Förstörda barn
Du har förstört honom! Du låter honom få allt han vill, så nu sätter han sig bokstavligt talat på huvudet på dig! Malin, du kan inte fortsätta så här! Du har förstört pojken fullständigt! Precis som jag en gång förstörde dig! Ingen annan att skylla på! Jag är heller inget föredöme! Ni är bortskämda barn! Och kom inte och säg till mig att du är vuxen nu! Du har alltid varit ett barn, du har inte förändrats ett dugg! Du kan inte tänka själv eller fatta kloka beslut! utbrast Gunnel Svensson där hon argt slog igen kylskåpsdörren och ryckte till när kylskåpsmagneten med bilden på dotterns familj föll till golvet.
Bilden togs förra sommaren på västkusten, en gång hon denna gång inte blivit inbjuden till. I många år åkte hon med barnen på semester. Hon hjälpte till med barnbarnen, njöt av ledigheten och skapade givande bekantskaper. Men inte i år.
Orsakerna de gav för att hon inte skulle följa med var, enligt Gunnel, underliga.
Mamma, det är knepigare för oss i år. Vi åker själva med barnen. Men vi köper senare en resa åt dig också, så kan du också koppla av. Du kan börja kolla på något resmål redan nu, okej?
Men, Malin! Hur blir det med barnen? Vem ska ta hand om dem?
Mamma, Lukas har redan blivit stor. Han tar hand om vem som helst. Och Maja är med mig. Vi har inte råd att bo på samma hotell som förut. Vi får kompromissa lite. Maja behöver havet du vet ju att hon knappt snörvlar ett endaste dugg när hon fått bada. Och har vi inte råd med ett hotell med barnklubb, ja, då får vi vara… vad heter det… fricampare? Just det! Vi hyr en lägenhet eller ett hus och tar hand om barnen själva.
Så för mig finns det förstås ingen plats!
Gunnel var upprörd över utvecklingen. Att semestra ensam på ett sanatorium med diskotek för oss 60+ var inget för henne. Och folket där var inte mycket att hänga i julgranen. Till skillnad från de fina hotellen där både svenskar och turister höll god ton. Med min utbildning och mina språk borde jag verkligen kunna välja fritt, tänkte hon. Men inte just denna gång…
Mamma lilla, du förstår! En semester är inte bara boende det är flyg, mat och allt möjligt.
Ja, som om jag äter upp er! fräste Gunnel nu på allvar.
Oj mamma! Måste jag förklara det här? Vi har inte tillräckligt med pengar för att åka hela familjen i år förstår du inte? Jag hade gärna tagit med dig, men det går inte. Vi har lagt alla pengar på renoveringen av din lägenhet, på repititioner för Lukas och på mina vårdkostnader. Nu har vi knappt någon budget alls. Vad vill du jag ska göra, avboka allt? Eller ska barnen få åka i alla fall? Jag är själv utmattad. Du vet ju hur mitt år sett ut…
Ja, visst! Jag har sett hur dålig mamma du har varit! Barnen har du aldrig tid med! Allt hamnar på mig eller på Olles mamma. Hämta Maja från förskolan, möta Lukas efter skolan, laga mat, ge dem frukt, köra till aktiviteter…
Mamma, överdriv inte! Lukas går till träningen själv. Det är bara Maja du kör till dans ibland, och det är inte ens varje dag. Vi hade kunnat hoppa dansen förskolan har ändå en dansgrupp men du insisterade på att det var viktig utveckling för Maja.
Så nu är det mitt fel? Gunnels röst steg till oanständiga höjder och hon tog sig för hjärtat. Ni är så otacksamma! Jag kämpar men det duger aldrig!
Mamma, snälla Malin kände hur det svartnade för ögonen och lutade pannan mot köksfönstret. Jag är verkligen tacksam för allt du gör. Men snälla, använd det inte mot mig.
