Jag är nu femtiosju år gammal. Jag har varit gift med min man i över trettio år, och hela den tiden har jag skött hans tvätt, lagat maten och sett till att vi har det mysigt hemma. Vi har två barn tillsammans, och jag har själv uppfostrat och hjälpt dem genom förskola och skola. Jag har alltid snurrat runt som en liten ekorre jobbat på flera ställen samtidigt, tagit alla extrajobb jag kunnat, bara för att barnen skulle ha allt de behövde och vara lika välklädda som alla andra.
Hela vårt liv ihop har min man aldrig slitit särskilt hårt på jobbet. När han blev pensionär stannade han bara hemma och lade ner helt. Jag fortsätter att jobba, hjälper barnen med barnbarnen och sköter hushållet som vanligt.
Jag har många gånger bett honom att söka nåt jobb, även som väktare, men han säger att vi klarar oss ändå och att han minsann inte är dum nog att jobba mer. Oftast hinner jag knappt laga mat; ibland kommer jag hem från jobbet och då har han redan ätit upp all det goda och lämnat bara soppa till mig.
En gång pratade jag med en kompis om det här, och hon tipsade mig om att laga mat separat: han får det billiga och jag får det fina. Så när jag kom hem sa jag till min man att läkaren hade sagt att jag måste gå på diet, och att han därför inte får röra min mat.
Så nu gömmer jag små godsaker i garderoben, och när min man är ute i garaget passar jag på att ta en kopp te och äta lite choklad. Korv och ost gömmer jag längst bak i kylskåpet, och när han inte ser tar jag fram och njuter. Vi har faktiskt två kylar: en där jag har vanliga matvaror, och en med burkar och inläggningar det är där jag gömmer mina bästa grejer.
Du vet ju hur gubbar är de ser ju ingenting. Jag köper fin kalkon till mig och gör ångade biffar, medan jag till honom använder griskött som har gått ut, tillsätter lite kryddor så att det märks inte. Jag köper billig pasta till honom som knappt kostar några kronor, och till mig själv köper jag pasta av bättre kvalitet.
Jag tycker inte det är något fel med det här; jag ser det inte alls som något dåligt, för om han vill äta ordentligt får han väl jobba istället för att bara sitta och lata sig. Skilsmässa känns onödigt i vår ålder, det mesta av livet har ju ändå passerat och vi har vårt hus ihop varför sälja och dela pengarna nu?
