Fredag, 31 december
Hela dagen har gått åt till att förbereda för nyårsfesten: städa, laga mat, duka bordet vackert med min finaste servis. Det känns så stort detta är min första nyårsafton som jag inte firar med föräldrarna, utan med min älskade.
Jag har nu bott tillsammans med Niklas i hans lägenhet i tre månader. Han är femton år äldre än mig, har varit gift, betalar underhåll, och tycker ibland lite väl mycket om öl… Men allt sånt känns ju oviktigt när man verkligen älskar någon. Ingen kan riktigt förstå vad det var som fick mig att falla för Niklas: han är absolut ingen skönhet, snarare raka motsatsen, har ett hemskt humör, är snål på gränsen till det absurda och pengar verkar han aldrig ha. Och om han har pengar? Ja, då är det bara till sig själv Niklas först. Ändå blev jag så förälskad i honom.
I tre månader hoppades jag att Niklas skulle märka vilken förstående och ordningsam tjej jag är. Att han till slut skulle vilja gifta sig med mig. Han har sagt: Vi måste bo tillsammans ett tag, så jag ser vilken hemmafru du är. Annars blir det kanske som med mitt ex. Vad det nu var som var fel på hans ex har jag aldrig fått veta han svarar alltid undvikande. Därför försöker jag ännu hårdare: säger inget när han kommer hem full, lagar mat, tvättar, städar, köper hem mat för mina egna pengar (vill ju inte att Niklas tror att jag är materiell). Till och med hela nyårsmaten har jag köpt själv. Jag till och med köpte en ny telefon till honom i julklapp.
Och medan jag fixade allt för nyår satt Niklas och förberedde sig det vill säga drack öl med polarna. Han kom hem glatt överförfriskad och sa att hans vänner skulle komma över och fira nyår hos oss. Hans vänner, som jag aldrig ens träffat. Det var en timme kvar till tolvslaget, bordet var dukat, och hela min stämning gick i kras, men jag sa inget. Jag ville ju visa att jag inte var som hans ex.
En halv timme innan tolvslaget stormade en högst påtagligt berusad skara män och kvinnor in genom dörren. Niklas blev genast på gott humör, satte sig vid bordet med dem och det blev ännu mer dricka. Mig presenterade han inte ens för gästerna, och det var som om jag var osynlig de satt där med sina interna skämt, och jag hade lika gärna kunnat sitta i köket ensam.
När jag till slut påminde om att det bara var två minuter kvar till tolvslaget och att vi borde hälla upp lite champagne, fick jag blickar som om jag vore idioten.
Och vem är du då? mumlade en berusad kvinna.
Sängkamraten, flinade Niklas, och alla brast ut i skratt.
De åt min mat, hånade mig, och när klockorna slog tolv skrattade de bara vidare åt min naivitet och kallade Niklas smart för att han skaffat sig en gratis hushållerska. Niklas sa inget, han skrattade bara med och åt av maten jag fixat han trampade på mig utan att blinka.
Jag smög ut från vardagsrummet, packade tyst mina saker och gick hem till mamma och pappa. Aldrig har jag haft en så fruktansvärd nyårsafton. Mamma sa som vanligt: Vad var det jag sa, och pappa blev lättad. Jag grät ut alla mina besvikelser och såg sakta världen lite klarare.
En vecka senare, när Niklas hade fått slut på pengar, dök han upp hemma hos oss. Som om ingenting hänt, frågade han:
Jaså, drog du? Surade du ihop för det där? och när han märkte att jag inte ville försona oss, blev han irriterad:
Jaha, så nu sitter du här och latar dig hos mamma och pappa, medan jag dör av hunger och kylskåpet är tomt! Nu börjar du bli precis som mitt ex!
Jag blev helt stum av hans fräckhet. Så många gånger hade jag i huvudet förberett vad jag skulle säga om han någonsin kom tillbaka men just där och då kunde jag bara, med all ilska, säga åt honom att dra. Och sedan slängde jag igen dörren.
Så började ett nytt år. Och för första gången på länge känns det som om jag själv får bestämma riktningen i mitt liv.