Det var lönlöst att prata vidare. Gunnel gick stolt därifrån, lämnade sin nya baddräkt mitt i vardagsrummet och blev kränkt på riktigt.
Att vara sårad var hon expert på. Hon kunde alltid få folk att känna exakt vad de gjort fel, utan att behöva skälla öppet eller synda med storbråk. Hon svarade inte i telefon, ignorerade alla försök till försoning, och sedan när hon till sist väl svarade suckade hon tungt åt Malins frågor och oroligt undrade med tunn röst:
Malin, om hjärtat plötsligt stannar och knappt slår, vad betyder det?
Då släppte Malin allt, körde ut till stugan utanför Norrköping, dit Gunnel brukade dra sig tillbaka efter bråk för att hitta ro i själen. Malin kom alltid hem slutkörd, slängde bilnycklarna på hallbordet och föll gråtandes på sängen fullständigt oförmögen att förstå varför hennes mamma behandlade henne så.
Lukas smög in, la en filt över henne och rörde vid hennes axel:
Mamma, sluta! Åk inte dit igen. Mormor blir nöjd sen och kommer hem själv.
Åh, Lukas… Tänk om du ändå hade rätt
Malin mindes allt så väl Gunnel som känslig, språkbegåvad, beläst och musikalisk men också så lättsårad. Gunnel kunde tillrättavisa både på svenska, tyska och engelska, det var liksom ingen skillnad. För lilla Malin var det värsta tänkbara straffet när Gunnel kallt och tyst sa:
Malin lilla, gå in på ditt rum och fundera på din attityd.
Aldrig när Gunnel var på bra humör kallade hon henne lilla vän.
Men bra humör var en bristvara. Gunnel var av sorten som såg glaset halvtomt. Hennes ledord i livet var otillräcklighet. Allt och alla var otillräckliga kollegor, vänner, make, släkt, grannar… Listan tog aldrig slut.
Malin var länge undantaget. Hon barnet som var både klok och söt, som läste bokstäver redan vid tre år, och vid fyra böjde sitt lockiga huvud vid pianot och sa stilla: Jag hör musiken!
Gunnel var så stolt. Så länge Malin lydigt gjorde allt rätt, gick på lektioner, lydde varje minsta vink, och trodde på orden att ingen vet bättre än mamma.
Sprickan kom i sjätte klass plötsligt fick Malin sitt första ig på ett diktat! Gunnel skakade på huvudet, klagade högljutt och lät aldrig Malin förklara sig.
Du gör mig oerhört besviken! Hur kan du?! Nej, det är otänkbart! Gå på ditt rum!
Tårarna sprutade i badrummet det blev Malins farmor som till sist fann henne, gråtandes, och försökte förstå. Malin berättade hur hon fått så ont i magen på lektionen och inte förstod något av det som höll på att hända med hennes kropp. Ingen hade berättat om det där som alla tjejer går igenom. Det borde ha varit mammas ansvar, men Gunnel tyckte det var fullständigt onödigt. Malin hade ingen att fråga och hennes godkända vänner skulle aldrig diskutera sådant. Uppfostran
Samtalet mellan Gunnel och farmor ledde ingenstans, bara till migrän och några bittra ord.
Flickan ska tala om sådant här med sin mamma, inget annat!
Men jag visste ju ingenting…
Tänk själv nästa gång! Det är det hjärnan är till för!
Malin förstod aldrig vad felet var.
Det här var första gången ett litet tvivel letade sig in i Malins vackra värld. Något låg och gnagde där, och växte sig starkare senare. Malin insåg efterhand att hennes mamma inte var helgon och att snack om barnets bästa först inte alltid höll i verkligheten.
Besvikelser kom efter varann, och Gunnel försökte sällan ens dölja sitt missnöje. Malin såg ofta mamman svepa silkesbandet hårt runt pannan mot migränen. När det bandet syntes, visste Malin att ett utbrott väntade.
