Drottningen
Mamma, du får lova att inte oroa dig nu, men efter nyår kan vi få en del ekonomiska bekymmer. Fast, ärligt talat, tror jag inte vi kommer svälta ihjäl.
Dotter, gör det inte så dramatiskt, du vet att jag inte gillar långa utläggningar.
Jag vet, mamma. Okej, rätt på sak: jag har sagt upp mig från jobbet. Så är det.
Hur så? Själv, eller blev du uppsagd?
Själv. Jag vill fatta mina egna beslut.
Ja, helt efter din fars sätt. Kan riktigt föreställa mig vad han sagt om han levt.
Mamma, titta, titta på dom vackra domherrarna där på grenen framför fönstret Pappa hade nog sagt att “det är inte platsen som gör människan”.
Jag var faktiskt så stolt över dig, min flicka, över jobbet och lönen och allt. Kulturchefen för hela staden! Du var på tv jämt och ständigt, folk såg på dig som en drottning, respekterade och lyssnade. Du är så vacker, smal, stilig.
Mamma, kom igen, du gråter! Min skönhet försvinner ingenstans, jag lovar.
Men berätta vad hände, helt plötsligt så där? Kom hit, det drar från fönstret. Sitt hos mig.
Mamma, du förstår, mina värderingar stämde inte längre med ledningens. De tänker mest på att fylla i rätt papper och bryr sig om folk mest från talarstolen. Jag vill inte ha det så. Som dom säger i tingsrätten när folk skiljer sig: “karaktärerna gick inte ihop”.
Så är det väl på alla jobb, chefen vill ha resultat och rapporter. Ska du då inte gå på dina evenemang i vinter heller?
Jo, absolut, men nu som publik, inte som ansvarig. Lite kul det också!
Ja, det blir ju verkligen annorlunda: stadens kulturdrottning står bara vid julgranen. Ta med mig åtminstone! Som stöd.
Jag trodde du var trött på förskolans alla julfester: grupper, personalbarn, personal själva, filialen också
Du glömmer barnhemmet vi har kontakt med! Ja, Lilla Elin, vi har våra egna “indikatorer”, bland annat antalet barn med kulturell, märk väl, kulturell verksamhet. Men till din julfest i stadsparken skulle jag gärna gå, se vad ni hittar på där. Familjejulfest ordnar du men ingen familj själv. Och nu utan jobb också. Elin, du fyller snart fyrtio! Tänker du fortfarande på din Pål? Han lämnade ju aldrig stan, trots allt sitt snack om Wien och operan där! En riktig saxofonist, minsann!
Saxofonist, mamma. Adolf Sax, belgisk mästare, uppfann instrumentet för nästan två sekler sedan.
Och det ska du säga till mig, musikpedagogen Men vet du, Elin, jag har aldrig förlåtit den där saxofonisten sen du träffade honom har ingen annan fått komma dig nära. Du åldras, Elin, min drottning utan tron nu! Pappa, vad hade han sagt?
Han skulle ha sagt, mamma, att kvinnor blir som vin bara mer förnäma med åren. Gråt inte, det ordnar sig!
Ja, din far älskade kvinnor allmänt.
Han älskade ju dig fram till sista stund, mamma. Kommer du ihåg på sjukhuset, hur han höll din hand?
Jag vet, lilla Elin, jag ångrar ibland att jag inte sa tillräckligt ofta att jag älskade honom. Det var liksom självklart.
Han kände det alltid, mamma. Och när du sjöng för honom han kunde aldrig se sig mätt på dig.
Mamma började sjunga med tårar i ögonen:
Och snön faller, och snön faller Allting väntar på nåt mer Under snön, den tysta snön Vill jag säga för alla här Min allra käraste på jorden Se på denna vita snö Den är ren som det jag tiger om Det jag helst vill säga nu
Mamma, den sången går rakt in varje gång. Jag har alltid önskat att det skulle snöa på min födelsedag i slutet av april och att någon skulle sjunga så för mig
Men älskling, vad ska du göra nu? Du har ju sådan potential! Vad tänker du söka för jobb?
