Jag var nitton år gammal när en kille vid namn Viktor, som jag hade varit tillsammans med i ett år, friade till mig. Självklart förstod jag att det kanske var lite tidigt och att jag inte längre skulle kunna hänga ute med vännerna och ha kul på samma sätt. Men Viktor verkade vara en pålitlig och fin kille. Av rädsla för att jag inte skulle hitta någon bättre än honom, tackade jag ändå ja och blev hans fru.
Vi började bo tillsammans med hans föräldrar. Mina föräldrar har ett stort hus utanför Uppsala och vi fick övervåningen där. Det är värt att nämna direkt att Viktors föräldrar var ganska välbärgade, och när vi gifte oss hade Viktor dessutom ett bra jobb, så jag kunde lugnt plugga vidare på universitetet.
Två år senare fick vi vårt första barn, en dotter som vi döpte till Svea. Viktor var överlycklig, men ganska snart kom problemen vi inte hade räknat med. Min man stod utan jobb. Hans föräldrar erbjöd honom arbete i familjeföretaget, men Viktor som är en envis och självständig själ ville hitta något själv. En gammal kompis föreslog då att han skulle flytta till Norge för att tjäna pengar. Viktor bestämde sig för att åka.
Vi kom överens om att han bara skulle vara borta ett år, så vi kunde spara ihop lite pengar, kanske köpa något eget. Men när han väl smakat på det stora pengarna ute i Norge, kom han tillbaka efter ett år och sa sedan att han skulle åka igen men denna gång i två år. Han ville kunna köpa en lägenhet åt oss i stan, så att vi skulle slippa bo hos föräldrarna. Självklart var det beundransvärt, men vad hände med mig och vår dotter under tiden? Viktor lovade att hälsa på några gånger om året, och det gjorde han också. Kort sagt, det där året blev till sammanlagt fem år. Vid det laget längtade jag så efter att ha en man vid min sida att det svartnade för mig.
En dag fick jag ett meddelande på Facebook från en man som var något äldre än jag. Han överöste mig med komplimanger, sa att jag var vacker och åtråvärd något jag inte hört från min egen man på länge. Vi skrev till varandra i en månad, sedan bestämde vi oss för att träffas. På vårt första möte hände allt mellan oss. Jag bedrog min man. Men jag kände mig så levande att jag träffade honom igen flera gånger. Och som ödet ville, två månader senare stod Viktor plötsligt hemma för gott denna gång. Han var kärleksfull, köpte till och med en lägenhet till oss i centrala Uppsala.
Samvetet åt upp mig inifrån. Jag erkände för Viktor att jag varit otrogen, och dessutom fler än en gång. Vad hände sen?
Han kastade ut mig. Jag tänkte då söka stöd hos älskaren, men han sa genast att han hade mycket på jobbet och hittade på tusen undanflykter. För honom hade jag bara varit ett tidsfördriv. Viktor har redan lämnat in skilsmässoansökan, vår dotter bor nu med mig hos mina föräldrar, men Viktor hotar att ta henne ifrån mig. Jag skäms varför kunde jag inte bara ha väntat på min man? Hur kunde jag göra så mot honom?
Jag har lärt mig att längtan, ensamhet och begär kan få en att göra handlingar man bittert ångrar. Ibland måste man våga stå ut och prata med dem man älskar, även när det gör ont.
