Idag var jag med om något som 25-årige bussföraren Erik gjorde. Så här gick det till.
Vid hållplatsen steg en äldre dam på, hon måste ha varit runt 80 år. Jag såg allt som hände; hon tog fram en näsduk (med pengar knutna i hörnet, givetvis), räknade upp rätt antal kronor och bad vänligt Erik att stanna vid nästa hållplats vid matbutiken. Han nickade och fortsatte som vanligt. När de kom fram, tog damen fram sina pengar och sa:
Tack ska du ha, min son.
Men Erik tog inte emot pengarna! Han plockade upp sin plånbok och sa att han skulle vara tillbaka om tre minuter. Sedan sprang han snabbt in till närbutiken och köpte fyra liter mjölk, grädde, ett bröd, makaroner och lite kött! Han kom ut med kassen och räckte över den till damen. Hon tackade artigt nej och sa:
Nej tack du, min pension räcker fint till sådant som bröd och liknande.
Men Erik svarade:
Om du inte tar emot, så kastar jag maten!
Då började damen gråta av rörelse, tackade honom och önskade honom lycka till med allt i livet. Erik gick tillbaka in i bussen igen.
En kvinna i fyrtioårsåldern började då gnälla:
Var det verkligen värt att lägga ut pengar och fördröja oss bara för lite tacksamhet?
Erik vände sig om, öppnade dörrarna och bad henne gå av, och sa:
Det är på grund av människor som dig som äldre tror att alla unga är ohyfsade, eftersom ni inte lärt era barn annat än hyckleri och girighet!
Kvinnan klev av alldeles röd om kinderna, som en tomat! Starkt jobbat Erik, fler borde vara som du!
