Magdalena kom gående från ICA Maxi med två fyllda kassar och småpratade med grannen Birgitta. När hon såg en elegant Volvo stå vid grinden till sitt hus, rätade hon automatiskt på ryggen och satte näsan lite extra högt i vädret.
Jaså, det är väl min blivande svärson som dykt upp redan på morgonen.
Birgitta kastade också en blick på bilen, och det blixtrade något skeptiskt i hennes ögon.
Du kallar honom redan svärson, hör jag? Nja, han har ju faktiskt inte friat till Frida än. Man vet ju aldrig Vem vet vilka typer som åker runt i sådana där bilar? Kan ju lika gärna vara en lurendrejare, eller ännu värre en småbrottsling.
Magdalena skakade avfärt på huvudet och knep ihop läpparna.
Sluta med ditt skvaller! Han är trevlig och menar allvar med Fridisen. Nu måste jag skynda mig. Gästen ska ha kaffe, och till kaffet har jag minsann tagit hem riktigt fina praliner.
Hon slet åt sig kassarna och småsprang mot huset. Birgitta såg efter henne med en sned min och tänkte för sig själv: Det förklarar saken! Hon har laddat upp med dyra delikatesspraliner, Västerbottensost och oxfilé Hon drömmer om att gifta bort sin stackars Frida fortast möjligt.
***
Hemma slog Magdalena upp dörren till köket och sprudlade av förväntan. På en pall satt dottern Frida, och bredvid henne gästen själv.
Blivande svärsonen, Erik, lutade sig nästan så han såg Frida i själen, men när Magdalena viiiidöppnade dörren for han upp på rak rygg och såg besvärat åt ett annat håll. Det syntes tydligt: De hade tindrat ihop!
Erik var artig och charmig som alltid. Han hade tydligen överräckt både blommor, en fin chokladask och en parfymflaska till Frida.
Och Magdalena kunde inte sluta stirra:
Men, himmel och pannkaka, Fridisen, han är ju så stilig! Lite silverstänk vid tinningarna, men det ger ju bara karaktär tycker jag. Han ser ut som en gammal godsherre! bölade hon senare förtjust till dottern.
Frida log snusförnuftigt:
Det är han faktiskt också, mamma.
Och vad skulle han, då? Kom han äntligen med presenter? envisades mamma.
Då mörknade Fridas ansikte:
Nej, det var inget frieri, mamma. Han ville bjuda ut mig på teater i Stockholm.
Magdalenas leende dog på fläcken.
Jaså Bjöd ut dig? För att göra vad? Vi vet ju hur de där storstadskillarna är springer runt och roar sig och leker med kärleken, sen letar de sig nya offer ute i bygderna!
Teaterdejt minsann Du har skaffat dig en riktig Don Juan, min flicka! Han har kört hit två månader i rad och inte ens nämnt ordet vigsloförättare!
Men mamma
Vadå mamma? Du är trettio, han närmare fyrtio. Gifta sig eller lämna plats åt någon annan, säger jag! Ska han hålla på och vela tills ni är pensionärer, eller?
Mamma, vi klarar oss själva!
Du är tyst och lyssnar på din mor, punkt! snäste Magdalena och drog snabbt undan Fridas bit av älgkorv.
Lägg tillbaka! Du har din figur att tänka på! Och det är dyra grejer, han kommer väl hit imorgon igen på kaffe, då vill han säkert ha något till.
Frida tittade lugnt på mamma med sina makalöst blå ögon.
Mamma, varför är du på dåligt humör igen? Vad är det nu?
Magdalena stoppade korven i kylskåpet med en smäll och markerade sin indignation genom att fimpa tallriken med Västerbottenosten och flytta undan godiseskålen.
Jag är orolig! Han travar hit till oss så hela byn ser, och i slutändan dumpar han dig ändå! Folk har redan börjat kalla dig gammalungmö!
Och efter den där godsägaren glömmer nog resten av karlarna vart vi bor!
Oroa dig inte, mamma, log Frida. Erik blir kvar, ska du se.
***
En vecka senare packade Magdalena Fridas resväska och torkade ögonen. Hon hade trott att Frida skulle vara ordentlig och hålla på sig. Men nej då.
Det visade sig att dottern väntade smått. På frågan när det hänt flinade Frida finurligt:
Erik skjutsade mig till lingonskogen. Där väntade han snällt, och ja, du fattar. Jag är ju snygg, klart han blev kvar.
Vadå, i lingonskogen? Nämen?! Hur gick det till? Prata, unge, jag måste ju veta var jag brast i din uppfostran!
Dottern kalasade på resterna av den dyrbara osten och godiset.
Spelar ingen roll mamma! Hehe. Viktigast är att han gifter sig med mig nu!
