Micke höll nästan på att rusa ut ur lägenheten när en ilande ringsignal hördes från vardagsrummet. Det tog emot att vända, särskilt när kompisarna redan stod och väntade nere vid porten. Bara några minuter tidigare hade han tappat bollen, och nu väntade årets viktigaste fotbollsmatch på grusplanen bakom huset. Han stannade i dörröppningen, hoppades att samtalet skulle självdö, men telefonen vägrade ge upp och ringde envist vidare.
Vem kan det vara nu då? muttrade han surt och sprang tillbaka in i rummet, fortfarande i skorna.
Han greppade luren och väntade sig redan någon beställning från mamma eller tjat från mormor om han hade ätit mellis, tvättat händerna och allt sådant vuxna ständigt hakar upp sig på.
Hallå, morrade han nästan i luren.
Hallå! Micke? hördes en okänd mansröst.
Morsan och farsan är inte hemma, svarade Micke och skulle precis lägga på han tänkte att samtalet nog var till föräldrarna men rösten höll honom kvar.
Micke, lyssna nu, lägg inte på. Det här är jätteviktigt, rösten blev allvarlig, tystnade för ett ögonblick och fortsatte sedan Du kommer kanske inte tro mig, men snälla, gör som jag säger. Hämta en penna och ett papper och skriv upp allt du får höra nu. Jag har knappt någon tid att förklara. Jag det är du, men fyrtio år framåt i tiden. Jag förstår om du inte tror på det, men för din skull, snälla lyssna nu och skriv ner. Har du penna och papper?
Micke var en väluppfostrad grabb, annars hade han nog redan lagt på. Och mormor brukade säga att man lika gärna kunde lyssna, men sedan göra som man själv ville. Fast att gubben skulle vara galen, det tvivlade han inte på. Eller någon som skojade, kanske precis som han själv och polarna brukade göra när de ringde slumpvis valda nummer och sa: “Finns det vatten i kranen? Bra, fyll badkaret, vi kommer strax med en älgkalv.” Så varför inte lyssna, det kunde bli kul att se vart det här tog vägen.
Jag har hämtat, svarade han högtidligt. Och har jag min egna Miellafon i framtiden?
Miella… rösten snubblade. Micke! Jag skämtar inte. Om du gör precis som jag säger, så får du både en iPhone och mycket mer.
Okej, jag skriver, Micke stod med luren i ena handen, tittade oroligt ut genom fönstret och grävde sig lite i näsan. Grabbarna skulle nog snart ge upp och sticka utan honom.
Bäst att hålla god min och få det överstökat. Rösten hade ju sagt att tiden var knapp.
Sedan rabblade rösten en lång rad framtida datum. Att han under inga omständigheter skulle satsa på någon Elin i parallellklassen, och hålla sig längst bort från pyramidspel. Han skulle köpa, sedan sälja, och sedan köpa amerikanska dollar igen, hålla sig undan alla spelhallar och nätkasinon, samt investera i kryptovaluta och lägenheter och mycket annat Micke inte förstod ett dugg av
Skrivit allt? undrade rösten.
Allt.
Du är min enda chans. Spara lappen lika varsamt som en skattkarta. Visa inte den för någon, och tappa den aldrig bort, rösten lät nästan hoppfull och sedan hördes bara pulserande toner.
Micke slängde på luren och rusade ut i trappen. På kvällen när mamma och pappa kom hem berättade han om samtalet och den där Micke från framtiden.
Du ska aldrig prata med främlingar, sa pappa bestämt. Och särskilt inte såna som vill att du ska köpa dollar. Säg direkt att du ringer polisen och lägg på.
Precis, höll mamma med. Vad ska vi med dollar till? Vad gör man ens med dom?
***
Åren gick, och Micke glömde helt bort det där samtalet. Det vardagliga och skolgången tog över allt ingen hade tid för svarta tisdagar eller bitcoin. Livet rullade på, och när han gick i nian började en tjej som hette Märta på skolan. Hon gick i parallellklassen men det hindrade inte Micke från att försöka lära känna henne. Små lappar och gemensamma promenader blev snart till något mer.
Efter lumpen gifte sig Micke och Märta. Det var mitten av 90-talet, och själva euforin över det nya, lyckliga livet byttes snabbt ut mot baksmälla och besvikelse. Kris följde på kris, pengar var alltid för lite, reklamens löften om lyx och flärd infriades sällan. Varje liten lägenhet kändes som en press och månadsbetalningarna verkade aldrig ta slut
***
En grådaskig eftermiddag satt Micke på en bänk i Humlegården. Han plockade fram en PET-flaska öl ur kassen och tog en försiktig klunk, sträckte sig efter cigarettpaketet och tände en. Hans blick gled över förbipasserande utan att fastna någonstans. Han märkte knappt när en äldre man med runda glasögon och en stor skinnportfölj slog sig ner bredvid honom.
Ursäkta, har du plats här? sade mannen artigt, redan halvvägs ner på bänken.
Micke kastade en hastig blick, nickade och tog en klunk till.
Grått idag, sade mannen, nästan som till sig själv.
Ja, precis som livet, svarade Micke.
