Erik, har din lilla Sigrid varit här igen? frågade Maria sin man när hon kikade in i det halvtomma kylskåpet. Det är alltid tomt här efter hennes besök.
Ja, hon var här, svarade Erik. Hon klagade återigen över att de inte hade några pengar. Jag kunde ju inte låta henne gå tomhänt, hon är trots allt min syster.
Gav du också Sigrid pengar?
Bara ett par tusen kronor, erkände Erik generat. Sigrid berättade att Olle haft strul på jobbet igen och att de knappt kan betala hyran.
Vem hade kunnat ana Jag förstår inte varför hon skulle gifta sig redan vid tjugo? Varför stoppade din mamma henne inte?
Du känner ju Sigrid. När hon har bestämt sig för något finns det inget att göra. Men var inte orolig, hon kommer nog snart in i det här med att klara sig själv.
Maria suckade djupt. Självständighet var visserligen bra, tänkte hon, men hittills hade Sigrid bara levt på släktens bekostnad.
*
Olle var dessutom fortfarande ung och hade precis börjat arbeta. Han var inte värst pigg på att köpa dyra presenter till sin fru. Sigrid ville inte jobba och ansåg att Olle fick stå för försörjningen.
Sigrids och Eriks mamma, Karin, stod också alltid på dotterns sida. Hon såg hur pengar saknades i den lilla familjen och brukade hjälpa Sigrid med slantar när det behövdes. Dessutom krävde hon att även Erik skulle ställa upp.
Hon är ung och måste få ha det bra, sa Karin. Sigrid har inte hittat något jobb som passar, och Olle är ganska snål. Vi får dra vårt strå till stacken!
Och Erik hjälpte så gott han kunde. Men Maria blev snabbt less. Hon förstod inte varför en del av makens inkomst skulle gå till Sigrid, när de själva bodde i en hyresrätt och sparade på allt för att så småningom ha råd med en bostadsrätt och nu, dessutom, hans syster.
*
En dag när Maria kom hem satt svärmor Karin och Sigrid på besök. De viskade med Erik och tystnade tvärt när Maria klev innanför dörren. Det var uppenbart att något allvarligt diskuterades. Maria frågade:
Får jag höra vad ni pratar om? Jag anar att det handlar om pengar igen.
Nej, du har fel, skrattade Karin. Familjeangelägenheter, inget du behöver oroa dig för!
Maria fnös och gick mot köket för att laga middag. Fem minuter senare kom Sigrid också in, öppnade oblygt kylskåpet och utbrast besviket:
Varför är det så tomt? Maria, har du inte handlat?
Jo, det har jag, svarade Maria, lite irriterat. Men min lön kommer först om två dagar, så jag köpte bara det nödvändigaste. Vill du ha mat kan jag värma lite soppa.
Sopa äter jag inte. Jag lägger aldrig pengar på tråkmat jag vill ha sushi, pizza och fika med Olle.
Har Olle råd med sådant? Ni säger ju jämt att ni har ont om pengar.
Då frågar jag mamma eller Erik. Det är så en familj fungerar vi hjälper varandra.
Snart gick Karin och Sigrid hem. Maria frågade direkt sin man varför de kommit hit.
Mamma funderar på att sälja sommarstugan och ville be om en tjänst. Hon tänker ge alla pengarna till Sigrid. Hon är ung och behöver lite kapital för en bra start.
Vad menar du? sa Maria förvånat. Och du tycker att det är okej att allt bara går till din syster? Jag är din fru och tycker det är fel. Jag tror verkligen inte att det gör henne någon tjänst.
Maria, nu får du släppa det, sa Erik bestämt. Stugan är mammas, hon gör som hon vill.
Erik ville inte fortsätta diskussionen och lämnade rummet. Han var nöjd över att kunna hjälpa Sigrid och såg det som något fint och självklart att offra sig för henne.
*
Snart såldes stugan. Det var tydligt för Maria att Sigrid inte tänkte använda pengarna till något förnuftigt. Det blev restauranger, trendiga kläder, dyr elektronik pengar till allt annat än framtiden.
Och när pengarna tagit slut gick Sigrid tillbaka till sin mamma och klagade:
Nu är jag pank igen! Jag vill ta körkort och köpa bil! Finns det inget mer vi kan sälja? Vissa föräldrar köper lägenheter till sina barn mamma, varför har vi det så knapert?
Karin blev förvånad över dotterns ohämmande krav. Även hon hade inte väntat sig att pengarna skulle försvinna så fort. När hon återhämtat sig sa hon:
Sigrid, vi har inget mer. Jag trodde du skulle vara lite smart med pengarna eller spara dem. Nu får du skaffa dig ett jobb. Du har ju utbildning som ekonomiassistent, sök på en redovisningsbyrå!
Jag tänker inte räkna siffror hela dagarna och fördärva ögonen! Min man ska ta hand om mig. Jag är bara tjugo, ska ni släppa mig vind för våg nu? Tack för det!
Vi får fundera på något, försökte Karin lugna henne. Vi kan be Erik om pengar, vi hittar på någon bra anledning. De sparar ju till lägenhet, då har de nog kvar.
Du tror verkligen att de är givmilda? Den där Maria är så snål att hon till och med snålar på mat. Som tur är hjälper Erik alltid.