Gunnel skällde dock aldrig det handlade om iskyla. Hon sjönk ner i favoritfåtöljen, tryckte fingrarna mot tinningarna, och rösten var tillräckligt kall för att frysa blod:
Malin! Du förstör mig
Vad och hur behövde aldrig förklaras. Malin borde fatta själv. Anledningarna kunde vara vilka som helst.
Som beslutet att bli läkare, vilket, enligt Gunnel, var fullständigt onödigt.
Du förstår inte, Malin! Jag har varit gift med din pappa kirurg. Jag såg honom nästan aldrig hemma! Malin, det är inget kvinnoyrke! Släpp den där idén!
Men farmor säger att hjälpa människor är det finaste man kan göra! Och pappa drömde om det redan när han gick i skolan!
Farmor säger mycket! Vad är resultatet? Jag är änka, du är faderlös… Din pappa slet ut sig! Man måste tänka på dem omkring, Malin, inte bara sig själv!
Bråken höll i sig tills Malin tog studenten och ändå sökte in på Karolinska. Därefter pratade Gunnel knappt med henne på ett halvår.
Nästa törn blev valet av man: Oskar.
Malin, jag är chockad! Hittade du verkligen ingen som var… mer etablerad? Och nu snackar jag inte pengar! Han har ju ingen aning om vem Strindberg är eller hört en enda rad ur någon opera!
Oskar är snäll, mamma försökte Malin. Och viktigast han älskar mig.
Kärlek räcker inte långt! Du kommer förstå det, men då är det för sent!
På Malins bröllop demonstrerade Gunnel sitt moderskap, duttade diskret bort tårarna med näsduk och försäkrade alla:
Det blir tufft för dem unga och oerfarna. Men som mor ska jag hjälpa. Jag finns där!
Lyckligtvis träffade hon Erik Lindqvist där Oskars avlägsna släkting, pensionerad överstelöjtnant, charmade Gunnel med sin korrekta hållning och franska språkkunskaper.
Så underbar accent, Erik? flörtade Gunnel, glömde näsduken helt.
Min mor var diplomatdotter, tillbringade många år i Paris.
Fantastiskt!
Erik deklamerade franska dikter, uppskattade ordning, hade en vacker stuga utanför Linköping där Gunnel hittade massor att sysselsätta sig med och lät dottern vara ifred ett tag.
I sitt andra äktenskap lyste Gunnel upp. Erik avgudade henne, och hon mjuknade (åtminstone lite). Hon njöt av födelsen av sina barnbarn.
Malin! Vilka underbara barn! Lukas är lillgammal och så klok ser ut som Erik! Och Maja vilken söt liten sak! Hon har ju fått min näsa och ögon! Det syns att hon blir en skönhet!
Malin protesterade inte. Hon uppskattade förändringen och unnat sin mamma lycka.
Mot alla Gunnels förutsägelser höll Malins och Oskars äktenskap. Oskar lyckades hitta en fungerande relation med svärmor där man helt enkelt var överens om att vara oense. Oskar arbetade hårt och Gunnel fick erkänna att dottern inte dragit någon nitlott. Hon var emot bolånet, men Oskar stod på sig:
Så här blir det bättre. Er lägenhet är ert, vi behöver vårt.
Malin fixar inte barn och hus helt själv! En så’n arbetsbörda, Oskar!
Mitt jobb går okej. Jag löser det på egen hand. Fast Malin vill tillbaka till arbetet, och jag säger ingenting emot. Min mamma hjälper till med barnen.
Oskars barn har inte bara en farmor! Jag ställer också upp! sa Gunnel stelt.
Malin fick återvända till jobbet. Barnen växte, flytten gick smidigt, livet rullade på tills olyckan var framme. Erik blev sjuk och trots Malin och läkarnas omsorg, gick han bort och lämnade Gunnel hjärtekrossad.
Erik, min Erik! Hur kunde du bara… Nu när jag äntligen blev älskad på riktigt! Var det tvunget att ta det ifrån mig redan?
Vem hon i sitt inre skuldbelade denna gång förblev okänt.
