I vår familj fanns två döttrar: jag och Linnéa. Men det var tydligt att Linnéa hade den största platsen i våra föräldrars hjärtan, och de stack aldrig under stol med det. Allt började redan när Linnéa var liten. Hon fick alltid det bästa nya kläder, leksaker, och uppmärksamhet medan jag nöjde mig med det som blev över. Linnéa liknade både mamma och pappa, med sitt ljusa hår och vackra drag. Jag däremot såg ut som min farbror, som varken var särskilt vacker eller charmerande. Till och med mina föräldrar kallade mig fuling.
När vi gick ut gymnasiet, köpte mamma och pappa en lägenhet åt Linnéa i Stockholm och började renovera. Själv blev jag skickad att bo hos farmor i hennes tre-rumslägenhet. Det var då farmor blev väldigt sjuk, och jag fick springa hem direkt efter skolan för att ta hand om henne. Under en av våra samtal berättade farmor att hon tänkte lämna sitt hem till mina föräldrar. Jag bad mamma och pappa om hjälp flera gånger, för det var tungt att sköta om en äldre själv, men de hävdade att de hade fullt upp med Linnéas nya boende.
Strax innan farmor gick bort, avslöjade hon att hon hade sparat en summa pengar bara för mig. Hon bad mig hålla tyst om det och ta hand om pengarna själv. Efter begravningen vände mamma och pappa upp och ner på hela lägenheten på jakt efter pengarna, men de gick tomhänta därifrån.
Vid det laget hade jag redan köpt min egen två-rumslägenhet i Göteborg och börjat renovera den. Men jag bodde kvar hos farmor. Två månader senare sa mamma och pappa att de tänkte hyra ut farmors lägenhet eftersom Linnéa behövde hjälp hennes syster hade svårt ekonomiskt. Jag frågade om jag kunde få min egen lägenhet, men de sa att jag var vuxen och fick klara mig själv. Så jag gjorde det.
När min lägenhet äntligen var klar, flyttade jag in. Jag träffade en pojkvän, och vi blev seriösa. Så fort mina föräldrar fick höra att jag köpt en lägenhet kallade de mig tjuv. Till slut fick jag nog av deras hårda ord, bad dem sluta och bröt helt kontakten.
Det är först nu som jag inser att ibland måste man skapa sitt eget värde, oavsett vilka förutsättningar man fått hemifrån. Självrespekt och självständighet är långt viktigare än andras godkännande.