Jag ska börja jobba som busschaufför, mamma.
Haha, nu skojar du! Eller ska du prata med Nina på trettiosexan, hon har kontakter överallt Skatteverket, myndigheter och så vidare.
Mamma, jag menar allvar. Jag vill jobba som busschaufför. Åker du ofta kollektivt?
Inte så ofta, men klart det händer.
Vad tycker du om busschaufförerna då?
Ja du, vad ska man säga De sticker inte ut direkt! Klär sig i lager på lager, tofflor i ullsockor och ropar “Flytta bakåt i bussen!”, “Betala för resan!” och så vidare om och om igen. Riktigt “kreativt” jobb.
Du låter rolig: “Betala för resan!” Klockren imitation. Kommer du ihåg, mamma, när pappa kom hem full en gång och drog ett skämt om just bussen? Han kunde inte dricka, men de firade nytt bostadsområde och han var så glad! Du sa att du aldrig sett honom så rolig. Han berättade om en full gubbe på bussen Den fastnade hos mig.
Jag minns knappt, Elin. Hur gick den nu?
En stupfull gubbe kliver på och vinglar på bakersta plattformen. Konduktören går fram och säger barskt: “Herrn, betala för resan!” Gubben räcker upp två fingrar som ett glas och säger stolt: “Jaha, på resan då!”
Å, Elin, om jag bara kunde få höra din far dra skämt igen, vad som helst, bara han levde.
Han är alltid med oss, mamma! Hans röst hör jag hela tiden: “Allt sitter i huvudet, tjejer. Byt skiva i skallen så blir det serenad, dansband, visa eller vad ni vill av livet!”
Men Elin, varför bytte du inte skiva på din Pål? Han gillade ju inte att du var drottning och han själv bara hovmusiker, som Gösse i “Göteborgs tårar”. Fast filmen hade i alla fall lyckligt slut! Men nu, allvarligt! Vad ska du egentligen jobba med?
Jag börjar köra stadsbuss efter helgerna, mamma.
Nej Elin, så får det bara inte bli! Du har alltid varit lite egen, och full av fyndiga idéer, men det här! Alla känner ju dig, har sett dig på tv och nu ska du köra buss. Hade din far levt
Det är precis det jag följer, hans råd. På gratulationskortet till min artonårsdag skrev han: “Kom ihåg bara du kan ta ansvar för ditt eget liv och fatta dina egna beslut. Annars knackar livet på dörren och du är aldrig hemma du är alltid någon annanstans”.
Ska du vara någon annanstans nu på en buss?
Javisst. Det är en utmaning till mig själv, mamma! Min gamle chef tyckte att jag var för drömsk, höll mig ovanifrån, behövde ta av “kronan” och återanknyta till verkligheten. Han visste inte att jag åkte kollektivt hela julveckorna när chauffören bröt benet! Jag såg folk, tro mig.
Du jobbade ju inom kultur på högsta nivå! Och nu?
Nu ska jag sprida kultur bland passagerare och trafikpersonal.
Mamma suckade tungt och sjönk ner på soffan, gnuggande tinningarna.
Ja du, dotter, du knockade mig totalt med nyårsbeskedet. En riktig kultur-chock.
Mamma, någon klok har sagt: ibland måste livet lägga oss platt för att vi verkligen ska titta upp mot himlen. Se ut, mamma vinterssolen skiner, barnen matar småfåglar, och det snöar
Elin började sjunga: “Och snön faller, och snön faller. Allt väntar på något mer”
Du är galen, Elin! Som busschaufför tjänar du bara en femtedel! Snart bör jag kanske ta emot hjälp av Sven Erik på andra våningen.
Han är faktiskt en bra man, mamma. Änkemannen Sven-Erik. Och ja, ingen kan jämföras med pappa, men pappa finns alltid med oss. Han har varit borta i nästan tio år nu
Men nu är det dig det gäller, Elin! Du kommer dö av tristess på den där bussen. Fast visst, pappa sa alltid att du skulle hitta på något, oavsett om du sopade gatorna. Kanske skulle du träffa folk på Kanarieöarna någon vecka? Du får nog semesterersättning nu.