Och vi ska bjuda hela släkten på bröllop, hör du, gnolade Magdalena. Hur ska jag klara att släppa iväg dig till storstan? Min enda!
Jag kommer hälsa på, mamma lilla
Halva grannskapet stormade snart in och ropade:
Magdalena, ni har gömt att dottern din ska gifta sig!
Hon flyttar, svarade Magdalena.
Men vi har inga presenter! Kunde ni inte sagt till i tid?
Behövs inga presenter, hon drar nu med sin karl till Stockholm.
Vilket glädjebesked!
***
Så körde Erik iväg med Magdalena största dyrbarhet, hennes enda dotter.
Frida ringde sedan och berättade om Eriks lyxiga villa på Lidingö. Magdalena bara väntade på bröllopsnytt, men inget hände.
En månad gick, två, ett halvår När grannkärringen Birgitta rusade in och förkunnade att hon sett Frida med barnvagn i stan, svimmade Magdalena nästan.
Barnvagn?! Hur sjutton?!
I ilfart drog hon på sig dunjackan, slet med sig SJ-kortet och tog första bästa tåg till Stockholm. Hon glömde rent av resan.
Väl framme i city stod hon tryckt vid Centralen och ringde och ringde Frida svarade inte på mobilen förrän efter femte försöket.
Var är du, din slarver?! Jag står på Centralen, kom och hämta mig! Och du varför tiger du om barnet? Hur kunde du inte berätta?!
Frida kom, ensam i taxi, och såg skyldig ut.
Förlåt mamma, det blev så bråttom. Jag fick en flicka, Saga. Hon liknar dig!
Vi bor i Eriks hus. Han har så fint!
Nå, och?
Magdalena kisade misstänksamt.
Skäms du över mig, dotter?
Nejnejnej, verkligen inte mamma. Det är bara det Erik bor ihop med sin fru. Allt är hennes huset, bilen, till och med silverbesticken. Och hon styr och ställer. Hon låter honom inte gifta sig med mig!
***
Magdalena tågade rakt in i huset med fasta steg. Hon tänkte ordna upp det hela. Vem var den här dramadrottningen till fru Erik? Sonen släpar hem sin höggravida sambo och hon bara rullar tummarna!
Hon ignorerade både Erik och sitt barnbarn, och gick direkt upp på övervåningen där “frun” satt och klinkade Mozart på ett blankpolerat piano.
Magdalena harklade sig skarpt, och när ingen brydde sig, smällde hon igen pianolocket.
Den stela damen gav henne en giftig blick:
Vad vill du? Vem är du?
Jag är Fridas mamma! röt Magdalena. Och inte har man väl mage att spela Mozart när en liten flicka borde få sova här i huset?!
Du menar Saga? Hon har redan sovit klart, snörpte damen. Allting är en fråga om perspektiv, du.
Hon kanske störs av dig, då får väl du flytta och låta familjen vara ifred!
Alltså, varför skulle jag flytta ur mitt eget hus?
För att du stör mina unga!
Stör? Om de ogillar läget så är dörrarna öppna. De kan gå, när som helst.
Så du bryr dig inte om ditt barnbarn?
Damen, som hette Gunilla, log iskallt.
Magdalena, var snäll och förklara varför jag ska tänka mer på din dotter eller barnbarn än på mitt eget liv? Jag har redan gett henne det dyrbaraste jag har min man! Eller ja, min chaufför, min fixare, min hjälpande hand Och ändå räcker det inte för dig?
Om du får mig riktigt irriterad, så ordnar vi en utkastning för hela din familj!
När det började ryta däruppe, kom Erik rusande:
Du ser trött ut efter resan, mamma, Frida har fixat kaffe i köket!
***
Kaffe förenar, påstås det. Magdalena kastade giftiga blickar mot härskarinnan. Den andra koketterade vid tekoppen med ett illmarigt litet leende.
Jag tänker överleva dig, tänkte Magdalena buttert.
Erik sneglade ängsligt på Magdalena under bordet och mimade: Din mamma stormar runt som en älg i porslinsaffär. Prata med henne, nu!
Frida förstod också att kriget måste avbrytas innan möblerna började flyga.
Mamma! sa hon och drog med Magdalena in i Eriks gigantiska arbetsrum medan Gunilla åter stylede loss på pianot. Vi måste prata!
Om vad? muttrade Magdalena. Du verkar inte ha fått medhåll här hos översten ens med prat!
Hon är inte min svärmor, viskade Frida. Det är Eriks fru. Hon är det fortfarande!
Magdalena var så chockad att hon nästan glömde hur man andas.
Hur? Vad? Vad gör du här då?
Frida såg sorgset mot jättelika bokhyllorna.
