Jag och min man hade för länge sedan förlikat oss med tanken att vi nog aldrig skulle få barn. Tio år hade gått sedan vi gifte oss, och vi hade gett upp hoppet tills det helt oväntat hände: jag blev gravid.
Min svärmor hade aldrig missat ett tillfälle att skratta åt mig inför mina egna släktingar och säga saker som: Det verkar bli svårt att få några barnbarn från min yngste son, med den där svärdottern som inte kan få barn. Som om det inte räckte att hon redan hade ett barnbarn hennes äldste sons dotter. Jag avskydde att höra sådana saker, men var tvungen att tåla det, gång på gång.
Jag älskar min man, och han älskar mig han är min klippa. Tillsammans gick vi igenom otaliga läkarbesök, hans oro, mina tårar i kudden om nätterna. Men till sist blev vi belönade: jag blev gravid!
Min svärmors barnbarn, min makes brorsdotter, fick en liten flicka förra året, och för fyra månader sedan födde jag en pojke. Läkarna kunde inte hitta några medicinska hinder hos vare sig mig eller min man, men ändå har vi svårt att tro att livet plötsligt gav oss denna gåva. Min farmor, å andra sidan, har betett sig märkligt ända sedan barnbarnsbarnet och mitt eget barnbarn kom till världen.
Hennes efterlängtade sonson (min man) verkar hon inte alls bry sig om, och vår lille pojke är hon heller inte vidare intresserad av. Däremot är hon fullständigt förälskad i sitt barnbarnsbarn, min makens brorsdotter.
När vi samlas hela släkten pratas det bara om henne: hur mycket hon har växt, vilka ord hon har lärt sig, hur många tänder hon har fått… Vår lilla pojke tycks redan från första stund inte ha varit det hon önskat sig som om han inte betydde något för henne.
Jag förstår inte riktigt min svärmors inställning. I tio år har hon varit på mig och tryckt ner mig för att jag inte följde deras familjespår (enligt henne har alla kvinnor i hennes släkt blivit gravida direkt), men när det väl händer, bryr hon sig inte om sin sonsons son! Istället överöser hon sin älskade barnbarnsbarn med dyra kläder, leksaker och guldsmycken.
Det här året har lärt mig mycket om tålamod och vad som verkligen betyder något. Jag har förstått att lycka och kärlek inte alltid ser ut som man föreställt sig och ibland kommer de oväntat, när man nästan har slutat hoppas.
