Andra svärmor
Kvinnan i städrock smyger försiktigt in i kontoret hos ägaren till den estetiska kliniken Ljusglimt. Hon heter Maja, och just nu talar hon så lågt hon kan för att inte störa chefen.
Jag hörde att det finns en ledig tjänst som junior massör här.
Tomas Granlund tittar upp och ser strängt på henne. Han är irriterad som aldrig förr viktiga förhandlingar med investerare har nyss havererat och huvudet bultar av stress.
Du, med moppen, tänker börja massera våra kunder?
Nej… Men jag har gått nätkurser. Och jag har skrivit ett CV, säger Maja lite generat, och räcker honom ett skrynkligt papper hon dragit upp ur fickan.
I samma stund öppnar Tomas assisterande chef dörren Erik Sandberg. Tomas gnuggar tinningarna och ropar uppgivet:
Erik, varför dräller städarna här när de vill? Släng ut henne ur mitt kontor. Städpersonalen drömmer om att bli stjärnmassörer! Vis ut henne nu och se till att hon aldrig kommer med sådana dumheter igen!
Innan Erik hinner svara rycker Tomas pappret ur Majas hand, river det i bitar och släpper det på golvet framför henne.
Maja biter sig i läppen, sätter sig på huk och börjar plocka ihop pappersresterna, tårarna rinner. Erik tar resolut tag under hennes armbåge, drar ut henne till korridoren, förbi förbipasserande personal och kunder, och knuffar in henne i personalrummet.
På kanten av en gammal brandsandlåda, till synes orörd sedan evigheter, sätter sig Maja och bryter ihop.
Hon har nyligen börjat på Ljusglimt. Städning av golv har aldrig lockat henne, men här får hon mer betalt än någon annanstans och Tomas Granlund anses vara en respekterad man. Han har kämpat sig upp på egen hand, säger de, byggt upp kliniken med bara sitt slit.
Det är sant. Tomas växte upp på barnhem. Sin mamma har han aldrig känt, inte heller någon pappa. Han har letat hela livet, men aldrig funnit några spår. Däremot blev han först läkare, sedan mästare på estetisk medicin. Människor reser till honom från hela landet för dyra pengar. Priserna höjs varje år; han lever gott.
Av den anledningen vågar Maja närma sig sin dröm då hon hör om massörstjänsten.
Hon har länge velat vara massör. Studerat läroböcker på egen hand, gått igenom kursmaterial från vårdutbildningen så gott hon kunnat. Men utan officiellt diplom får hon inte yrka. Hon samlar undan till riktigt studium, men maken gav sig iväg med allt sparat och lämnade henne bankrutt med deras lilla dotter.
Snart kom det fram att Per var en småfiffelkriminell som ljugit om hela sitt liv. Skilsmässan drog ut på tiden: han dök aldrig upp till rättegången. För dottern Alva står Maja ut, och hennes prövningar börjar.
Det är svårt få arbete med barn. De tränger ihop sig, Maja, dottern och mamma Märta, i en liten lägenhet. De lever sparsamt, ibland på mormors pension. Märta är en obotlig optimist: före detta gymnast, stark och tjurig. Hon har tagit hand om barnbarnet, vilket gett Maja chansen att jobba alls.
Så småningom vågar Maja gå billig kortkurs i massage. Kursintyget nu rivet av Granlund är allt hon har.
Hon torkar tårarna, reser sig och återgår till städningen. De andra sneglar; viskar. Men hemma väntar goda nyheter: Alva har vunnit teckningstävling på förskolan. Dottern är konstnärligt begåvad, och Maja försöker alltid köpa bättre färger. Alva går i förberedande konstskola, och det gör Maja lycklig.
Hinken känns blytung idag. Men vaktmästaren, Bengt Karlsson den enda som inte ser ner på henne möter henne, tar över när hon släpar på vattnet. Bengt, som är åldrad och ser snett på chefen, bjuder på kanelbullar på fredagen och peppar henne ständigt. Hans vänskap får Maja att våga sig till chefens dörr.
När Bengt ser henne gråta, klappar han lite tafatt på axeln.
Ge inte upp, flicka lilla. Allt vänder.
Skulle aldrig ha försökt, snyftar Maja. Nu är allt bara värre.
Tomas är ur balans idag. Försök igen en annan dag, säger Bengt varsamt.
Jag har fått förbud att ens försöka igen, svarar Maja dystert. Äsch, vad trodde jag att jag också kunde jobba mig upp. Trodde Tomas var en mänska… men han är bara stolt över sitt diplom.
Bengt rycker på axlarna. Maja bär tillbaka utrustningen och går hem, orolig över att pengarna aldrig räcker. Alva önskar sig en dyr leksak och Maja har ingen aning om hur det ska bli.
Hemma är allt ovanligt tyst. Märta sitter i sitt rum och döljer tårarna. Maja känner hjärtat sjunka. Mamma har varit stark om hon gråter, är det allvar.
Mamma, vad har hänt? frågar Maja ängsligt.
Det är inget, försöker Märta avfärda.
Mamma, säg nu, kräver Maja.
Märta gråter.
