Alltså, du måste höra vad som hände i helgen. Jag gick på Mall of Scandinavia med mina två barn, och plötsligt fick jag syn på mitt ex Joakim, du vet. Han som inte ens har swishat ett öre till barnen på flera månader. När jag ber om pengar till nya skor eller skolgrejer så har han alltid ekonomiska bekymmer.
Men där stod han, i Foot Locker, med sina bonusbarn och provade ut svindyra Adidas-skor åt dem som om han vore Stefan Persson. Jag kände hur hela jag började vibrera av ilska, men istället för att dra igång värsta bråket så tog jag ett djupt andetag och tänkte bara Nu jädrar ska det bli rättvisa här!
Jag gick fram, höll barnen i handen, precis när Joakim var mitt uppe i sin mobil och bonusbarnen provade några riktigt dyra sneakers. Expediten började plocka undan kartongerna och jag hoppade in med mitt allra trevligaste leende:
Ursäkta mig, har ni de där modellerna i storlek 32 och 35?
Expediten blev lite paff men sa:
Absolut, för?
För mina barn, såklart, svarade jag. Och så höjde jag rösten lite och sa: Min man betalar allt på samma gång, eller hur älskling?
Joakim höjde blicken från mobilen som om jag hade slängt isvatten i ansiktet på honom. Han var så chockad.
Va? hann han påbörja, men jag hade redan satt mina barn på provning av de där dyra skorna.
Han betalar allt, sa jag lugnt till expediten. Vi är en bonusfamilj, så du vet det här är hans bonusbarn, och de här är våra. Han insisterar alltid på att de får lika mycket, eller hur älskling?
Joakim blev röd som en svensk tomat, men innan han hann säga nåt kom expediten med skokartongerna och jag blinkade till honom.
De sitter perfekt, vi tar dem allihop.
Och när expediten skrev in allt så fick jag syn på ett par sjukt snygga sportskor på hyllan. Korallrosa! Precis min stil.
Du, har du de där korallfärgade i 38 också? frågade jag.
Till dig? undrade expediten.
Ja, till mig jag bara drog på mig dem direkt. Åh, så fina de är! Finns de där eleganta svarta också? Behöver såna till jobbet.
Ännu mer? lyckades Joakim klämma ur sig med halvkvävd röst.
Älskling, inte vara snål nu! Du vet ju att jag behöver bra skor till jobbet, och sportskor när jag tar barnen till parken. Jag har ju sagt länge att jag behöver nya.
Expediten fattade ingenting men log och skrev ner alla par på sitt lilla block.
Okej, det blir åtta par totalt, sa hon och började räkna ihop summan på miniräknaren.
Jag gav barnen en snabb puss och gick fram till Joakim.
Bra, älskling, jag måste sticka och handla mer. Barnen får du ta hand om sålänge, ok? Sen kommer du med dem hem till mig.
Innan han ens hann protestera så tog jag mina påsar med barnens och mina skor och gick ut från butiken, kände mig som en drottning från Östermalm!
Det sista jag hörde var expediten som ropade:
Det blir 5 000 kronor, vill du betala med kort eller kontant?
Jag började fnissa så fort jag kom ut till parkeringen. Joakims min var så fantastisk! Jag kollade på mina nya koralliga sneakers och tänkte: Det här, det är svensk rättvisa alltså!
Samma kväll när han lämnade över barnen givetvis en halvtimme för sent såg han ut som någon som just installerat Zettelmöbler i sitt hem, alltså helt uppgiven. Bonusbarnen var inte ens med.
Det där du gjorde idag började han.
Vadå? avbröt jag med oskyldig blick. Att jag såg till att DINA barn också fick nya skor? Ingen fara, älskling. Det var minsta möjliga du kunde göra.
Han stannade till, suckade.
Åtta par ÅTTA! Behövde du verkligen två par?
Man vet aldrig när man behöver bekväma skor, darling. Och du hur många månader har du missat underhåll? Se det som förskottsbetalning.
Du är galen.
Nej, jag är trött, svarade jag. Det är skillnad. Nu är jag dessutom välskodd!
Han gick mot bilen och muttrade:
Åtta par det blir ju dyrare än att bara betala underhåll
Exakt, Einstein, tänkte jag och stängde dörren.
Barnen kom springande, kramade mig lyckliga i sina nya sneakers. Jag tog på mig korallskorna direkt den kvällen och gick en promenad kände mig stark.
Gjorde jag fel? Kanske.
Ångrar jag mig?
Inte en sekund! Vad hade DU gjort i samma situation?