Vi går dit, sa Karin bestämt. Jag får dem nog att ge med sig.
En timme senare stod Karin och Sigrid utanför Eriks hyresetta. Maria insåg genast att deras besök inte gällde några glada presenter, utan krav.
Erik, vi har ett väldigt viktigt ärende! ropade Karin knappt de tagit av sig skorna. Bara du kan hjälpa oss!
Maria gick igång direkt nu skulle det tiggjas pengar, visste hon.
Vad har hänt?
Sigrid behöver bil, men alla pengar från stugan är redan slut, sa Karin generat. Vi tänkte att ni skulle kunna hjälpa oss.
Maria trodde knappt det var sant och frågade:
Vad? Redan borta? Ni fick ju en rejäl hacka, vad gick allt till? Sigrid, du borde tänka på vad du gör!
Du ska inte säga åt mig vad jag ska göra! fräste Sigrid. Jag är ung och kräver guldkant. Jag vill leva, inte pinas av snålhet!
Har du funderat på att jobba själv nån gång? retades Maria. Det brukar hjälpa mot tiggeri.
Erik ville inte ha bråk och försökte släta över:
Vänta nu, vi kan diskutera det. Vi kan inte köpa någon bil, men kanske hjälpa till lite ändå.
Snyggt, min son! log Karin. Jag visste att du stod på rätt sida.
Får jag inget att säga till om? utbrast Maria förargat. Sorry, men jag tänker inte finansiera Sigrid. Hennes man får fixa det från mig blir det inget.
Erik såg tvekande på sin mamma och försökte lugna sin fru:
Men Maria, det är ju våra gemensamma pengar, jag får väl också bestämma! Dessutom, mamma vill bara låna, hon betalar tillbaka.
Visst, jag betalar! Eller tror du jag är oärlig? Jag hjälper Sigrid lite nu, sen får ni tillbaka.
Maria kände sig illa till mods men värre vore att se hela det egna sparkapitalet försvinna.
Nej, vi kan nog inte hjälpa, sa hon, nu mindre bestämt. Vi sparar till egen lägenhet. Det måste gå först.
Kom, mamma, vi går, fräste Sigrid. Ser du? Det är så här de är tänker bara på sig själva!
Sigrid rusade ut ur hallen, markerade sitt missnöje. Karin drog snabbt på sig jackan, men vände sig om mot sin son och väste:
Erik, vi hörs. Tycker du din fru får bestämma allting eller?
När dörren gått igen vände sig Erik genast mot Maria:
Hur kan du göra så där? Vad ska mamma tro att vi är giriga och inte bryr oss om familjen?
Men är det här någon nödsituation? kontrade Maria. Vi har aldrig fått hjälp från din familj! Tror du någon skulle stötta oss till en lägenhet?
Några dagar senare blev de sams igen. Maria anade inte att Erik hade andra planer. Han tog pengar från deras lägenhetskonto och gav till sin mamma.
När Karin fick kuvertet log hon och klappade honom om axeln:
Duktig pojke! Du vet vad familjen betyder. Var inte rädd, du hjälper Sigrid nu hon hjälper säkert dig sen. Och berätta ingenting för Maria. Ni är unga, ni hinner spara ikapp.
*
En dag scrollade Maria genom sociala medier och fick syn på nya bilder av Sigrid glatt poserande vid ratten på en liten bil. Maria blev förvånad och frågade sin man:
Erik, visste du att Sigrid har köpt bil? Fick Olle fram pengar? Din syster är verkligen driftig hon får alltid vad hon vill.
Jo, jag vet om bilen, svarade Erik utan att möta hennes blick. Vi var flera som hjälptes åt.
“Flera”? Gav du också pengar? Och du berättade inte för mig?
Erik teg, och Maria insåg genast sanningen. Hon sprang bort till byrån där de sparade sina pengar och såg förfärat att pengarna var borta.
Vad har du gjort? skrek Maria. Gav du verkligen bort alla våra sparpengar till din syster? Hur kunde du?
För en gångs skull tappade Erik sitt vanliga lugn och skrek tillbaka:
Det angår inte dig! Jag bestämmer, och Sigrid behövde bilen nu. Om du behandlar min familj så här får vi se om du och jag ska fortsätta vara gifta!
Jaså? Nej, Erik, jag har redan bestämt mig: du och jag är klara! Jag drar hem till mamma nu håll dig beredd att ge tillbaka min halva av det vi sparat!
Maria började snabbt packa sina saker, besviken bortom ord och hoppades i hemlighet att han skulle stoppa henne eller be om ursäkt. Men Erik satt kvar framför TV:n som om inget hänt.
Var det allt? Erik, nu går jag, sade Maria tyst vid dörren.
Gör det. Om du inte kan ändra dig får du stanna borta, svarade Erik iskallt.
Maria flyttade hem till sin mamma och skilde sig efter en månad. Det är svårt att leva med någon som inte visar respekt. Och visst, hon glömde inte pengarna med hot om rättsprocess lyckades hon få ut sin andel. Sen skrattade hon med väninnorna: ibland måste man lämna när fräckheten går i arv i en familj.
Personlig lärdom: Jag har förstått att gränser inom familjen är avgörande, även i Sverige där vi gärna hjälps åt. Men när generositet omvandlas till självklarhet och utnyttjande, behöver man ha modet att säga nej även till dem man älskar.