Nu köpte hon två buketter prästkragar en till minnet av de döda, sen höjde hon kraven på de levande.
Malin gjorde sitt yttersta för att kompensera Gunnels ensamhet semestrar, helger, högtider Gunnel var alltid där.
Vadå? Det är väl självklart! Jag är en del av Malins familj! svarade Gunnel på vänninornas frågor.
Men Gunnel, kanske vill Malin vara själv med sin man och barn ibland? Utan dig…
Dumheter! Jag har aldrig kontrollerat mitt barn! Jag hjälper bara till! Hur skulle Malin klara två barn utan mig?
Trasslet började när Lukas blev äldre. Mormors kontroll gick honom på nerverna. Han älskade Gunnel, men blev galen på hennes ständiga kritik.
Lukas! Vad är det här för oljud! Jag har väl sagt att du inte får spela så högt! Hur står du ut med sån musik? Gunnel gick in utan att knacka och rynkade smärtsamt på näsan Det går inte!
Silkessjalen åkte fram, men Lukas brydde sig föga. Han klagade aldrig för föräldrar, han prövade sin mormor på sitt eget sätt.
Maja! Kom, vi spelar och sjunger!
När Gunnel såg sina barnbarn dansa till Hov1:s senaste släpp, blev hon förfärad.
Lukas, visst, men Maja! Nej! Jag ringer er mamma nu!
Ring pappa istället, mormor! Mamma stänger alltid av mobilen när hon opererar, det vet du!
Oskar mötte alltid klagomålen med lugn, och när han skjutsat hem Gunnel från landet, skrålade han glatt med när Lukas brölade i vardagsrummet.
Lukas musikaliska ådra krävde sitt utlopp, så Malin beslöt att köpa en gitarr till honom.
Malin, snälla gör inte det! Vill ni bli av med mig nu?
Men mamma, vad säger du?
Jag orkar inte! Pojken sak lära sig, inte syssla med sånt trams!
Men Lukas sköter plugget galant! Och vad är det för skada med att kunna spela? Du har ju alltid sagt att barn måste ha breda intressen!
Det var inte så jag menade och det vet du! Åh Malin, du alltid
Bråken pågick länge. Oskar var på Malins sida och Gunnel slutade prata, svarade inte i telefon och låste ute Malin när hon kom förbi. Hennes reservnyckel hade hon för länge sen råkat samla in av dottern.
Men denna gång tappade Malin tålamodet.
Vill hon inte umgås är det hennes val! Någon måtta får det vara!
Malin stod och diskade när hennes favoritmugg, den Lukas gjort i skolan, gick i kras. Märkligt nog blev det de färgglada skärvorna på köksgolvet som fick henne att bestämma sig. En kärlek till sin mor som gör tillåter ständigt sår från dem man står nära, måste ändras.
Lukas! skrek Malin till övervåningen Vad är det, mamma? undrade pojken och kom rusande.
Har du valt gitarr?
Får jag det? ögonen lyste, Malin log Ja, du måste! Vilken vill du ha?
En basgitarr! Mamma, är du verkligen säker?
Hundra procent! Visst säger du alltid så?
Ja! Och mormor, då?
Hon tycker vi är bortskämda barn… Bry dig inte om det! Byt om, vi drar!
Vart då?
Men till musikaffären såklart! Eller var köper man gitarrer annars?
Nu! Jag säger åt Maja att följa med, hon hjälper mig välja!
När Lukas drog med sig sexåriga Maja till affären för att rådgöra slog det Malin att han måste vara världens snällaste brorsa.
Gitarren köptes. Snart blev Lukas rum en slags replokal där kompisarna jammade och spelade in klipp med utrustning inköpt gemensamt av föräldrarna. När de la ut sitt första klipp där Maja sjöng med spreds det som en löpeld på sociala medier.
