Saga har varit tillsammans med Fredrik i fem år nu, och hela hennes släkt är övertygad om att det är hög tid att ta nästa steg. Trots att Fredrik gick ner på knä för ett halvår sen och friade med blommor, ring och hela kitet, tvekar Saga fortfarande starkt inför att bli fru Fredrik. Fredrik var kanske tålmodighetens konung i början, men nu har han börjat muttra om hennes obeslutsamhet över sin andra morgonkaffe. Sagas mamma och pappa suckar hoppfullt och påminner henne diskret (läs: hela tiden) om att Vid 25 år borde du redan vara gift vid det här laget, vet du!
Problemet är bara att Saga inte riktigt känner att Fredrik är hennes drömprins ja, visst har de det lugnt och skönt ihop, men det finns något där som liksom skaver. Det är som att kavringsskivan alltid blir lite bränd på ena sidan. Får man ha såna tankar när man är uppe på ålder? Samtidigt har hon blivit mer och mer pirrig runt sin kollega Viggo, som tyvärr redan har en sambo och dessutom är totalt ointresserad av att gifta sig han tycker mest att sambolagen är tillräckligt romantisk. Den gemensamma oviljan att binda sig närmare får dem faktiskt att snacka ännu mer, och Saga undrar plötsligt om det är han som är the one.
Trots Fredriks (ganska tålmodiga, men ändå mer och mer påstridiga) önskemål kan Saga bara inte säga ja till honom. Till slut slår Fredrik näven i bordet och säger: Vi gifter oss antingen i höst eller i vinter, annars får det vara! Efter mycket vånda mumlar Saga fram att vinter är kanske bäst men ångesten efter det beslutet blir så stor att hon packar väskan och flyr hem till mamma och pappa i Uppsala för att beklaga sig.
Under tiden passar en kollega på att gifta sig med sin tjej, och plötsligt känns till och med Viggo mindre spännande. Nu befinner sig Saga i något slags relationslimbo väntandes på den rätte, om han nu existerar. Hon undrar om hon egentligen kan uppskatta en trygg relation, eller om hennes magkänsla faktiskt har rätt: att Fredrik bara inte var mannen för henne.
Så här går Saga vidare i livet kafésittande, singel och aningen skeptisk till existensen av den utvalda. Ska hon bara koppla av och se vad som kommer? Eller börja samla bonuspoäng på Tinder? Vad tycker du att Saga borde göra nu, och finns det egentligen något rätt svar när det gäller kärlek i Sverige?