Har du inte också tänkt på att de grå dagarna nästan aldrig fanns i barndomen? Allt var bara soligt då. Vårarna hade alltid forsande bäckar och pappersbåtar, sommaren luktade gräs och sjö, hösten sprakade i färger och vintern knarrade under stövlarna. Inte ett enda grått minne därifrån.
Det är för att man inte hade några bekymmer som barn, konstaterade Micke. Det är dom som gör livet grått nu. Jag hade aldrig gissat att allt skulle bli så här.
Och nästan utan att veta varför, började Micke berätta för den gamle om sina kraschade drömmar och livet som gick i moll. Om pyramidspel och hur spelhallar öppnat på varje gata. Vart man än investerat alltid blev det bluff. Skenbar lycka utmynnade i långdragna krediter. Hans fru hade till slut lämnat honom för någon annan och stuckit till Mallorca. Nu hankade han sig fram på ströjobb och levde från lön till lön.
Men jag har fått en idé nu, blinkade Micke mystiskt. Jag kollade på en webbkurs, Tänk som en miljonär!. Killen tipsar om att köpa krypto det ska ge 500 procents avkastning i veckan. Rena klippet! Jag gjorde bara allt fel förut, men nu blir det andra bullar.
Får jag fråga, unge man, sa den gamle och sköt upp glasögonen. Vad har du för utbildning? Vad jobbar du med?
Jobba är för losers, Micke tog en klunk till. Man ska fixa pengar, inte jobba för dem. Om man bara visste i förväg vilka investeringar som blir säkra.
De satt tysta en stund. Micke tänkte på fantasisiffror från kryptomarknaden medan den gamle föreföll försjunken i egna tankar.
Så du menar alltså att, om man bara vet vad som händer i framtiden, så skulle allt gå bra?
Ja, självklart, intygade Micke.
Vad spännande mannen tittade på honom. Skulle jag få visa dig mitt lilla experiment? Han öppnade portföljen och tog fram en gammal grå telefon med fingerskiva. Förstår du, det finns en teori om att all tid existerar samtidigt.
Jag fattar ingenting, erkände Micke.
Låt mig förklara, mannen tog av sig glasögonen och gnuggade pannan. Det finns egentligen inget förflutet eller framtid allt pågår just nu. Så i teorin skulle man kunna ringa sig själv bakåt i tiden.
Fortfarande obegripligt, ryckte Micke på axlarna.
Nåväl, mannen vände telefonen mot honom. Med den här kan du ringa tillbaka fyrtio år. Jag har provat själv. Frågade vilken år det var men den händelsen finns inte kvar i minnet nu. Och vad händer om man ändrar något? Påverkas nuet, eller går allt samma väg ändå?
Micke tänkte förstås att gubben var knäpp. Men varför inte testa så mycket konstigt finns det i världen nuförtiden. Folk tjänade pengar på de mest osannolika idéer.
Vi kör! sade han plötsligt upprymd.
Kommer du ihåg ditt gamla hemnummer? Du måste ha varit hemma den tiden, fyrtio år tillbaka, för att svara.
Det visste Micke mycket väl exakt då brukade han vara hemma från plugget. Han tog försiktigt luren, andades djupt och slog numret.
Du hinner inte säga så mycket, varnade mannen. Den drar mycket ström, max ett par minuter. Och jag tar inget ansvar för konsekvenserna.
Inga problem, svarade Micke och lyssnade på de utdragna tonerna. Nu ska vi se om man kan fixa till sitt liv.
Där, oväntat, lyfts luren på andra sidan.
Hallå, muttrade en barnsligt sur röst.
Hallå! Micke? Micke blev svettig om händerna.
Morsan och farsan är inte hemma, svarade den yngre versionen av honom själv. Micke skyndade på:
Micke! Lyssna på mig, lägg inte på. Det här är viktigt. Jag är du fast om fyrtio år. Det låter otroligt, men skriv upp allt jag säger nu. Har du penna och papper?
Jag har, svarade barnet. Har jag en egen Miellafon i framtiden?
Lägg av Micke, jag menar allvar. Lyssnar du noga och gör som jag säger kommer du få både iPhone och mycket mer!
Ok, jag skriver, svarade yngre Micke, lite moloken.
Micke samlade sig och rabblade det han själv önskat veta. Att han lyckades få bra jobb efter lumpen, men att han och Märta supit bort det mesta. Att han skulle hålla sig långt borta från Märta det skulle finnas hundra andra ändå! Att han skulle köpa dollar för hela lönen och sälja dom när det krisade. Hoppa över en massa pyramidspel, investera i egna spelhallar, köpa lägenhet när priserna var låga, köpa bitcoin efter millennieskiftet, och mycket mer.
Har du fått med allt? frågade han barn-Micke.
Allt, svarade rösten.
Du är min allra sista chans. Spara lappen som om det var ditt liv som stod på spel. Visa den aldrig för någon, Micke hann inte säga mer innan samtalet bröts.
***
Såklart, barn-Micke hade inte antecknat ett dugg. Han lyssnade bara tills killen hade pratat klart, la tillbaka luren på klykan och sprang ut till fotbollsplanen. Om det där var ett bus, var det nog ändå den sämsta någonsin.
Jag får nog ändå nämna det för föräldrarna ikväll, tänkte Micke medan han sprang ut på den solskensglittrande grusplanen.
