Vi har ju alla släktingar. Om man har många, så finns det nästan alltid någon som är lite förmögen, och sådana personer brukar inte vara de mest omtyckta bland resten av släkten. De andra blir lätt avundsjuka på deras pengar. Trots det försöker man ändå alltid bjuda in just de där rika släktingarna till högtider, för man hoppas på att få en dyr present. I min släkt finns det sådana personer också. För fem år sedan var jag på ett bröllop där ett sådant drama utspelade sig. Det var min sysslingbarn som gifte sig. Bland gästerna fanns så klart dessa avlägsna men förmögna släktingar de tillhörde brudens sida av släkten. De var släkt långt bort, sådär så att man knappt kommer ihåg exakt hur man hör ihop.
Många tänker så här: Nu bjuder vi de rika släktingarna, så kanske vi får en riktigt fin present! Extra viktigt när det är bröllop! Festen var i full gång. Huset var fullt av gäster, brudparet log från öra till öra. De rika släktingarna (ett gift par) kom sent, precis i ögonblicket när presenter skulle överlämnas.
Kvinnan bredvid mig lutade sig fram och viskade: Nu blir det spännande att se vad som händer. Jag är säker på att brudgummens mamma kommer att bli jättebesviken på presenten och brudparet ännu mer.
Jag höjde på ögonbrynen och frågade: Varför då? Spelar det så stor roll vad de ger?
Så blev det deras tur att lämna över presenten till brudparet. De räckte över ett kuvert till toastmastern. När kuvertet öppnades spred sig en tystnad över hela rummet. Jag var så nyfiken vad kunde det vara? Nycklar till en lägenhet, en fin bil, en semesterresa eller en stor summa pengar? Toastmastern vände sig till mig och viskade om kuvertets innehåll. Brudgummens mamma räknade genast pengarna och gav de rika släktingarna en blick som sa allt.
Är det allt? Här blir ni bjudna på bröllop, ni har dyr bil och egen chaufför. Och så kommer ni med en sådan present, som vore ni fattiga.
De välbärgade släktingarna sa inget, de tog bara tillbaka kuvertet och sa lugnt:
Om ni inte tycker om vår present, ge den till någon annan istället. Och så gick de bara därifrån.
Det skulle ni ha sett! Alla började skratta, och jag med.
Senare fick jag höra att de där släktingarna egentligen alltid blev bjudna på bröllop och födelsedagar bara för att folk hoppades på dyra presenter. Och hur mycket låg det i kuvertet? Det var tillräckligt för en veckas resa med hotell och allt i mina ögon en riktigt fin gåva, särskilt från så avlägsna släktingar. Men av någon anledning tyckte ändå brudgummens mamma att det var en gåva för fattiga.