Malin blev glad att barnen var sysselsatta och Lukas började sluta surna till för minsta småsak. När hon kom hem trött om kvällarna från sjukhuset, fick hon kramar från barnen och energi när de entusiastiskt delade nya idéer med henne. Då förstod hon att hon valde rätt.
Gunnel väntade. Städade, bakade, hoppades att Malin snart skulle knacka på och be om förlåtelse som vanligt.
Veckorna gick, men Malin kom inte.
Gunnel förstod först ingenting, blev sen arg och svor att inte förlåta utan riktig bot. Sen började hon faktiskt fundera. För första gången i livet hade någon satt gränser för henne. Hon kunde ofta bara stryka folk från livet som inte lydde men Malin, sitt barn, det gick inte. Hon älskade henne ändå.
Månaderna gick. Då insåg Gunnel till slut ingen skulle komma. Och den här gången fanns det inga förlåtande kramar att vänta.
Insikten gjorde ont. Hur kunde Malin vara så kall? Hade hon inte ägnat hela livet åt henne och barnbarnen? Skulle ett ord i vredesmod göra slut på allt? Gunnel fick ingen ro, varken hemma eller på stugan.
Sommaren gick över i regnig höst. En dag, när hjärtat äntligen vek sig, satt hon i köket med sin tekopp och såg genom staketets smidesjärn hur grannens barn hoppade i pölar i färgglada gummistövlar. Hur länge skulle hon sitta där och vårda sitt sårade ego tills Malin en dag själv måste köpa vita liljor till sin mammas minne? Vem skulle det gynna?
Stödkoppen klirrade mot fatet. Efter någon minut startade Gunnel bilen.
Vägen ut till Malins villa utanför Norrköping var tom på bilar den här söndagen. Framme på gatan stannade hon, tvekade. För första gången var det hon själv som skulle ta första steget mot försoning.
Alla planer föll när hon klev in genom den öppna dörren. Huset vibrerade av musik. Uppe small trumsetet, gitarrerna lät, och i köket såg Gunnel hur Malin dansade vilt med en träslev i handen och sjöng om någon docka och en trollkarl.
Yes! Mamma, kan vi spela in en video till också? utropade Maja lyckligt när glasen dukades fram.
Malin log, fyllde saft och räckte glasen:
Ta de här, Maja, två upp och två här nere. Kom, vi går! Killarna vill säkert dricka.
Malin gick mot trappan, men hejdade sig när hon såg Gunnel på tröskeln.
Tiden frös, nyfiket väntande på vad de här kvinnorna skulle säga till varann.
Mamma, hej! Kan du hålla ett öga på köttet? Snart äter vi. Killarna slutar spela snart. Är du hungrig?
Gunnel nickade och tog av sig jackan.
Ja!
Perfekt! sa Malin och blinkade. Maja, sluta hänga! Har du glömt hur mormor ser ut?
Maja log stort:
Nej då! Mormor, jag har slutat på dansen! Mamma skriver in mig på musikskola istället! Jag ska lära mig sjunga! Lukas tycker att jag är duktig!
Gunnel kände tårarna pressa fram och böjde sig för att ta saftglasen.
Jag tar dem! Jag måste ju se vad Lukas har för gitarr. Är den fin?
Jättefin! Illröd! Jag valde den! Kom, så får du se!
Gunnel följde Maja upp. Malin log och sa tyst:
Nå? Kom då, mamma. Du har redan tagit det svåraste steget…
Och Gunnel log tillbaka. Sedan gick hon upp till barnbarnet, Lukas som helt vuxet visade upp gitarren.
Något förändrades där och då.
Inte allt personlighet går inte att ändra på en dag. Oenigheter och bråk kommer alltid att finnas kvar, och Malin kommer sucka över mammas försök att lägga sig i. Gunnel undrar fortfarande var hon missade dottern.
Men en sak blev tydlig i vår familj vill du bli hörd, lär dig också lyssna själv. Då faller bitarna på plats, och dina nära stannar kvar hos dig. Och vad kan vara viktigare än det?
