Jag heter Erik. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad i livet, för jag har fått äran att både vara pappa och make. Jag gifte mig med Elin, som jag blev kär i redan under gymnasietiden. Hon väntade troget på mig medan jag gjorde lumpen, och när jag kom hem gifte vi oss direkt.
Först föddes vår äldste son Viktor. Tre år senare kom vår andra son, Emil. Men jag önskade mig verkligen en dotter. Redan när Elin var gravid första gången gick jag runt och sa till alla att jag hoppades att det skulle bli en flicka. Alla blev förvånade. Det är väl ändå mest män som drömmer om att få en son? Men jag fantiserade verkligen om en dotter. Men så blev det inte, utan Elin födde en son. Och tre år senare kom ännu en son.
Vi levde ett gott liv tillsammans och våra pojkar växte upp och blev större. En dag kom Elin med oväntade nyheter: hon var gravid igen. Jag blev helt paff. Vi hade inte planerat ett tredje barn, men jag blev ändå väldigt glad för min älskade frus skull.
Nu blir det väl ändå en tjej! Nu måste det bli en flicka! log Elin.
Både min mamma och Elins mamma var helt övertygade om att det var en flicka den här gången de såg det på magen och till och med ultraljudet visade flicka. Vi såg verkligen fram emot vår lilla dotter, och pojkarna hade redan kommit på ett namn åt sin syster.
När det var dags tog jag Elin till förlossningen. Jag kunde inte sova på hela natten, låg bara och oroade mig för hur lilla Elin mådde och undrade om vi fått en flicka. På morgonen ringde jag in till BB och fick höra att vår son hade fötts, 3 200 gram och 54 centimeter lång.
Jag trodde inte mina öron. Måste vara fel! Det var ju en flicka som skulle komma, hade vi fått höra. Men det var ingen som tagit fel vi hade fått ännu en pojke. Varken jag eller någon annan hade förväntat sig det. Vi var helt säkra på att det skulle bli en dotter. Hur kunde ultraljudsläkaren ta så fel? När jag ringde Elin frågade jag:
Har du varit otrogen med grannen? Vad pratar du om? Är du inte klok? Men det skulle ju vara en flicka! Har du blivit helt galen? Elin blev arg och la på.
När Elin blev utskriven åkte jag och hämtade henne och vår son på BB. Vi kom hem. Elin vek undan filten och jag tittade på min lilla, pyttelilla bebis som behövde vår omsorg och kärlek, och jag blev omedelbart förälskad i honom. Fyra och ett halvt år gick. Jag lärde lille Oskar, som vi döpte tredje pojken till, att åka sparkcykel. Han var inte det minsta lik mig. Han hade bara några drag från Elin. Våra äldsta pojkar däremot, de såg nästan ut som mina kopior.
En dag hörde jag två äldre damer prata ute i trapphuset om mig och Oskar. De viskade om att Oskar absolut inte såg ut som mig.
Har ni sett så lik Oskar är Anders från porten bredvid?
Det gjorde mig ledsen. Jag gick in till Elin och frågade om Oskar verkligen var min son.
Nu håller du på igen! Hur kan du fråga något sådant? Hur kan du ens tro att jag skulle vara otrogen? Jag vill bara veta sanningen! Anders skjutsade ju ändå hem dig från jobbet en gång! Ja, men jag var redan gravid! Jag var illamående och hade två tunga matkassar. Han skjutsade mig hem. Är det ett brott? Nej, såklart inte! Men Oskar liknar mig ju inte alls!
Vi blev rejält ovänner. Elin var väldigt upprörd. Till slut bestämde jag mig för att ta ett DNA-test. Men Elin vägrade. Men efter två veckor gav hon med sig och sa att om det skulle bli test så skulle hon kräva skilsmässa efteråt. Jag tänkte att hon bara var arg, och vi bestämde oss för att ändå göra ett test.
En dag när jag gick ut med soporna såg jag Anders ute på gården. Han var 35 år och fortfarande singel. Jag studerade honom närmare och försökte hitta något likt mellan honom och min son. Men kom på att han inte alls var lik Oskar.
Jag gick hem, satte mig i köket och tänkte. Då sprang Oskar fram till mig, hoppade upp i knät och började babbla om ett och annat. Då kände jag plötsligt ett lugn i hjärtat. Vad håller jag på med egentligen? Jag behöver inga tester. Det här är min son! Det känner jag i hela kroppen. Jag lyfte upp Oskar i famnen och gick in till Elin i sovrummet.
Vi struntar i testet! Vad menar du med det? sa en snopen Elin. Jag var ju redo att göra det bara för att du skulle förstå att det här är ditt barn och att jag aldrig varit otrogen!
Jag bad hela veckan om förlåtelse för att jag ens tänkt tanken. Till slut förlät Elin mig. Barnen växte upp. Vår äldste son gifte sig, hans fru blev gravid och de gav oss ett barnbarn en liten flicka! Snart blev Elin och jag morföräldrar. Jag blev så lycklig äntligen fick jag en liten dotterdotter att skämma bort.
Jag vet att jag kommer älska henne lika mycket som jag älskar alla mina tre söner.
