Bilen gled stilla fram på den frostiga landsvägen, och Ingrid fäste blicken djupt in i den täta skogen som växte längs vägkanten. Det var hennes son, Olof, som körde, och hans hustru, Svea, satt bredvid. Tankarna snurrade i hennes huvud hur kunde hennes egen son skicka henne till ett äldreboende? Vad hade hon gjort för fel när hon uppfostrade honom? Kanske hade hon inte älskat honom tillräckligt, men hon hade alltid försökt att ge honom en trygg och glad barndom. Ändå hade Olof alltid haft egna åsikter.
En morgon kom han in i köket, stolt som vanligt, med en väska fylld med hennes saker. Ingrid satt där och drack sitt kaffe, smuttade på en småkaka. Han lade väskan på golvet och sa med ett leende:
Nu, mamma, får du packa och göra dig redo. Där borta kommer du trivas. Vad pratar du om, Olof? Vilket ställe?
Äldreboendet. Jag har redan betalat sextio tusen kronor för sex månader, och resten löser vi snart. Du får ett eget rum, ingen att dela med. Och läkarna är fantastiska de ger massage och behandlingar, och ditt blodtryck kollas alltid i tid. Du får också mat fem gånger om dagen. Allt som allt, mamma, det blir som ett litet paradis för dig.
Men Olof, jag vill inte åka till något hem. Jag vill vara med dig, med familjen och få dö i mitt eget hus. Men sluta nu, mamma. Svea och jag har bestämt oss och fixat allt. Så du får inte vara barnslig klä dig nu, så äter vi tillsammans.
Stackars Ingrid kände hur hjärtat värkte, en ensam tår rann längs hennes rynkiga kind. Hon mindes när Olof var liten och slog sitt knä, hur han satt i hennes famn och grät: Mamma, jag ska aldrig lämna dig. Hans blå ögon sökte hennes gröna, och hennes hjärta slog dubbelt, för hon trodde att hennes son skulle vara hennes livslånga trygghet. Det blev så, tills allt förändrades.
Plötsligt förvandlades den blåögde pojken med ett varmt hjärta till en vuxen Olof utan känsla, som utan tvekan skickade sin mamma till ett så kallat äldreboende.
När bilen rullade längs vägen kom minnen från första gången hon mötte Olofs far tillbaka, om hur de blev kära vid första ögonkastet, drömde om hem och barn. Men hennes första kärlek gick bort när hon var gravid i sjätte månaden.
Min älskade, vem har lämnat mig? Vem? Hennes tankar ekade av saknad och det förlorade, och halsen snörptes av tårar och smärta, medan hon mindes och försökte förstå hur livet blev så här.
