Jag dejtade en tjej, 30 år gammal. Själv är jag 42. Tänkte att åldern inte spelade någon större roll. Men ett halvår senare stod det klart… det här var fel matchning. Jag slängde faktiskt ut henne (eller okej, mer som en Molte-tragedi men ändå) med lite skandal.
Vi träffades på gymmet. Jag var på väg till löpbandet, hon stod och svettades på ett ellipsträningsmaskin bredvid. Hon log jag log tillbaka. Efter träningen hamnade vi båda vid vattenautomaten och småpratade.
Hej, tränar du ofta här? frågade hon.
Ja, i princip varje dag, svarade jag.
Emma trettio år gammal, jobbar som marknadsförare på ett IT-bolag. Jag heter Johan, fyrtiotvå, arbetar som ingenjör på ett industriföretag.
Tolv års åldersskillnad. Jag tänkte: Jaha, men vadå? Vi är båda vuxna, utbildade, jobbar. Vad spelar det för roll?
Fel av mig. Skillnaden var mycket större än jag trodde. Fast inte där jag väntat mig.
Första tre månaderna bara trevligt och lättsamt
De första månaderna var hur lätta som helst. Vi sågs två-tre gånger i veckan: bio, fika, promenader. Hon var glad, energisk, kul.
Kolla vilken film som kommit! Jag vill gå! sa hon.
Toppen, vi kör, sa jag.
Vi snackade jobb, böcker, framtidsplaner. Sömnen var regelbunden, om du fattar. Allt kändes klockrent.
De där detaljerna som började reta mig dök upp efter en tre månader
En gång satt vi på Espresso House, Emma scrollade på mobilen och visade mig ett TikTok-klipp:
Kolla, så roligt!
Jag tittade: en kille dansade fånigt till nån låt. Jag fattade verkligen inte grejen.
Ja, kul, sa jag artigt.
Åh, du fattade inget, va? Klart, du är ju lite äldre sånt här går visst över ditt huvud, skrattade hon.
Jag log stelt. “Lite äldre” sved. Men jag sa inget.
Emma älskade att filma ALLT. Middagen på restaurang, solnedgången på bryggan, oss i bilen allt skulle dokumenteras.
Vi måste göra en story! Säg nåt! tiggde hon när vi körde ut till landet.
Emma, jag kör bil.
Men säg i alla fall hej!
Varför?
För mina följare! Nä, kom igen, var inte så tråkig!
Jag muttrade hej mot kameran. Hon skrattade:
Du är min lilla surpusse! Gulliga lilla surpuppa!
Hon la ut videon med texten Min lille putte bakom ratten. Putte alltså. Jag står ut med mycket men inte det där…
Och så kallade hon mig ofta tokig, när jag glömde köpa mjölk, blandade ihop dagar eller inte fattade hennes skämt.
Du min lilla tokstolle, sa hon och drog mig i håret.
Alltså. Jag är fyrtiotvå. Ingenjör med tjugo års erfarenhet. Och blir kallad tokstolle.
Emma, jag gillar inte när du säger så, sa jag.
Va? Men det är ju bara gulligt!
För mig känns det nedlåtande.
Slappna av! Du är så… korrekt, skrattade hon.
Vändpunkten en födelsedagsfest för hennes kompis
I maj bjöds vi på fest hos hennes kompis Sofia som fyllde tjugonio. Femton gäster, typ. Nu får du träffa mina vänner! sa Emma.
Vi anlände. Hög musik, bord dignande av snacks och öl. Alla kring tjugofem-trettiofem.
Det här är Johan, min kille! presenterade hon.
Jag hälsade, satte mig och sippade på ett glas vin. Lyssnade på prat om nya Netflixserien, nån influencer, knasiga memes jag hängde inte med. Kände mig som på besök i en annan verklighet.
Sofia föreslog att vi skulle leka Sanning eller konsekvens.
Jag nickade, utan att direkt fatta reglerna. Frågorna blev snabbt så där blaj-roliga: första kyssen, pinsam dans osv.
Så var det Emmas tur.
Sanning eller konsekvens?
Konsekvens!
Spela in en video där du pussar Johan och lägg ut på Instagram med texten Sugar daddy!
Alla skrattade. Emma sträckte sig efter mig med mobilen:
Kom igen, vi måste ju!
Nej, sa jag och vände bort huvudet.
Varför inte?
Jag vill inte.
Men Johan, det är ju bara en lek! Var inte så himla torr!
Emma, jag tycker verkligen inte om det. Jag vill inte synas på dina sociala medier som sugar daddy. Jag tycker det är pinsamt.
Tystnad. Alla tittade.
Det är på skoj! Alla förstår det! sa hon röd i ansiktet.
Jag förstår inte. Förlåt.
Jag gick ut på balkongen och andades.
Hemvägen den stora snackisen
Vi åkte hem under tystnad. Emma satt och surade mot fönstret.
Emma, vi måste prata, sa jag när vi parkerade på Kungsholmen.
Om vadå?
Om oss. Idag blev det tydligt… vi lever i helt olika världar.
Vad menar du?
Du har din värld: sociala medier, klipp, memes, likes. Följarna är viktiga. Stories, om vännerna skrattar.
Hon sa inget.
Jag lever i en annan värld: respekt, privatliv, allvar. Jag bryr mig inte om likes. Bara om hur JAG mår.
Men det var ju bara på skämt…
För dig, ja. För mig: förnedrande. Du kallar mig putte, tokstolle, filmar allt utan att fråga, skämtar om min ålder. Det känns inte kul.
Hon började gråta:
Jag ville ju inte såra dig…
Jag vet. Men du gör det ändå. Vi vill olika saker. För dig är det kul, för mig är det bristande respekt.
Johan, du är verkligen så allvarlig.
Kanske det. Men jag är fyrtiotvå. Jag vill inte göra TikTok-grejer, leka jättespexigt och bli kallad sugar daddy på Insta, ens på skoj.
Hon nickade.
Jag förstår. Vi kanske inte ska fortsätta.
Nej, det är nog bäst.
Varför vi gjorde slut och vad jag funderat på sen
Vi gjorde ändå slut vuxet nästa dag. Inget drama.
Tack för den här tiden. Du är fin, vi är bara olika, skrev hon på sms.
Du med. Vi rör oss på olika planeter, skrev jag tillbaka.
Fyra månader senare har jag funderat. Problemet var inte bara åldern, utan skilda livsfaser.
Emma, trettio, prioriterade skoj, likes, sociala medier, spel. Jag, fyrtiotvå, vill ha lugn, respekt, privatliv. Språken skilde sig.
För henne putte gulligt. För mig nedlåtande.
Video i stories för henne charmigt. För mig: går över min gräns.
Sugar daddy-leken på Insta för henne ett skämt. För mig: kränkande.
Vi förstod aldrig varandras världar. Det handlade om olika prioriteringar.
Gjorde jag rätt som gjorde slut på grund av olika universum? Eller är jag bara för tråkig? Är hon skyldig för att inte respektera gränser, eller är jag för känslig?
Är tolv års åldersskillnad mest en fråga om personlighet och värderingar? Och ska man verkligen kalla en 42-årig karl för putte eller tokstolle, eller är det att gömma förnedring bakom sötma?
Jo tack vissa frågor är helt enkelt svenskare än andra.
