Just nu har jag redan två söner. De är överfulla av energi, river ner allt i sin väg, men är fantastiskt fina. Ena stunden kan de slå sig, börja gråta, och nästa stund kramas som om inget hänt. Andra som ser mina pojkars beteende brukar bara lyfta fram det negativa och ge mig goda råd om hur jag borde fostra dem rätt. Men jag tror att barn i den här åldern behöver frihet för att kunna växa upp till trygga vuxna.
Många påpekar att min William är mycket väluppfostrad och lugn, medan Adam anses vara klumpig och för vildoch att han säkert bara kommer att störa sin bror även som vuxen.
Jag nickar bara åt sådana kommentarer. Kanske ligger det något i det, men sanningen är att de älskar varandra och kompletterar varandra på ett sätt, de kan inte leva utan varandra. Pojkarna har länge önskat att vi skulle skaffa en hund. Själv är jag dock rädd för hundar. Om vi ska ha något djur blir det nog hellre en sköldpaddade är lugna, långsamma och kan försvara sig själva om det behövs.
Jag och min fru kunde inte föreställa oss hur mycket livet skulle förändras när vår andra son, Adam, kom till världen. När vi sedan fick veta att barnet var sjukt tappade hela mitt liv färg för en liten stund. Det fanns inga tecken på något innan; graviditeten gick precis som den skulle och allt såg bra ut.
Efter det där ödesdigra ultraljudet slog tanken på abort mig, men bara för en stund. Jag samlade mig snabbt och bestämde mig för att vi skulle ta emot barnet. Ingen annan än min fru stod på vår sida, inte ens mina egna föräldrar. Min fru visste knappt själv vad som var rätt där och då. Jag stod ut med att bli kallad dum i huvudet, svalde gråten och sa bara att barn är livets blommor. Tack och lov samlade min fru all sin vilja och sa: “Vi ska ha barnet, punkt slut!” Och sakta började även min släkt acceptera vårt beslut.
När Adam till slut föddes blev vi alla förvånade över hur snabbt han snappade upp allt. Storebror William räckte honom olika saker och Adam började namnge dem. Då tändes mitt hopp om att allt ändå skulle bli braandra och så blev det också.
