en son. Farmodern fokuserade på den nyfödde. Annas dotter började skolan. Anna flyttade till Stockholm, men åkte ofta hem till mamma och dotter. Hon träffade en ny man. Mamman rådde henne att skapa sitt eget liv – hon skulle ta hand om barnbarnet så länge. ”När allt lugnar sig”, lovade Anna, ”tar jag hem min dotter.” Anna gifte sig. Hon och maken hyrde en lägenhet och väntade barn tillsammans. Allt verkade ordna sig. Men Anna tog inte hem sin dotter – det fanns ingenstans att bo för två barn. Hennes nya man var inte intresserad av någon annans barn. Anna tänkte att flickan mådde bättre hos mormor, där fanns vänner, skola och trygghet. När det nya barnet kom fanns ingen som kunde ta hand om flickan. Så mamman blev inte ensam, och dottern hade det bra. Men mormodern började få hälsoproblem. Ambulansen kom flera gånger, hon blev inlagd på sjukhus. Flickan fick bo hos pensionärsgrannar. Nu är den inflytelserika farmodern inte längre intresserad av barnbarnet. När hon träffar Annas mamma säger hon bara leende: ”Ni borde lyssnat på mig! Hade ni gett mig flickan direkt skulle hon haft det bra. Då hade hon gått på språklektioner, kunnat flera språk, spelat piano. Men hennes egen mamma lämnade henne – vad ska hon bli när hon blir stor? Nu fokuserar jag på mitt barnbarn – han ska få allt! Bästa skolan, alla aktiviteter!” Pappan har aldrig visat något intresse för flickan. Så blev det att flickan, som de kämpade och bråkade om, inte blev till glädje för någon. Och ingen vet vad framtiden bär för henne.

Astrid är ung, hon kan få fler barn! försäkrar hon. Till slut visade sig ingen behöva barnet.

Astrid och Erik växer upp i en liten svensk stad och går i samma skolklass. Efter gymnasiet börjar de på universitetet, och flyttar sedan tillsammans till Stockholm för att söka jobb. De hyr en liten lägenhet, hittar arbeten och lever som sambos utan att vara gifta. När Astrid blir gravid lämnar Erik henne. Han är inte redo för att bli pappa.

Astrid blir förkrossad och bestämmer sig för att återvända hem till sin mamma i småstaden för att ensam ta hand om sitt barn. Eriks mamma, som har en betydande position i kommunen, sprider ryktet att Astrids barn har en annan far och att barnet inte alls hör till deras familj. Eftersom båda familjerna bor i samma område blir situationen mer påfrestande.

Flera av parets gamla vänner känner till sanningen. Astrid föder en dotter en fantastisk liten flicka. Hon yttrar inget ont ord om Eriks familj, utan vill bara få uppfostra sitt barn i lugn och ro. Trots det fortsätter Eriks mamma förneka sitt barnbarn:

Titta bara på dem, säger hon. Barnet är ljust, och hela vår släkt har mörkt hår. Näsan är inte alls från vår sida! Vi är vackra, men det här barnet är fult. Hon försöker tränga in i vår familj de är opålitliga!

Till slut tröttnar Astrid på anklagelserna och föreslår att de gör ett faderskapstest för att stilla svärmors oro. Testet bekräftar omedelbart faderskapet, och plötsligt blir Astrid inbjuden på fika för att låta farmor lära känna sitt barnbarn. Flickan får massor av fina, dyra presenter. För Astrid, som lever på sin mammas pension, gör det stor skillnad.

Snart vill farmodern ta med barnbarnet hem till sig på besök. Astrid säger att dottern bara är ett år gammal för liten för att vara borta från sin mamma i flera dagar. Farmor blir kränkt.

Hon hotar Astrid med att gå till domstol för att få umgängesrätt. Dessutom menar hon att flickan skulle få det mycket bättre hos henne, som har goda förhållanden för att ta hand om barn. Hon påpekar att Erik äger en lägenhet och är stadig försörjare (enligt intyg), medan Astrid är arbetslös och ensamstående. Du är ung, Astrid, du kan få fler barn! Lämna flickan till oss, det är bäst för alla. Att hon är välkänd bland domarna i staden låter hon förstå är en fördel. Astrid bestämmer sig för att kämpa för sin rätt att behålla sitt barn. Flera års rättstvister följer.

Den flicka som den inflytelserika familjen en gång avvisat blir till slut deras mest älskade medlem. Vittnen kallas in, folk förföljer, fotograferar och övervakar Astrid, som till slut tvingas fly för att slippa allt kaos. Men så småningom lugnar sig situationen. Erik gifter sig med en annan och får en son. Hans mamma fokuserar nu på sitt nya barnbarn. Astrids dotter börjar ettan. Astrid flyttar tillbaka till Stockholm. Hon besöker ofta sin mamma och dotter i hemstaden.

Så småningom träffar Astrid en ny man. Hennes mamma rekommenderar henne att börja om sitt liv, och lovar att ta hand om barnbarnet så länge tills allt ordnar sig. Astrid får sitt andra barn och gifter sig. Hon och maken hyr en lägenhet. Men hon hämtar inte sin dotter ännu hon har ingenstans att göra av henne, och maken vill inte axla ansvaret för någon annans barn. Astrid tänker att dottern har sina vänner och sin skola där hemma, och att det är mer stabilt än att flytta henne igen, särskilt med ännu ett litet barn på väg. Hennes mamma är inte ensam och dottern har det bra. Men nu börjar mormodern få hälsoproblem, blir inlagd och måste få läkarhjälp flera gånger. Under tiden får dottern vara hos pensionerade grannar. Eriks mamma bryr sig inte längre om sitt förlorade barnbarn. När hon möter Astrids mamma säger hon bara med ett snett leende:

Ni borde ha lyssnat på mig! Hade du gett flickan till mig direkt hade hon gått i den bästa skolan, tagit pianolektioner, rest utomlands och pratat flera språk. Du ser ju, hennes egen mamma har övergivit henne. Vem ska hon växa upp till att bli? Nu tar jag hand om mitt barnbarn han får allt det bästa. Bästa skolan, aktiviteter, språk.

Fadern visar aldrig något intresse för dottern. Så barnet som föräldrarna en gång bråkade om, visar sig till slut inte behövas av någon. Ingen vet hur hennes framtid kommer att se ut.