Alltså, vet du vad jag gjorde? Jag gjorde nog det mest romantiska, men också det dyraste misstaget i mitt liv jag byggde mitt paradis på någon annans mark.
När jag gifte mig så log min svärmor och sa så där typiskt vänligt:
Gulliga Lina, varför ska ni betala hyra? Det finns plats ovanför vårt hus. Bygg ert eget bo där uppe så kan ni leva lugnt och tryggt.
Då kändes det verkligen som en välsignelse.
Jag trodde på henne.
Och på kärleken.
Så jag och Erik la varenda sparad krona på det där kommande hemmet.
Vi köpte ingen bil.
Vi reste inte någonstans.
Alla bonusar, alla småslarvade slantar gick till material, hantverkare, fönster, kakel.
Vi byggde i fem år.
Långsamt.
Med hopp.
Från ett tomt utrymme skapade vi ett riktigt hem.
Jag fick mitt drömkök.
Stora fönster.
Väggar i just de där färgerna jag alltid sett framför mig för vårt hem.
Jag sa alltid stolt:
Det här är vårt hem.
Men livet bryr sig inte särskilt mycket om du är redo eller inte.
Vårt äktenskap började krackelera.
Bråk.
Skrek.
Skillnader vi bara inte kunde ta oss över.
Och den dagen vi bestämde oss för att gå skilda vägar, kom det tuffaste uppvaknandet i mitt liv.
När jag torkade tårarna och packade mina kläder, tittade jag på alla väggar jag själv slipat och målat, och sa:
Kan jag åtminstone få tillbaka lite av det vi lagt in? Eller att ni löser ut min del?
Min svärmor samma kvinna som en gång tyckte vi skulle bygga där uppe stod i dörren med armarna i kors och såg på mig med en blick som frös till is:
Det här är inte ditt. Huset är mitt. Papperna är mina. Om du drar, så är det med det du kan bära med dig. Allt annat stannar här.
Och det var då jag fattade.
Kärlek skriver inte under papper.
Förtroende är ingen egendom.
Och allt slit du lägger ner utan att stå som ägare, det rinner bara ut i sanden.
Jag gick därifrån med två resväskor och fem år av mitt liv förvandlade till betong och väggar som inte längre var mitt.
Jag hade inga pengar.
Ingenstans att bo.
Men jag hade en insikt.
De mest bortkastade pengarna är inte de man använder till sånt som gör en glad.
Det är pengarna du stoppar i något som aldrig var ditt.
Tegel är känslolöst.
Ord försvinner.
Men papper, de finns kvar.
Om jag får säga något till någon svensk tjej: oavsett hur mycket kärlek det finns, bygg aldrig din framtid på någon annans fastighet.
För ibland kan den där sparade hyran kosta dig hela livet.
