Det berättas ofta, särskilt av min mor och mormor, att om du gifter dig med en mycket klok man kommer han aldrig att vara otrogen och alltid förbli trogen sin hustru. Han vet också vad kärlek och omtanke innebär. Deras ord ekade i mig från unga år. Kanske därför tog jag inte ens i beaktande tanken att gifta mig med någon som hade tvivelaktiga avsiktervarför skulle man ens inleda något sådant?
Det var först långt senare, genom några goda vänner, som jag träffade Filip. Filip, som hade tagit examen från Chalmers Tekniska Högskola, var en ung man med skarp intelligens och tydliga framtidsmål.
Själv hade jag avslutat mina studier vid Stockholms universitet, dock inom litteraturvetenskap. Trots våra olika bakgrunder fann vi ständigt saker att prata om, och vår vänskap växte. Snart började vi umgås allt oftare och jag kände mig lycklig på ett sätt jag inte känt förut. Ett år senare friade Filip, och jag tackade ja, utan tvekan. Vi flyttade in i den lilla etta i Majorna som min mormor lämnat efter sig. Lägenheten kändes inte alls för trång så länge vi bara var två.
Men efter en tid blev jag gravid, och vi fick en son. Ett år därefter kom vår dotter till världen. Plötsligt blev utrymmet och pengarna knappare än någonsin.
Filip bestämde sig då för att starta eget. För egen del var jag hemma med barnen, men såg alltid till att stötta honom helhjärtat. Flera gånger stod vi på ruinens brant; bankkontot var tomt, kylskåpet likaså. Men vi kämpade vidare, övertygade om att livet en dag skulle vända. Och efter några års möda tog vår verksamhet fart på riktigt. Vi levde gott, barnen gick på de bästa skolorna Göteborg kunde erbjuda och senare på respekterade universitet. Jag kunde ägna mig åt olika intressen och hobbies jag drömt om.
Filip hade också sina intressenhan reste ofta på fjällvandringar eller fisketurer med gamla kamrater. Jag tänkte aldrig mycket på det; han försörjde oss väl och hade rätt till sitt eget liv. Vårt äktenskap var fyllt av kärlek och respekt, allt verkade stå rätt till. Jag kunde aldrig ana att något så drastiskt skulle kunna förändra vår tillvaro.
En helg blev Filip plötsligt allvarligt sjuk. Han fick föras bort i ambulans. Bara några timmar senare var han borta. Försvunnen. Som om han aldrig hade funnits.
Det som sedan följde var inte bara en förlamande sorg över att ha förlorat någon så närautan också en chockerande nyhet vi aldrig kunnat föreställa oss. Det visade sig att Filip under fem års tid haft en relation med en ung kvinna, så ung att hon kunnat vara hans dotter. Det var till henne han rest på de där semestrarna. Han hade lämnat över allt till henneföretaget, huset på Öckerö, bilen, sommarstugan vid Vättern. Jag och barnen stod kvar med ingenting.
Chocken var total. Hur kunde han? Hur kunde han vandra omkring här, känna till att hans egen familj skulle stå kvar utan ens ett tak över huvudet? Än idag, när jag ser tillbaka, vet jag inte hur jag ska orka leva vidare.
