Linnea sitter hopkrupen i ett hörn och gråter tyst. Hon förstår inte vad hon har gjort för fel. Varför har hennes mamma och pappa lämnat bort henne och tagit henne till ett barnhem? Linnea har alltid älskat dem över allt och försökt vara snäll mot sina föräldrar.
Hennes biologiska mamma övergav henne redan på BB i Stockholm. Efter det adopterades hon av Anna och Johan Lindberg, som själva inte kunde få barn. De tog hem flickan från ett barnhem utanför Uppsala. Men Johan hade svårt att känna någon kärlek för Linnea. Hon kändes för honom alltid som någon annans barn, och aldrig som hans egen dotter. Anna däremot älskade Linnea innerligt, kramade henne mycket och var alltid mån om henne, men ändå kunde hon inte fullt ut bli hennes mamma.
Åren gick. Linnea växte upp tillsammans med Anna och Johan och älskade dem som sina föräldrar. Så en dag upptäcker Anna att hon är gravid. Hennes glädje är stor, och när hon berättar för Johan strålar de bägge två av lycka.
Efter det vänds allt. Plötsligt blir Linnea bortglömd. Hon störde mest och irriterade sina föräldrar. Johan började till och med slå henne ibland. De hade fått nog. Nu när ett eget barn var på väg behövdes inte Linnea längre. De lämnade tillbaka henne till barnhemmet i Uppsala genom att skriva på alla papper och gå genom domstol för att bli av med sina föräldrarättigheter.
Efter rättegången kommer Anna fram till Linnea, tar hennes hand och säger att hon får bo på barnhemmet nu. Linnea gråter och ropar efter sin mamma, men Anna svänger bara på klacken och går därifrån. Flickan är bara fem år gammal och har nu blivit sviken av de vuxna hon litade på två gånger. Först av sin biologiska mamma, nu av sina adoptivföräldrar.
Domaren, en kvinna vid namn Katarina, står kvar i rättssalen och ser det hela. När Linnea leds bort till barnhemsföreståndaren, tar Katarina ett snabbt beslut hon säger att hon själv vill adoptera barnet. Det gör ont i hela hennes hjärta att se en så liten flicka svikas gång på gång. Allt pappersarbete ordnas snabbt. Snart får Linnea följa med Katarina hem till ett nytt liv.
Katarina börjar genast kalla henne för lilla “Linnsan”. Med tiden glömmer Linnea de gamla föräldrarna och fäster sig vid Katarina, som verkligen behandlar henne som sin egen dotter. Åren går. Linnea lyckas bra i skolan, tar studenten med högsta betyg i Lund och börjar läsa medicin vid Karolinska Institutet i Stockholm. Efter examen får hon arbete på en ansedd klinik i Göteborg.
En dag dyker en man upp på kliniken. Linnea känner direkt igen sin första adoptivpappa, Johan. Han berättar att Anna dog i barnsäng och barnet föddes dött. Efter det började han dricka, men så småningom träffade han Elin som hjälpte honom att söka hjälp för sitt missbruk.
Nu sitter han där framför Linnea och ber om hjälp. Trots allt hon varit med om, minns Linnea läkarlöftet hon har avlagt och väljer att hjälpa Johan. Livet har redan straffat Johan och Anna mycket hårt. Linnea är klok nog att inte hämnas. Hon vet, precis som alla i Sverige vet, att man aldrig ska göra orätt mot ett barn som saknar någon att lita på.