Eller varför inte en vecka i Visby på min kompensationspeng, mamma?
Elins telefon ringde. Mamma satte sig upp och lyssnade. Dottern svarade lugnt: “Ja, jag börjar fjärde januari, mina papper finns redan i personalavdelningen. Tack.”
Mamma, inga Kanarieöarna, inga utflykter!
*******
Buss nummer 7 hade just gått hela sträckan genom staden till östra änden. Det är en populär linje, alltid full av passagerare. Sista hållplatsen.
Bengt Pettersson! Får jag använda din mikrofon? Lite som en guide, tycker du inte?
Vad hittar du på nu, Elin? Du har redan dekorerat bussen med glitter och kulor, satt upp dagens citat så alla ser. Vilket citat hänger där i dag?
“Det är gott att vara på väg mot vägen man själv valt!”
Intressant med dig, Elin Karlsson. Har tur som får jobba med sån konduktör. Min kollega Lars är fortfarande rädd för dig, säger han. Han blev så förundrad när du gav honom en ny mapp med svenska flaggan på, och föreslog att samla alla papper där. Han sa direkt att en ny era börjar, och nu har hans fru beställt tröjor med Sverigeflaggan till honom. Du är verkligen speciell. Och kläderna det ser nästan ut som uniform. Ja, Lars tycker att han känner igen dig
***
Men ni är våra egna Aristoteles! Ni skojar, men tänker rätt djupt!
Elin, sittande bredvid chauffören, läste högt från skyltarna i bussen:
“Prata i mobilen tyst, eller prata intressant!” Bengt Pettersson, Stadsbuss AB.
“Om du inte reser dig för en äldre, så gör jag det” Lars Larsson, Stadsbuss AB.
Ren filosofi! sa Elin med ett leende.
Och vi citerar dig, Elin! Får vi säga “du”? Som du säger: “Allt sitter i huvudet byt din inre skiva så får du ett roligare soundtrack till livet!”
Det har jag från min pappa.
Varför talar du om honom i dåtid?
Han dog, en arbetsplatsolycka, byggde broar, skolor, hem. Han dog i mammas armar på sjukhuset.
Förlåt, Elin. Ödet Men mamman finns kvar?
Ja, hon jobbar fortfarande som musikansvarig på förskolan. Och Bengt jag vill gärna spela musik i bussen, åtminstone ibland. Kan vi inte låta folk lyssna?
Ja, folk är ju olika Men för all del, ingen regel förbjuder så varför inte skapa lite stämning? Kanske den svenska folksjälen blir gladare. Men håll det på lagom nivå!
Jag har kollat ordningsreglerna, Bengt! Jag väljer musiken så att folk bara blir glada. Och ibland gör jag korta informerande inslag aldrig i rusningstrafik!
De körde iväg. På ändhållplatsen klev nya passagerare på och Elin tog mikrofonen:
Kära passagerare! Nu reser vi på stadens längsta busslinje, från Lövängsvägen till centrum via femton hållplatser. Perfekt att gå på utflykt med familjen i Lövängsområdet. I centrum kan ni besöka vintermarknaden, se teater eller stanna för museum. Missa inte julfirandet i Stadsparken på Gamla Södra gatan! Och ni som har barn museet för träarkitektur är ett måste! Trevlig resa och god helg!
Elin var van att få reaktion direkt, och någon ung röst ropade kaxigt: “Och vad går på biografen?” Elin svarade snabbt: “För att gå på Bio Stjärnan, byt buss i Centrum, linje 1, tio hållplatser där finns tre olika filmer i tre salar: julkomedi, vuxenmusikal och romantik!”
Bengt nickade: “Jag och min fru kommer till familjefesten! Ska det vara glögg och lotteri?” Elin log: “Javisst.”
