Ingrid hade otur i kärleken. Äktenskapet blev aldrig av för henne. Hon satt hemma tills hon var trettio utan att hitta någon, men bestämde sig till slut för att leta efter en man. Att Erik redan var gift visste hon inte från början, men efter ett tag berättade han det själv när han märkte att Ingrid blivit fäst vid honom och förälskad.
Men Ingrid kom aldrig med några förebråelser. Istället skyllde hon bara på sig själv för att ha fastnat i relationen och för sin svaghet för Erik. Hon kände sig otillräcklig eftersom hon inte lyckats träffa någon i tid och åren gick. Fast man ska vara ärlig Ingrid var inte illa att se på: inte någon skönhet, men behaglig, en aning rund om höfterna vilket gav henne ett lite äldre intryck. Förhållandet med Erik ledde ingenstans. Att förbli älskarinna kände Ingrid aldrig för, men att lämna honom vågade hon inte heller. Ensamheten skrämde henne.
En dag dök Ingrids kusin Mats upp på besök. Han var i Stockholm på tjänsteresa och svängde förbi för att de inte setts på länge. De åt lunch i köket som förr när de var små och pratade om livet, både då och nu. Ingrid berättade allt om sin kärlekshistoria, och grät en skvätt.
Plötsligt knackade grannen Siv på dörren och ville ha Ingrids hjälp att titta på nya inköp. Ingrid gick över till henne en stund. Under tiden ringde det på ytterdörren. Mats trodde Ingrid var tillbaka och öppnade dörren var ju olåst. På tröskeln stod Erik. Det tog Mats bara ett ögonblick att förstå vem han var. Erik blev paff av att se en storväxt karl i mjukisbyxor och linne, tuggandes på en ostmacka.
Är Ingrid hemma? lyckades Erik få ur sig.
Hon duschar, svarade Mats snabbt.
Ursäkta, men vem är du? frågade Erik förvirrat.
Jag är hennes sambo. Än så länge. Vad vill du, egentligen? sa Mats och tog ett stadigt tag om Eriks tröja. Är det du som är den gifte snubben min kusin berättade om? Lyssna. Kommer jag se dig här igen, åker du ut med huvudet före. Fattar du?
Erik slet sig och sprang därifrån.
Strax därefter var Ingrid tillbaka. Mats berättade vad som hänt.
Vad har du gjort? grät Ingrid. Han kommer aldrig igen nu
Hon slängde sig på soffan med ansiktet i händerna.
Just det! Och det är bara bra. Nog med tårar. Jag har en jättebra karl till dig därhemma i byn. Ännu sörjer han sin fru och vill bara vara i fred, men jag tycker ni borde träffas. Efter min resa kommer jag igen, så går vi tillsammans. Det är ändå min fru Majas födelsedag snart.
Men Mats, jag kan inte bara dyka upp sådär hos okända, protesterade Ingrid. Det vore pinsamt.
Pinsamt är att ligga med någon annans man. Att träffa en fri karl är inget att skämmas för. Ingen tvingar dig till någonting. Följ bara med. Kom igen du måste hälsa på Maja på hennes födelsedag!
Några dagar senare for Ingrid och Mats till byn utanför Uppsala. Mats fru Maja hade dukat långbord i trädgården vid bastun för släkt och vänner. Bland gästerna fanns också Mats vän Gustav, den tystlåtna änklingen. Alla i byn kände redan Ingrid, men Gustav träffade hon för första gången.
Efter festligheterna återvände Ingrid hem till Stockholm. Hon märkte att Gustav var försynt och tillbakadragen. Han sörjer säkert fortfarande sin fru. Sådana varma män finns det inte många av, tänkte Ingrid.
En vecka senare, en lördagsmorgon, ringde det på dörren. Ingrid väntade ingen. Hon öppnade och vem stod där om inte Gustav, med en kasse i handen?
Eh, hej Ingrid. Jag var ändå i stan och handlade på marknaden och i affärerna Så jag tänkte titta förbi. Vi är ju bekanta nu, försökte Gustav säga, lite osäkert.
Ingrid bjöd in honom. Hon visste att det inte var en slump att han kommit, och bjöd på fika.
Fick du handlat allt? frågade Ingrid.
Allt ligger i bilen. Det här är till dig, sa Gustav och plockade fram en bukett tulpaner ur kassen.
Ingrid log och hennes ögon glittrade av glädje. De satt länge i köket med te, pratade om vädret och priser på torget. När fikat var slut tackade Gustav för sig och klädde långsamt på sig i hallen. Precis innan han gick ut vände han sig plötsligt om.
Om jag går nu utan att säga det här kommer jag ångra mig. Ingrid, jag har bara tänkt på dig hela veckan. Jag fick din adress av Mats. Får jag komma tillbaka någon gång?
Ingrid rodnade.
Vi känner ju knappt varandra, viskade hon.
Det ordnar sig. Det viktigaste är väl, är jag otrevlig för dig? Kan vi säga du? Jag har ingen aning om vad du letar efter, och jag är väl ingen drömman heller Och så har jag en dotter, åtta år. Hon är hos mormor nu.
Gustav var nervös, och händerna darrade lite.
En dotter? Det låter fint, sa Ingrid drömmande. Jag har alltid önskat att få en flicka.
Uppmuntrad tog Gustav försiktigt Ingrids händer och kysste henne. Tårarna stod i hennes ögon.
Är jag inte otäck för dig? undrade han.
Nej, tvärtom. Så här lugnt och varmt har jag aldrig känt. Och ingen annans liv förstör jag heller
Från den dagen sågs de varje helg. Två månader senare gifte sig Ingrid och Gustav och flyttade till byn. Ingrid fick jobb på förskolan. Ett år senare föddes deras gemensamma dotter. Så växte två flickor upp i deras familj, båda lika älskade och omhuldade. Kärlek och omtanke räckte till alla.
Gustav och Ingrid blev bara yngre med åren, och deras kärlek djupnade och blev rikare som lagrat vin. Vid varje högtid blinkade Mats åt Ingrid och skojade:
Vad var det jag sa, va Ingrid? Tur du litade på brorsan du strålar mer för varje dag, och jag tänker aldrig ge dig dåliga råd!
Så lärde sig Ingrid att ingen blir lycklig av att leva på någon annans bekostnad, men när man vågar vara ärlig mot sig själv och andra, kan livet bjuda på något ännu bättre än man kunnat ana.
