– Hur länge tänker du hålla på och föda egentligen? – min mans mamma frågade mig spydigt.

Är du någon slags barnfabrik? Hur många ungar tänker du egentligen skaffa? min svärmor Ulla frågade spydigt. Hej på dig också! Ulla, snälla var inte så bitsk. Erik sa att vi väntar barn, blev du upprörd av det? frågade jag artigt. Klart jag blev! Redan efter tredje barnbarnet bad jag er sluta sätta fler till världen. Men ni lyssnar inte på förnuft! Jag gav dig ett paket kondomer i julklapp så ni skulle förstå att det får vara nog, men ni håller bara på ändå! muttrade hon.

Jag fnissade vid minnet av hur Ulla kom med den där gigantiska kartongen kondomer på nyårsafton. Det var dessutom min äldste sons födelsedag, så det var inget subtilt sätt hon hintade om att vi borde lägga av. Vi hörde vad du sa, men naturen har sitt eget sätt svarade jag rätt lugnt. Ska du vara rolig nu? Får du faktiskt ta hand om ungarna själv fortsättningsvis, för någon hjälp från mig får du inte längre… Och det har du ju inte… Men där tutade det i luren och samtalet bröts, så jag hann inte avsluta.

Jag slängde mobilen på sängen, log och smekte min fortfarande platta mage. Vi väntade vårt fjärde barn, det var det som retade Ulla till vansinne. Jag kunde aldrig förstå varför svärmor jämt var så stressad och vresig över vår familj.

Ulla hade aldrig engagerat sig särskilt i barnbarnen eller stöttat oss ekonomiskt. Hon kom och hälsade på ungarna en gång i månaden, om ens det. Presenter blev det bara till jul och födelsedagar. Jag tyckte väl ibland att hon kunde ha haft med sig en påse godis i alla fall, men jag höll alltid tyst. Barnen var ändå hela och rena, och vi saknade inget.

Erik har ett stabilt jobb och jag drar också in extra pengar genom att sy och sälja barnkläder hemifrån. Mitt lilla företag började till och med gå så bra att jag kunnat anställa en dagmamma som passar barnen medan jag jobbar vidare.

Vi har det väldigt bra ihop i vår lilla familj, om det bara inte vore för Ullas utfall. Hon har aldrig riktigt gillat mig, och när barnen kom tätt blev hon mest förbannad.

När vårt tredje barn, en dotter, kom var Ulla tydlig: hon ville att vi skulle göra abort. Men till slut smälte hon för lilla Tindra, och lugnet återvände. Just när vi trodde att allt stillnat blev jag gravid igen det var absolut inte planerat, men ibland väljer livet åt en. Barnet var en gåva, och vi bestämde att klara detta tillsammans.

Ulla var förstås inte alls glad över beskedet. Jag är rätt säker på att det hon egentligen oroar sig för är att Erik ska sluta hjälpa henne ekonomiskt. Erik har alltid ställt upp, fixat tänder och bjudit på semester, till och med betalat omtapetseringen i hennes lägenhet i Göteborg.

Jag tycker inte det är fel att hjälpa sina föräldrar om det inte går ut över barnen. Vi har det fortfarande bra ställt, därför har jag aldrig motsatt mig Eriks generositet.

Men om det är pengarna hon bekymrar sig över lär det knappast bli bättre av mer gnäll och dystra förmaningar. Det kan snarare driva vem som helst till vansinne när man är gravid.

Hur som helst inget i världen får oss att avsluta en önskad graviditet. Vi har bestämt oss, fjärde barnet ska födas, och så är det. Men ibland undrar jag verkligen: Har en svärmor rätt att lägga sig i och bestämma hur många barn hennes son och svärdotter ska ha?

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

– Hur länge tänker du hålla på och föda egentligen? – min mans mamma frågade mig spydigt.
En sexårig flicka lämnade nästan varje vecka, under ett helt år, bröd på en grav i Stockholm – mamman trodde att hon bara matade fåglarna…