Jag vill ha live-musik också, Bengt! På julen bjuder vi in folksångarna, till Viss-dagen kommer gitarristen Sven. På Våffeldagen tar jag hit dragspelaren Åke!
Elin ringde sin mamma: “Mamma, förlåt, jag jobbar på julfesten i år. För få på jobbet! Men gå du dit med Sven-Erik jag tror ni får det härligt!”
Under kommande veckor fortsatte Elin med sitt lilla kulturprojekt. Snart spreds ryktet i hela stan om den annorlunda konduktören.
***
Efter tre månader hade chefen på Stadsbuss AB fått höra om saken:
Elin Karlsson, sa han med sträng röst, vi anställde dig för att klippa biljetter, inte agera guide! Folk är olika, vissa gillar inte musik eller prat på bussen snart klagar folk!
Chef, jag uppskattar att få prata med dig om det här. Dina chaufförer är fantastiska och du borde premiera dem! Och låt oss se på mina inslag som ett innovationsprojekt, ett sätt att öka resglädjen och kunskapen om vår stad!
Den något tafatta chefen började torka svetten, reste sig, satte sig igen och sa:
Din linje ökar till och med intäkterna Men ändå, folk får säga om de inte vill ha musik. Jag får klagomål från andra kollegor om dina “shower”.
De känner mig knappt, jag jobbar dubbla pass och hinner bara träffa passagerarna. Och ja, jag sitter vid dörren och folk kommer till mig som till en “drottning”. Ingen klagar, mest kommer nyfikna och betalar ändå!
Chefen hummade tankfullt:
Men du går aldrig runt och klipper i bussen?
Jo, ibland hjälper jag gamla av, torkar tårar på barn, och så vidare. Annars sitter jag där folk undrar och då kommer de själva fram nyfikna på “drottningen” vid chauffören!
Okej Men varför inte berätta om stan? Jag är nyinflyttad, känner den inte!
Just därför berättar jag! Samtidigt tipsar jag dig gärna om Dramaten. Pjäsen “En skilsmässa i Mjölby” rekommenderas starkt!
Elin, om du bjuder mig på teatern, följer jag!
********
Projektet “Konduktör-drottningen” fortsatte in i våren, och Elin fick till och med morots-premie till Internationella Kvinnodagen. Kollegor kallade henne på skämt “bussens drottning” och påstod att hon måste ha fått pengar någonstans ifrån, så mycket som hon brydde sig om extra saker när de inte visste att Sven-Erik var den enda som ibland sponsrade henne och hennes mamma.
********
28 april. Lördag. Elins födelsedag. Mamman hade bett henne ta ledigt, men Elin ville vara vid ratten trivdes på sjuan, kände sig hemma med sina passagerare. Det var ovanligt kallt och Elin gick till garaget till fots. Som alltid tänkte hon på vilken lättnad det var att ha lämnat status och hög lön bakom sig. När hon gick såg hon plötsligt små vita snöflingor segla ner i april! Elin log, mindes sin barndomsdröm. I bussen hade kollegorna hängt papperssnöflingor. Lars gav henne presenter en ask Aladdin och en ny mikrofon: “Vår drottning ska ha det snyggt!” Hon gav dem hälsodryck och boken “Mitt Sverige”.
Det var glest bland passagerarna, men i centrum fylldes det på. Och så vid första dörren klev någon på. Hjärtat rusade. Det var Pål. Han bar sitt instrumentfodral och kunde inte betala. Hon bröt sin vana att vara vänlig och ropade högt: “Betala för resan! Här finns kamera!” Hon stapplade mot bakre delen av bussen och då hördes levande musik. Påls saxofon fyllde bussen och Elins hjärta med melodin “Och snön faller, och snön faller”.
***
Ibland handlar livets största steg om att våga stiga av sin höga tron, möta verkligheten och upptäcka att även en enkel väg eller buss kan fyllas med mening, glädje och oväntade möten. Och kanske är det just då, när vi släpper våra titlar och öppnar våra hjärtan, som livet spelar sin vackraste sång.
