Ack, den där farmor hon gifte sig och gjorde barnen besvikna!
På helgerna hälsade Elna, som alltid, på hos sin mamma. Mamman är 78 år och har bott ensam länge. På två dagar hinner dottern städa hela huset och tvätta all tvätt. Någon tvättmaskin finns inte, och vattnet får bäras in från brunnen. Sommaren betyder dessutom arbete på kolonilotten.
Du borde flytta hem till mig, Elna. Det skulle vara lättare för dig, du får aldrig någon vila, stackaren, sa mamman.
Mamma, jag har ju mitt jobb, min dotter och mina barnbarn där, suckade Elna.
Stig har kommit tillbaka. Han tog ner plankorna från fönstren i sitt hus. Det har stått tomt i fem år efter att Linnéa gick bort. Han säger att han rest runt i Sverige och vill nu slå sig ner här för livet. Han frågade om dig och kommer nog och hälsar på, berättade mamman.
Stig… han var hennes skolhjärta. Hon var förälskad i honom, men han lade aldrig märke till henne. I sista skolklassen vågade Elna sig på ett vågat drag hon tappade en hink i brunnen och sprang till Stig för att be honom hjälpa henne, annars skulle hon få skäll av mamman.
Stig tog en lång stång och gick dit. Han kämpade en halvtimme med den isiga brunnen, men lyckades få upp hinken.
Tror du på talesättet? skrattade han när han gick.
Den man som får upp din hink ur brunnen blir din tilltänkte, var det gamla talesättet bland flickorna på landet.
Stig fick rätt. Det stämde inte.
Han flyttade till Stockholm, tog examen, flyttade från plats till plats och reste runt hela landet. Gift, skild, och nu tillbaka igen.
Elna började efter skolan på ekonomiskt gymnasium i Uppsala, nära hemmet. Hon har arbetat som bokförare ever since. Gift sig, fått en dotter, Tove. För åtta år sedan blev hon änka.
Stig kom på kvällen. Han var förändrad, förstås gråhårig och äldre.
Du är lika vacker som alltid, sa han och kramade Elna.
Och du har lärt dig att ljuga. Jag är också långt över femtio, förändrad och åldrad, sa Elna och avbröt honom.
Sedan satt de i lusthuset och drack lite hemgjord rönnbärssnaps, pratade och pratade.
Stig berättade att han skiljde sig från sina två fruar på ett bra sätt. Han lämnade varje lägenhet och allt de skaffat tillsammans efter sig.
Första frun var tysksvensk, dotter till en av de som flyttat till Norrland efter kriget. Deras vuxne son bor nu i Tyskland med sin mamma.
Andra frun gick själv hon blev kär i en yngre. Barn hade de inte.
Stig är pensionär tack vare sitt arbete i norra Sverige och sitt slit. Han planerar att samla ihop ett bygglag med grannar och bygga hus, sommarstugor, friggebodar, bastu och sköta renoveringar. Det finns efterfrågan och startkapital.
Nu har jag pratat om mig själv hur är det med dig? Jag hörde att du blev ensam, frågade Stig.
Och plötsligt berättade Elna allt. Det var rätt ögonblick, hon behövde verkligen få prata ut. Kanske hade snapsen ett finger med i spelet.
Inte ensam, Stig. Familjen är stor, men jag är den som sköter allt som en hushållerska, började Elna.
Tove, min dotter, ville inte plugga efter gymnasiet utan gifte sig direkt. Hon tog med sig make Stefan hem till oss tre rum, plats för alla. Hon fick en dotter, Hedda.
Och så blev det att alla hushållssysslor blev min plikt. Dottern har depression och liten flicka.
Min man (han var en guldklimp) hjälpte mig, tog ansvar. Han klagade aldrig på hälsan, men en morgon vaknade han inte. Det var en chock. Jag har sörjt men det har inte funnits tid.
Jag började jobba ännu hårdare, tog hand om hemmet och stod för utgifterna. Stefan tjänar lite, så jag lägger in allt i gemensamma hushållskassan. Jag hoppades att Hedda snart kunde börja förskola, och att Tove skulle börja jobba, men… när Hedda var fyra fick hon en lillasyster, Maja.
Äldsta flickan går i lågstadiet, lilla Maja är fem. Tove är fortfarande hemma.
