Mitt barn och min man behövde aldrig vår egen mormor/farmor.

Jag och min man hade sedan länge förlikat oss med tanken att vi inte skulle få några barn. Men tio år efter att vi gift oss, blev jag plötsligt gravidmot all förmodan.

Min svärmor hade alltid haft högljudda åsikter om mig, särskilt inför mina släktingar. Hon brukade säga med ett hånleende: Jag tror inte att jag någonsin får några barnbarn från min son, min svärdotter verkar inte kunna få barn. Fast min svärmor redan hade ett barnbarndottern till hennes äldste son. Det gjorde ont att höra, men jag tvingades lyssna gång på gång.

Jag älskar min man och han älskar migvi har hållit ihop i alla svårigheter. Våra vandringar till läkarmottagningar, min mans oro och mina tysta tårar på kudden, allt det blev till slut belönatjag väntade barn!

Svärmors barnbarn fick en dotter förra året, och nu för fyra månader sedan födde jag en pojke. Läkarna hade alltid sagt att det inte fanns några medicinska hinder för oss, men både jag och min man har fortfarande svårt att tro att livet har givit oss den här gåvan. Min farmor, däremot, började uppföra sig märkligt efter att hennes barnbarnsbarn och mitt barnbarn kommit till världen.

Den som hon väntat på i alla dessa år (min make och vår son) bryr hon sig knappt om. Men barnbarnsbarnetden lilla flickanär hennes sol och stjärna.

När hela släkten samlas pratar alla bara om flickan. Hur stor hon har blivit, vilka nya ord hon kan säga, hur många tänder som kommit fram Min lilla pojke däremot, han känns som en skugga i deras sällskap, som om han aldrig kunde leva upp till deras förväntningar. Från allra första dagen har hon visat att han inte är henne tillräcklig.

Jag förstår fortfarande inte min svärmors sätt. I tio år anklagade och förödmjukade hon mig för att inte ha gett familjen barn, eftersom, enligt henne, alla kvinnor i vår släkt får barn lätt. Men nu, när vårt barn föddes, har hon knappt ens tagit honom i famnen! Samtidigt skämmer hon bort barnbarnsbarnet med dyra kläder, leksaker och guldhalsband köpta för många tusen kronor.

Så här, med åren som gått, tänker jag ofta tillbaka och undrar vad som egentligen rör sig i människors hjärtan.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Mitt barn och min man behövde aldrig vår egen mormor/farmor.
Tiny Joys in the Palms of Stone