Dagbok, 24 december
Jag tänkte idag på den reklam jag såg nyligen den fångade verkligen något om hur hektiskt livet har blivit för oss alla. Men ännu mer intressant var hur den visade att allt fler flyttar från sina hemstäder, från sina nära och kära, för att söka nya möjligheter. Det känns igen; många av mina vänner har lämnat Västerås, några bor nu i Stockholm eller Göteborg, och det är sällan vi ses.
Men det reklamfilmen verkligen satte fingret på var att oavsett var vi befinner oss eller vad vi gör, så är det viktigaste att få tiden att umgås med dem som betyder mest för oss. Jag har alltid känt samma sak att samlas som familj är något jag längtat efter hela året.
Ikväll satt vi alla tillsammans runt granen i mammas vardagsrum. Doften av pepparkakor och glögg fyllde luften medan vi öppnade våra julklappar. Lillebror Elias blev så glad för sitt nya pussel och storasyster Ingrid fick de stickade vantar hon önskat sig. Det var så lugnt och värmande, något så typiskt svenskt med alla som dricker kaffe och skrattar åt gamla julminnen.
Pappa såg extra nöjd ut han har alltid önskat att få oss alla hemma samtidigt till jul, och i år lyckades han. För en stund försvann all stress, tankarna på karriärer och pluggande, och det var som om tiden stod stilla. Det är då jag verkligen inser att inget är mer värdefullt än att få vara med dem man älskar.
Det är så starkt, och så viktigt att komma ihåg.
