Jag minns hur det var mellan mig och min före detta fru. I början av vårt förhållande var vi sams, vi trodde båda att vi var sådär galet förälskade som man gärna gör när man skickar blombuketter och köper praliner till varandra. Men när vi sedan fick reda på att hon väntade barn, och våra föräldrar insisterade på att vi måste gifta oss, ja, då började det knaka redan där.
Inte så att vi gick skilda vägar efter bara ett år tillsammans, och när vår förstfödde son kom till världen stannade vi kvar i samma hem, men vi bråkade för småsaker var och varannan vecka. Tur i oturen att jag arbetade mycket och min fru var hemma med pojken. På så sätt fick vi pauser från varandra, och så länge vi inte korsade vägarna för ofta och jag kunde skämma bort barnet på min fritid så gick dagarna ändå sin gilla gång.
Kanske var det just därför vi trodde oss klara av ytterligare ett barn när vår son fyllde fyra år. Det andra barnet förde oss faktiskt lite närmare varandra en tid. Vi blev så upptagna av att oroa oss för barnpassning, kläder och allt det där vi hade knappt tid att tänka på något annat.
När sedan vårt tredje barn kom, tog jag på mig ännu mer jobb. Ekonomi kom aldrig naturligt för oss, men för att vara säker på att våra barn aldrig skulle behöva se sig som mindre än andra, slet jag på och jobbade över så mycket jag kunde. Jag försökte även vara en omtänksam make, men det räckte tydligen aldrig till. När vår äldste fyllde elva och yngste bara var fyra, hade min fru ordnat med skilsmässopapper och berättade att hon hade träffat en annan man.
Det kom egentligen inte som någon chock för mig jag visste att hon hade mer tid än jag mellan förskola och fritids. Själv satt jag fast i ett ekorrhjul av jobb och funderingar kring familjen. Men något som verkligen tog tag i mig var att hon inte ville ta med sig barnen. Hon, som alltid hade haft ansvaret för dem, verkade plötsligt utmattad och hotfull. Hon sade rakt ut att om hon tvingades ta barnen med sig in i sitt nya liv, skulle hon hellre lämna dem på barnhem eller liknande.
Hon och hennes nya partner ville starta en familj tillsammans några rester från det gamla livet ville hon inte släpa med sig. Så gick det till, där i Västerås, och det känns ibland som ett helt annat liv nu när jag ser tillbaka, långt ifrån dagens värld och tideräkning. Något vi trodde var kärlek byttes sakta mot något helt annat.
