Tant Sonja, ursäkta att jag stör, men skulle du kunna passa mitt barn en liten stund? På trappan stod en ung kvinna med ett lite besvärat uttryck i ansiktet.
Vad säger du? sade lägenhetsinnehavaren och låtsades att hon inte förstod.
Grannarna berättade att du ibland sitter barnvakt en kort stund när föräldrar har ärenden, fortsatte flickan, och försökte dra på munnen.
Kom ihåg, lilla vän, det finns inga andras barn. Alla barn är våra, svarade tant Sonja högtidligt.
Javisst, log mamman glatt. Så du kan ta hand om honom?
Hur länge tänkte du lämna honom här?
Bara ett par timmar.
Är du säker på att det bara blir ett par?
Kanske tre timmar… svarade mamman nu lite osäkert.
Nej lilla vän, så går det inte till, sade den äldre damen strängt. Jag tar emot ditt barn endast om du anger exakt hur många timmar, och det ska skrivas på papper.
Skrivas på papper? Varför då?
För att för varje påbörjad minut du är sen måste du betala mig hundra kronor extra.
Hundra kronor per minut? Är du verkligen allvarlig?
Jajamensan! Så om du är en timme sen, så kostar det sex tusen kronor extra.
Oj då! Och hur mycket tar du då för tre timmar till att börja med?
Är det en pojke eller flicka?
Spelar det någon roll?
Självklart. En flicka kostar tusen kronor för tre timmar, en pojke två tusen.
Varför är det sådan skillnad?
Förstår du inte själv att det är skillnad på pojkar och flickor?
Nej. Förutom några småsaker är de rätt lika.
Just det! Och det är de småsakerna som ställer till det. För om du har en pojke
Ja, det är en pojke.
Då måste jag ordna till mig ordentligt innan han kommer.
Vad menar du?
Jag menar det bokstavligen. Jag måste stryka morgonrocken, göra manikyr, sminka ögonen, dra på ögonskugga och läppstift. Smink är inte billigt nuförtiden.
Men snälla nån! utbrast mamman förvånat. Min lille Emil är bara fem år. Varför behöver han vacker sminkning hos dig?
Vadå varför? Smaken formas från barnsben. En pojke behöver lära sig skillnaden på vackra och ovackra tanter. Vill du kanske att han, när han växer upp, tar hem första bästa slashas till dig? En sådan som jag ser ut nu? Du går väl inte runt hemma i trasiga strumpbyxor och otvättad morgonrock framför din son?
Jag Flickan stannade upp, blev lite generad. Är det så fel?
Min kära flicka! utbrast tant Sonja. Kom nu ihåg för alltid en pojke väljer en fru som är som hans mamma. Om du vill ha en ovårdad svärdotter
Nej, verkligen inte! Så får jag lämna Emil hos dig nu?
När då?
Nu på direkten, som jag sa, jag måste iväg två timmar.
Inga förseningar?
Okej Jag kommer tillbaka efter tre timmar, jag lovar.
Då går det bra. Ta honom om femton minuter. Förresten, vad har din pojke för intressen?
Vad menar du?
Vad tycker han om att prata om? Teknik, vetenskap, eller kanske han alltid tjatar om konst?
Men snälla nån, han är bara fem!
Just därför undrar jag.
Just därför?
Ja visst. Barnets intressen formas precis i den åldern. Min Erik kunde redan vid fem plocka isär en cykel, och senare även en motor till en bil.
Vid fem?
Javisst. Hans pappa, min man, var stadens bästa bilmekaniker, visste du inte det?
Nej.
Då missade du något. Och min andra pojke tog ut toner på fiol vid fem. Vi sade då ofta åt honom att byta intresse eftersom hans pappa heter inte Josef utan Karl och troligen saknar musik i släkten. Men pojken vann alltid diskussionen och nu undervisar han i musikteori på stadens musikhögskola. Är det inte bevis på att man kan om man vill? Min tredje
Din tredje son är väl idrottare? inföll den unga mamman.
Rätt. Därför har vi fortfarande en ribbstol hemma. Om din Emil får lust att klättra på den visar jag honom några fina övningar.
Du? utbrast mamman häpet. Du visar?
Varför inte? Dessutom har jag piano, fiol, tekniktidningar, böcker om fiske och musik. Säg bara vad han tycker om, så ska jag få de tre timmarna att flyga förbi.
Han är inte intresserad av något suckade mammam.
Vad drömmer han om då?
Jag tror inte att han drömmer om någonting.
Hur menar du det? utbrast tant Sonja. En femårig pojke bör drömma om trollspön, att bli fågel, utomjording, krypa in i tvättmaskinen när den går, plocka isär TV:n eller klappa en riktig tiger på zoot. Vill han inget sånt?
Han vill bara ha en mobiltelefon som vuxna har, sade mamma olyckligt.
Förstår, nickade tant Sonja. Bringa hit honom då om femton minuter. Jag tar bara tusen kronor. Som för en flicka.
Men varför? protesterade mamman. Han är ju pojke.
Javisst men vad betyder ett visst attribut i byxorna? Jag lovar dig jag gör honom till en riktig karl.
Hur då? frågade mamman skrämt.
Oroa dig inte, det är min sak. Men minns: nästa gång han vill hit vilket han kommer vilja, då tar jag pojkpris. Okej?
Okej sa hon resignerande. Jag har inget val.
Så bra. Gå och hämta pojken. Själv ska jag ordna ansiktet.
Nästa morgon, knappt hade Emil slagit upp ögonen innan han frågade:
Mamma, ska jag gå till tant Sonja idag?
Varför då? undrade mamman lite svartsjukt.
Det är så roligt hos henne! utbrast pojken.
