När Elins pappa fick beskedet om att hans barn var en flicka och inte den efterlängtade pojke han fantiserat om, bestämde han sig ändå för att uppfostra henne som om hon vore en son. Elin växte därför upp bland grabbarna på gatan i Malmö, klättrade i träd, sparkade boll i parkerna och föredrog utslitna jeans med t-shirts framför kjolar. Hennes flätor var alltid snabbt och enkelt ihopbundna, och när dammet yrde efter lek såg ingen skillnad på henne och pojkarna; om inte för den långa hästsvansen, kunde vem som helst tagit henne för en av killarna. Familjens skämt om hennes feminina namn låg alltid närvarande, ändå trivdes Elin med sin okonventionella roll.
Tiden vid Lunds universitet blev ett skifte. Hon förvandlades: tonårens busiga flicka blev till en ung kvinna med mjuk integritet och blicken stadigt riktad framåt.
En kväll bjöds Elin in till en klasskompis födelsedagsfest. Hennes mamma, osäker på om det var passande för en ung kvinna att ge sig ut sent, tvekade men gav till sist efter mot löfte att Elin skulle höra av sig under kvällen. Elin beslöt sig för att för en gångs skull delta på en “vanlig” fest och tog på sig en röd klänning och nätta stilettklackar, så annorlunda mot hennes vanliga look. När hennes pappa såg henne stå där i hallen blänkte tårarna i hans ögon så länge hade han sett henne som stark och obrydd, inte sårbar och vacker som nu.
På väg hem genom stadens nattmörker fann sig Elin plötsligt i fara. Tre påverkade män närmade sig under stadens orange gatlyktor. Sekunderna kändes eviga tills en okänd man utan förvarning steg fram ur skuggorna, en lång figur med ett basebollträ i handen. De hotfulla männen backade snabbt undan, rädda för hans mörka siluett och resoluta blick.
Hon var lättad och tacksam, mannen Viktor följde henne hem och visade sig vara både omtänksam och pålitlig. De fann varandra och deras liv började snart flätas samman. Viktor och Elin gifte sig i en blommande kyrka på Österlen, bland släkt och vänner. Elin blev idrottslärare på en högstadieskola, medan Viktor gjorde karriär inom energisektorn i Stockholm.
Äktenskapet präglades av respekt och tillit. De fick en dotter och trots Viktors genuina, lite gammaldags idéer om kvinnlighet, såg han till att deras dotter växte upp med mod och egen vilja han var hennes största supporter. Elins pappa var lycklig; i Viktor fann han till sist sonen han alltid önskat sig. Deras lilla familj fann en slags frid och lycka under det svenska sommarljuset, där de lät traditioner brottas med nya ideal alltid med kärleken som grund.
