Johan Svensson vaknade tidigt den morgonen Egentligen började dagen rätt bra. När man fyller 118 år är det faktiskt en bedrift bara att vakna.
Första punkten på schemat var besiktning: vänster öga funkar, höger öga lite dimmigt.
Sköljde ur, droppade lite ögondroppar nu var synen klar som dagen.
Böjde på det som gick att böja; det som protesterade fick sig en dos salva.
Kollade bakåt- och framåtvändningarna och drog ett snabbt varv med nacken.
När han blev säker på att allt ännu satt där det skulle, knakade som vanligt och gick att vrida, tog han två danssteg, klappade sig själv på axeln och påbörjade sin födelsedag.
Klockan åtta ringde de som vanligt från Pensionsmyndigheten:
Hej Lillan, kraxade födelsedagsbarnet glatt i luren.
God morgon Johan Svensson, suckade Lillan nedstämt, hur känns det idag?
Inte mycket att klaga på, log gamlingen in i telefonen.
Det var ju synd att höra, Johan, svarade Lillan dystert, jag har fått tillrättavisning från chefen fem gånger i år tack vare dig! Idag är det trettio år sedan du slutade med premiepension och gick över till statlig pension.
Förlåt så mycket. Jag hörde nåt om höjd pension den här månaden?
Jo höjning och höjning muttrade hon som värsta Eeyore, du råkar inte ha nåt extraknäck på sidan va?!
Nej, tyvärr, pengarna räcker gott och väl.
Synd det Allt gott avslutade Lillan halvvägs och lade på.
Vid nio satt Johan och åt frukost med sitt barnbarnsbarnbarn, som inte bodde där men alltid lirkade upp dörren med sin egen nyckel. Han gick först runt och tog mått på både kök och badrum. Ibland satt han sedan med ritblocket och räknade material, uppskattade arbetskostnader och ritade om möblerna.
Den här dagen hade han glömt tumstocken hemma.
Ta farfars gamla mätband på vitrinskåpet, sa Johan och skrattade till, när han hällde kokande vatten på teet.
Barnbarnsbarnet suckade tungt och slog sig ner för att äta farfars berömda äggmacka.
Klockan tio gick Johan ut och tog en cigarett utanför porten.
Men Johan, står du här och blossar igen!
Du vet väl att rökning grannen tystnade när han såg den ovanligt pigga gamlingen, som rökt sen de flesta i den åldern ligger under jord av just den anledningen.
Vi ska faktiskt till Stockholm idag.
Vad ska ni hitta på där?
Ta en tur på tunnelbanan, kika på Sergels Torg, kanske gå förbi Slussen innan de gräver upp den fler gånger.
Vad är det att se där då Slussen som Slussen bara.
Har du ens sett ombyggnaden?
Jodå, han kom ju förbi vår lilla by en gång.
I kista?!
Nä På Intercitytåget.
Hur gammal är du egentligen, Johan?
Blir arton i år, svarade Johan med ett snett leende och nappade på cigarettfiltret.
Du driver med mig
Nejdå, jag har fått dispens till en andra runda.
Ja, grattis på myndighetsdagen då!
Tackar tackar, sa Johan och begav sig in igen.
Klockan elva ringde Telias vd och bönade om att han skulle byta abonnemang. Det han hade kvar fanns egentligen bara kvar för hans skull; i dagens kronor räckte det knappt till en kanelbulle, Telia betalade till och med ut några kronor extra till honom varje månad.
Vid femtiden, efter en sväng på ICA Maxi, plockade Johan på sig en tårta, ett kilo bananer och en bredbilds-TV; födelsedagsrabatten var i procent lika hög som hans ålder!
På vägen ut beställde han taxi och flytthjälp.
Vid sjutiden ringde någon från bårhuset och undrade om han inte ändå ville hämta ut sin försäkring och sina gamla tofflor.
Vid åtta dök gästerna upp. Johan dukade fram, satte igång nya TV:n och fyllde vinglasen.
Skålarna var ganska knappa ingen visste riktigt vad de skulle önska någon som redan haft allt. Folk reste sig mest upp i tur och ordning.
Vid tio kom polisen och bad dem hålla ner volymen, för det bodde äldre personer i huset. Födelsedagsbarnet själv öppnade dörren; poliserna såg ut som om de funderade på universums lagar en stund.
Johan gick och lade sig strax före midnatt, när de flesta gäster hade åkt hem eller promenerat vidare till närmaste sjukhus. Han låg kvar och log för sig själv i mörkret, tog av sig det gamla magiska guldringen från fingret och la det under kudden ringen som hans hustru låtit gravera med orden: Lev för oss båda.
Och det var precis det han gjorde.