Du ser ju hur rikt Erik lever, mamma. Det är för att han är gift. Hon har pengarna, han var hennes andra make när hon var 50, han 30 Hon har inga barn, är barnfri, men han längtade ju efter barn. Hon gick till slut med på att han träffade mig som bihustru
Men han har inte varit riktigt ihop med henne på länge. De är mest som inneboende hos varandra nu.
Men fy, vad ovärdigt! blev Magdalena arg. Varför är du kvar här då?
Därför att Erik vill ha familj, och vi vill vara tillsammans, mamma. Han blir kanske fri nån gång och då blir vi gifta.
Och tills dess får du leva som hushållerska åt drottningen Gunilla?
Fine, mamma. Det är mitt val. Jag har det bra.
Stanna då här och bli trampmatta, men jag åker hem till byn. Hit kommer jag aldrig mer!
***
Magdalenas dagar blev långa och tomma. Hon levde på grannskvaller och mindes sin Fridis och barnbarnet. Till sist klarade hon inte saknaden längre, låste huset och stack till Stockholm igen.
Hon gömde sig bakom häcken till Gunillas villa och såg lilla Saga springa runt i trädgården med två små pudlar, ropande: Mormor, mormor! och menade såklart Gunilla.
Otroligt, tänkte Magdalena argt. Hon är ju ingen mormor det är JAG som är mormor!
Magdalena steg fram ur skuggorna och började banka på grinden.
***
Ingen försökte kasta ut Magdalena ur huset. Självaste Gunilla sa leende: Villan är stor, det finns rum åt alla.
Kvinnorna bråkade inte längre högljutt, men smågliringarna låg alltid under ytan, när de rensade rabatter eller lekte kurragömma med Saga:
Så, du har snällt kommit nu, Magdalena? Rädd att jag behandlar ditt barn illa? Klokt. Din dotter är ju en dörrmatta, henne måste man vakta.
Jag kan kasta ut henne när som helst eller låta bli. Hon är nog lik sin far Du är i alla fall lite starkare, trots allt.
Passa dig, annars får du en blompinne i ögat, och det spelar ingen roll om du äger villan! Vad då svag? fräste Magdalena.
Du är svag, annars borde Frida ha flyttat tillbaka till dig inte du hit, Magdalena.
Jag är tuffare än du! Trodde du jag flyttat hit för att jag vill bo med dig? Nej! Jag ser att du börjat se klen ut. Snart måste någon torka dig där bak, det gör jag mycket hellre än att Fridisen får ta på sig den rollen!
Haha, rolig är du! Jag mår jättebra, äter surströmming och ser världens bästa specialister. Har inte fött barn, så kroppen är som ny. Vad får dig att tro att jag klappar ihop först, Maggan?Birgitta dök oväntat upp på grusgången, viftande med en stor plåtkaka och sitt hejdigaste leende.
Är det fest här inne, eller är det slagsmål?
Gunilla reste sig med ett snett leende, Magdalena sa bara:
Välkommen, du passar in, för nu är det bara starka tjuriga damer som duger här.
Birgitta slog sig ner med kaffekoppen, lät blicken spela mellan husets kvinnor, och viskade:
Vet ni vad? Nu är det ni som styr här. Männen har aldrig riktigt förstått vad det är som håller ihop en familj.
På verandan, mitt bland pionerna, lekte Saga och Frida. Erik syntes knappt till han var någonstans i garaget och försökte starta gräsklipparen, som vanligt.
Gunilla drog en suck och såg på Magdalena, denna bittra svärmor som blivit hennes spegel och tvillingskugga. Något mjuknade i blicken, nästan omärkligt:
Vi kanske klarar det här. För barnens skull. För våra egna skull.
Magdalena svarade med sitt sneda leende:
Vem vet. Men om du nånsin sårar min dotter igen, då blir det inte blompinne då blir det Västerbottenosten i ansiktet.
Då började Gunilla skratta högt, och plötsligt satt alla fyra kvinnorna där, gamla fiender och nu i ett slags hemligt förbund, och delade på den misslyckade plåtkakan medan skymningen föll.
Det blev ingen bröllopsmarsch. Ingen lycklig Disneyfinal. Men när Saga klättrade upp i Magdalenas knä och sade: Min riktiga mormor ska vi plocka blommor till mamma? så stannade tiden en stund.
Och i denna villaträdgård där fiender blivit familj, och där hjärtan lärde sig omvärdera ägandet, föll sommarsolen ännu en gång.
Med den första kvällsstjärnan på himlen visste Magdalena, Gunilla, Frida och Birgitta ja, till och med Erik på sitt sätt att det här var så nära ett lyckligt slut man kan komma. Och det dög. För i denna vilda smått galna familj, där kärleken hittar sina egna omvägar, kunde ingen annan ha regisserat det bättre.
