Sofia parkerade bilen en gata bort från sin svärmors hus i Bromma. Klockan var 17:45 hon hade kommit tidigare än de avtalat. “Kanske uppskattar hon min punktlighet den här gången,” tänkte Sofia medan hon jämnade ut vecken på sin nya klänning. Presenten en antik brosch som hon letat efter i månader hos antikhandlare i Gamla stan låg noggrant inslagen på baksätet.
När hon närmade sig huset såg Sofia att ett fönster i bottenvåningen stod lite på glänt. Inifrån hördes tydligt svärmors röst:
“Nej men, Ingrid, kan du tro det? Hon brydde sig inte ens om att fråga vilken tårta jag tycker om! Hon har beställt nån modern efterrätt… Vår Erik har alltid älskat prinsesstårta, men hon ” en paus, ” fattar det inte ens. Sju år har de varit gifta!”
Sofia stannade upp. Fötterna kändes fastvuxna i den blöta majjorden.
“Visst har jag sagt det förr hon passar inte ihop med Erik. Hon jobbar jämt på den där vårdcentralen och är nästan aldrig hemma. Vad är det för sorts fru? Häromdagen kikade jag in hos dem smutsig disk, damm överallt… Och naturligtvis satt hon på kontoret och höll på med nån avancerad operation!”
Allting blev tyst inuti Sofia. Hon lutade sig mot staketet och kände knäna darra. Sju år hade hon försökt vara den perfekta svärdottern: lagat mat, städat, kommit ihåg alla namnsdagar, tagit hand om svärmor när hon varit sjuk. Och allt det…
“Nej då, jag säger ingenting, men är en sån kvinna egentlig rätt för min son? Han behöver en riktig familj, värme, omtanke… Och hon åker ständigt på konferenser eller har nattpass. Barn verkar hon inte tänka på alls! Kan du förstå?”
Huvudet dånade. Sofias hand gick i en vana till mobilen och slog Eriks nummer.
“Erik? Jag blir lite sen. Ja, det är ingen fara, bara… kö på Essingeleden.”
Hon vände sig om och gick tillbaka till bilen. Där satte hon sig och stirrade rakt ut. De nyss hörda orden ekade: “Kanske lite mer salt?”, “På min tid stannade kvinnor hemma…”, “Erik jobbar så hårt, han behöver särskild omsorg…”
Telefonen vibrerade ett sms från Erik: “Mamma undrar var du är. Alla andra har redan kommit.”
Sofia drog ett djupt andetag. Ett underligt leende slog sig ner på hennes läppar. “Bra,” tänkte hon, “vill de ha en perfekt svärdotter ska de få det.”
Hon startade motorn och körde tillbaka till svärmors hus. Planen hade formats på ett ögonblick.
Hon skulle inte längre försöka behaga dem. Nu var det dags att visa hur en “riktig” svärdotter kunde vara.
Sofia steg in genom dörren med det största leendet hon kunde åstadkomma. “Mamma, älskade lilla du!” ropade hon och gav svärmodern en överdriven kram. “Förlåt att jag är sen, men jag sprang mellan tre olika affärer för att hitta exakt de ljus du tycker mest om!”
Svärmor stannade till, förvånad över all denna energi. “Jag trodde…” började hon, men Sofia fortsatte vant:
“Åh, och du kan aldrig gissa jag träffade din väninna Ingrid på vägen! En så charmig kvinna, alltid så ärlig, eller hur?” Sofia mötte henne med en menande blick och såg hur svärmor blednade.
Under hela middagen levererade Sofia sitt livs skådespel. Hon la upp de bästa bitarna på svärmors tallrik, beundrade varje ord denna sa högt och bad ideligt om hushållsråd.
“Mamma, tycker du att man ska koka ärtsoppa i fem eller sex timmar? Och mattor rengör man dem bäst på morgonen eller på kvällen? Kanske borde jag sluta jobba? Erik förtjänar ju en riktig familj, eller hur?”
Erik såg förbluffat på Sofia, släktingarna sneglade på varandra. Men hon höll tempot uppe:
“Jag har faktiskt funderat borde jag gå en kurs i hemkunskap? Den där dumma kirurgin kan man väl överge… En kvinna ska väl vara hemmets väktare, eller hur, mamma?”
Svärmor trummade nervöst på tallriken med gaffeln. Hennes självsäkerhet rann av henne för varje minut som gick.
Vad som hände sen? Ja, vissa historier måste man läsa klart till slutet…