Jag gör frukost till Stefan och barnen, klär Hedda för skolan. Maja är hemma med mamma. Eller hon roar sig själv eller kollar tecknade på tv. Hon är en tyst och lugn flicka; och mamman sover till lunch.
Jag följer Hedda till skolan och går sedan till jobbet. På kvällen lagar jag mat, hjälper barnbarnen med läxan, tvättar, städar.
Jag har talat med Tove om att jag inte är ung längre. Att hon skulle behöva göra något själv. Men det är meningslöst hon är trött med barnen.
Stefan är nöjd. Svärmor jobbar, det finns pengar så han behöver inte slita, och så får han grönsaker från landet.
Han skulle kunna hjälpa i kolonilotten, men då behövs en bil. Han hintar att jag borde ge pengar. De vet att jag har sparat lite, men jag vågar inte ge bort mitt sista och stå på noll. Dessutom räcker inte mina sparpengar till bilen.
Jag är trött. Jag inser att det är mitt eget fel. Jag har uppfostrat en lat och samvetslös dotter. Jag ser det, men vet inte hur jag ska bryta cirkeln.
Ja, vilken historia… misströsta inte, Elna, vi hittar något. Ska vi gå hem, det börjar ljusna, sa Stig och gick.
På söndag kväll skjutsade han Elna till Uppsala i sin bil. Hon blev glad över allt hon fick med sig från landet. Stig hjälpte till att bära in säckar och kassar i lägenheten.
När han gick, frågade dottern: Var hittade du den där gubben?
Elna förklarade att det är en gammal klasskamrat och började packa upp grönsakerna.
Två veckor senare kom klasskamraten Stig tillbaka runt lunchtid och började bära ut Elnas saker, som hon packat i förväg. Sömmiga Stefan och Tove tittade ut från sitt rum.
Vad händer? Vad gör du? frågade de i kör.
Jag flyttar. Gifter mig. Flyttar tillbaka till hembygden, ska leva mitt liv med Stig, sa Elna.
Har du blivit galen? Gifter dig som gammal! Brud utan hem! Ska du laga lunch? Barnbarnen måste ju äta! utbrast chockade Tove.
Mina barnbarn, dina döttrar, får du laga mat åt själv nu, och till din man. Jag har bott och jobbat för er i tio år, nu vill jag göra något för mig själv. Kära dotter, nu får du själv ta tag i det, svarade Elna.
Förrädare, jag förbjuder dig att träffa flickorna! skrek Tove.
Jag har faktiskt inga planer på att träffa dem nu, jag har fullt upp. Dessutom har jag sett dem oftare än du gjort under åren, sa Elna och gick.
I bilen grät hon såklart.
Jag borde ha sagt till i förväg att jag flyttar, sa hon till Stig.
Då hade du fått höra ännu hårdare saker, bara ännu fler. Det måste vara abrupt de är alldeles för beroende av dig, annars går det inte, svarade Stig.
Elna ordnade ett hem i Stigs hus. Han byggde ett varmt badrum och installerade duschkabin. Vatten måste man hämta och hälla upp i tanken, och slamtanken måste tömmas två gånger i månaden men det är småsaker.
Elna fick jobb på byns skola som vaktmästare. Mindre lön, men mycket lugnare. Stig jobbar med bygglaget, har alltid uppdrag. De är nöjda, lever lugnt tillsammans.
En månad senare kom Stefan med flickorna över helgen. Hedda berättade att mamma och pappa bråkar mycket och att pappa kokar soppa själv och inget mer. Mamma funderar på jobb men har inte bestämt sig ännu.
På söndagen ville Stefan lämna lilla Maja hos farmor för att stanna på landet, men Elna sade nej:
Jag jobbar, och Stig också. Barnen måste bo med föräldrarna. De får gärna hälsa på, men ni får ta hand om dem själva. Ni fick dem för er egen skull, inte för min.
Stefan och Tove blev mycket sårade, men nästa helg var flickorna åter hos farmor.
Vi är bara här över helgen, sa Stefan. Han stannade också och njöt av svärmors mat.
Sådan är historien.
En del kanske tycker att mamman var hård mot sin dotter.
Andra att hon var rättvis.
Så många människor, så många åsikter.
Och jag själv nu, när jag ser tillbaka har lärt mig att sätta gränser och våga välja mig själv. Det betyder faktiskt mer än jag trodde.
