Du, vet du, de första åren av vårt äktenskap var allt så vanligt vi levde tillsammans, han höll med om allt! säger Ingrid, 28 år gammal. Vi båda slet hårt, sparade ihop till handpenningen för bolånet. Det var aldrig något bekymmer med mat min man åt precis det jag lagade! Jag brydde mig inte särskilt, köpte en slow cooker och fixade enkla rätter snabbt gröt, köttgryta, soppa, aldrig några klagomål. Ibland kunde han säga drömskt att han önskar sig något speciellt
Vad menar du med något speciellt? Typ pannkakor med köttfyllning, eller kroppkakor, eller smörgåstårta. Han har någon sorts kärlek för maträtter som kräver massa steg: koka, svalna, sila, göra deg, koka något igen, finhacka pyssel i köket en hel dag, usch Och köpa färdiga går absolut inte för sig, nej! Maten ska vara hemlagad.
När började han längta efter sånt där då?
Alltså, typ två år efter att jag gick på föräldraledighet Jag ska vara ärlig, jag tycker inte ens om att laga mat. Fast jag lagar alltid! Min man jobbar verkligen hela dagen på kontoret, tjänar pengar för oss. Så det händer aldrig att han kommer hem och det inte finns något mat att äta. Det står alltid varm mat på bordet, det är inte ens pasta och korv, utan något enkelt som potatis och kött, kyckling, soppa, pyttipanna, sallad. Och ändå blir han upprörd! Han säger: Du är ju hemma hela dagen, klart du hinner göra deg, hemlagade köttbullar, och kåldolmar
Jag fattar, föräldraledighet men folk glömmer att barn också kräver tid… Fast det är inte ens barnet det handlar om! Vår dotter är verkligen ett guldbarn, en riktig present. Hon är lugn och snäll, jag kan sätta henne på stolen bredvid mig i köket, ge henne en bit deg så sitter hon där hur länge som helst. Vi sjunger och jag läser rim för henne. Barnet stör aldrig! Jag har bara noll lust att lägga tid på sånt där, särskilt när jag själv knappt äter sånt jag försöker undvika kött, har tagit bort mjöl, är på diet. Ska jag stå och göra kåldolmar bara för min man? Det känns lite överdrivet
Så, Ingrid och hennes man har det ändå bra: Han skyndar hem från jobbet varje dag, är aldrig sen, går på jobbets julfest en gång om året, och då bara en liten stund. Han hjälper till med dottern och det gör han självmant. Han leker, badar henne och går ut på promenad.
Men en sak han har börjat tjata om inlagda gurkor, förra veckan bråkade vi faktiskt rätt rejält om det och pratade inte på flera dagar.
Min man begriper inte att det är så jobbigt: göra deg till ett ägg, grädda ett dussin pannkakor, fylla dem med kött? Han blir sur och tycker att jag bara fixar något enkelt för att vara snäll, inte för att jag vill glädja eller överraska honom
Det är svårt för mig! säger Ingrid irriterat. Först ska man laga kött, sen deg, grädda pannkakor, fylla dem Jag skulle inte ens äta det där själv, så då får jag laga något annat till mig och dottern!
Ingrid tänker att numera lagar ingen längre hemgjorda kroppkakor, sylta eller kåldolmar till vardags. Okej, kanske på julafton, men inte vanligen. Inte ens ungdomarna lägger tid på att göra festmat. Och i vardagen nej. Om du verkligen vill ha pajer, kan du beställa hem, fast det är ingen billig historia, särskilt med föräldraledighet och bolån det är inget för varje dag direkt.
Hans exempel är alltid farmor hon doftade alltid nybakt och bullar. Hon jobbade hela livet men hann med allt trots flera barn. Jomenvisst. säger Ingrid, lite irriterat. Kvinnor förr hade verkligen inte mycket att göra på kvällarna ingen tv, inget internet. Så de hittade på grejer. Tvättade och bakade kroppkakor. Jag tycker det är bättre att tillbringa tid med sitt barn. Gå ut och promenera istället för att svettas vid spisen i tre timmar
Nu ringde Ingrid sin svärmor, som väldigt välvilligt började prata om att vägen till en mans hjärta går genom magen och att det inte alls är svårt att laga det hennes man vill ha. Tydligen hade han redan klagat till mamma.
Jag sa att jag inte äter kåldolmar, så jag vill heller inte laga dem! Och direkt blev det ko-ko-ko, typ att det minsann är min skyldighet och det har man fått höra förut, eller hur, men det är männen som ska laga!
Så vad tycker du är min matglada man bara bortskämd och ska vara nöjd med att det alltid finns varm och fräsch mat hemma, eller är det fräckt att önska nya rätter varje dag? Får han laga själv om han vill ha pajer? Eller borde jag försöka göra det han önskar?
