Efter att ha släppt av sin älskarinna vid Stureplan, tog Erik Lindholm farväl med ett ömt leende innan han styrde bilen mot Vasastan där han bodde. Ute på gatan framför porten stannade han till ett ögonblick vägde i tanken vad han borde säga till sin fru. Han tog ett djupt andetag, gick uppför trapporna och låste upp dörren.
Hallå? ropade Erik. Freja, är du hemma?
Hemma, svarade hans fru lugnt från köket. Hej. Ska jag sätta igång med biffarna nu eller?
Erik svor för sig själv att nu skulle han agera rakt beslutsamt, manligt! Sätta punkt för dubbelspelandet, medan älskarinnans kyssar ännu vilade på hans läppar, innan han sjönk ner i vardagslivets tråkiga träsk igen.
Freja, harklade han. Jag måste berätta… vi bör nog gå skilda vägar.
Nyheten verkade knappt beröra Freja. Egentligen gick hon sällan ur balans över någonting. En gång hade Erik till och med kallat henne för Freja den Kalla på skämt.
Så vad menar du? frågade hon med ett ögonbryn höjt i köksdörren. Ska jag inte steka biffar, alltså?
Gör som du vill, svarade Erik. Vill du steka, stek. Vill du inte, låt bli. Men jag går till en annan kvinna.
Vid sånt uttalande skulle de flesta fruar rycka tag i stekpannan eller slå igång ett rasande gräl. Men Freja tillhörde inte de flesta.
Bah, vilken liten stekare du är, muttrade hon. Hämtade du mina stövlar från skomakaren?
Nej… mumlade Erik, förlägen. Om det är så viktigt så far jag direkt och hämtar dem!
Suck… sa Freja trött. Typiskt dig, Erik. Ber man dig hämta stövlar kommer du hem med fel par.
Erik blev sårad. Skulle inte samtalet om separation rymma mer känslor? Mer attack och passion? Men så var det med Freja, Freja den Kalla.
Jag tror inte du hör vad jag säger! utbrast Erik. Jag säger på riktigt: jag lämnar dig, jag går till en annan kvinna. Och du… frågar om stövlar!
Tja, sa Freja, du kan ju gå vart du vill, det är inget fel på dina skor. Till skillnad från mina.
De hade bott ihop i många år, men Erik förstod fortfarande inte när Freja skojade eller när hon menade allvar. En gång hade han faktiskt blivit kär i just hennes jämnmod, konflikträdsla och fåordighet. Lika mycket lockade hennes praktiska sinne och fasta, trevliga former.
Freja var pålitlig, lojal och cool, som ett gammalt ankare på ett skepp men nu älskade han en annan. Varmt, förbjudet och intensivt! Det var dags att sätta punkt och gå vidare.
Så, Freja… sa Erik, med ton av både högtid, sorg och skuld. Jag är tacksam för allt, men jag går nu. För jag älskar en annan. Och dig älskar jag inte längre.
Är det så, sa Freja torrt. Du älskar inte minsta lilla? Min mamma var förtjust i grannen och pappa älskade billigt punsch och bridge. Blev det bra? Jo, här står jag ändå rätt okej.
Erik visste att det var omöjligt att vinna ett ordkrig med Freja. Hon slängde ord som tunga stenar. Hans eld slocknade, han tappade lusten att bråka.
Du är fantastisk, Freja, svarade han slokörat. Men jag är förälskad i någon annan. Vilt och syndigt. Jag måste lämna dig, förstår du?
Ja så vem är det då? frågade hon. Är det Elin Melander?
Erik tog ett steg bakåt. För ett år sen hade han verkligen haft en affär med Elin, men hur visste Freja det?
Hur vet du om hen… började han, men avbröt sig. Men nej, det handlar inte om Melander.
Freja gäspade.
Kanske Linnea Bergström då? Är det hon?
Erik frös till. Linnea hade också varit hans, men det var länge sen. Hur mycket visste egentligen Freja? Hon, järnkvinnan, drog aldrig ett ord i onödan.
Fel, sa Erik stelt. Inte Bergström heller. Det här är en helt annan kvinna, en som är allt jag drömt om. Jag kan inte leva utan henne och måste gå nu. Försök inte stoppa mig!
Jaha, så då är det säkert Majken, sa Freja. Åh, Erik, du är som ett trasigt batteri. Tror du har en hemlighet, men hela stan vet. Ditt livs kärlek, Majken Blomgren. Trettiofem, ett barn, två aborter… Har jag rätt?
Erik stirrade. Hon prickade rätt! Det var Majken Blomgren han var besatt av.
Men hur… viskade Erik. Hade du satt någon på oss eller?
Snälla någon, Erik, sa Freja torrt. Jag är gynekolog. Jag har haft mina händer på varenda kvinna i centrala Stockholm, medan du bara… nå, ett fåtal. Jag ser direkt om du “varit där”, slipsten!
Erik sträckte på sig.
Nåväl, du har rätt, sade han stelt. Låt oss säga att det är Blomgren. Det gör ingen skillnad, jag lämnar dig ändå.
Du är en stolle, Erik, muttrade Freja. Du skulle ha frågat mig först! Och för övrigt, inget märkvärdigt med Blomgren det kan jag intyga som läkare. Har du ens sett journalen på “ditt livs dröm”?
N-nä… erkände Erik.
Just det! Först duschar du. Sen ringer jag Anders på kliniken så du får en tid direkt i morgon, sa Freja sakligt. Sen får vi se. Det är pinsamt, Erik. Mannen till en gynekolog klarar inte ens att hitta en frisk kvinna!
Vad ska jag göra nu? pep Erik.
Jag lagar biffarna, svarade Freja. Duscha och gör vad du vill. Vill du ha tips på en riktigt frisk drömkvinna hör av dig!