Jag var på rutinkontrollen via gamla teatern. De skickade alla, även sömmerskor. Och… de hittade något. Det krävs operation. Annars, ett år till kanske. Väntetiden är jättelång. Privat har vi inte råd, och undersökningen måste göras i Stockholm vår sjukhus klarar det inte. Resa, prover… Ja, nog är min tid snart över.
Säg inte så, Maja slår ut med händerna. Vi löser det.
På din städlön och min pension? skrattar Märta bittert. Du kan inte sy byxor av en trasa.
Hela natten vänder Maja på idéer. Till slut: finns inget val, hon måste försöka tala med Granlund en gång till.
Men nästa dag får hon inte ens komma in på kliniken. Hon har blivit uppsagd, får tre månaders uppsägningslön enligt lag och skickas hem.
Bengt, vaktmästaren, skriver sitt telefonnummer på en lapp och ber henne ringa. Maja knappar in det mekaniskt; men vad ska hon göra nu? Högst månad klarar de sig…
Men Maja ger aldrig upp. Hemma säger hon till Märta att hon tänkt byta jobb. Sedan letar hon efter annonser. Utan utbildning är lönerna usla, men plötsligt hittar hon jobb som hembiträde inget krav på examen, men det gäller att laga mat, hålla rent och hjälpa till.
Maja suckar och tänker att det inte är skamligare än att skura golv. Hon skickar sitt CV. Efter en timme ringer telefonen. Det är en bemanningsfirma, och klienten är en äldre ensam dam med mycket pengar.
Maja ombeds ta med intyg, och snart sitter hon framför chef för firman, Ulrika.
Jag varnar dig: hon är svår. Du blir tionde hjälpen. Ingen står ut.
Maja spänner sig men säger inget.
Namnet har du säkert hört: Ebba-Marie Lindqvist. Hon har haft artistnamn, bytt efternamn, dolt sitt ursprung. Före detta operastjärna från Göteborg. Kräsen, ja. Men förmögen nog.
För mig spelar det ingen roll, svarar Maja lågt. Man får ta vad man får.
Om du har barn: Lindqvist tål varken barn eller djur. Hon använder rullator, men vill helst bli körd i rullstol. Provanställning tre månader. Pallar du det, blir det årsavtal och dubblerad lön.
Maja nickar. Även grundlönen är högre än hon någonsin haft. Det är en chans att rädda mamma, och Maja hugger direkt.
Arbetet börjar nästa morgon klockan sju.
På kvällen googlar Maja hennes namn. Upp kommer uråldriga foton på stor, svartmuskig kvinna med hökblick. Men verkligheten är annorlunda.
Dörren öppnas av en vakt. Det visar sig att Ebba-Marie äger hela våningen i en gammal tjusig fastighet mitt i Göteborg. Maja är nervös bland de dyrbara möblerna.
Vad glor du på? Letar du efter vad du kan sno? fräser det från hallen.
En dyr eldriven rullstol rullar fram. Ebba-Marie, helt grå och smal som en liten fågelunge, sitter där med vassa ögon.
God morgon, fru Lindqvist, mumlar Maja.
Prata högre! Inga händer i fickan. Och skor på, eller? Där är skydden, ta på dig och kom. Jag ska äta frukost.
Maja sliter på mjuka, ljusa engångsskydd och följer efter.
Kamma mitt hår. Men försiktigt. Inte så! Gud så dum du är. Ta nätet bort först. Hämta peruken och kamma den med.
Förlåt, men…
Åh, de skickar bara idioter, muttrar Ebba-Marie. Gör en kopp te. Nu.
I köket vankar Maja.
Inte stampa! skriker Ebba-Marie från hallen. Golvet går sönder!
Ebba-Marie granskar teet misstänksamt och slänger sedan ut halva koppen rakt på Majas kind.
Du puttade ju till mig! Ditt fel.
Maja tar ett djupt andetag.
Var får man tvätta sig?
Tjänstebadrum där nere, säger Ebba-Marie och kisar: Tänker du inte svara mig?
Vad är meningen? suckar Maja. Jag är bara nyfiken på hur många trick du har kvar.
Ha. Gå! muttrar Ebba-Marie. Ta en pyjamas ur gästrummet och släng in dina kläder.
Maja gör allt som befallts, och återvänder. Hela dagen roar sig Ebba-Marie med att terrorisera Maja: klagar, förolämpar och sätter fällor. Maja inser snabbt att det är ett test och tiger, härdar ut.
Mot kvällen tystnar Ebba-Marie och blir lugnare. Innan läggdags får hon lätt massage av Maja. När hon somnar, ställer Maja undan peruken och hinner säga hej till kvällsvakten.
Morgonen därpå skiner nattvakten:
Vad gjorde du igår? Hon sover fortfarande, sa städerskan.
Inget särskilt, svarar Maja. Kanske blev hon trött.
Idag konstaterar Ebba-Marie genast, att Maja klär sig helt tantigt och aldrig lär träffa en man när hon inte sminkar sig. Maja nickar bara och förbereder hennes morgonrutin. Peruken räcker hon nu rätt.
Senare måste Maja boka en manikyr, sätta på Ebba-Marie en kimono och ta henne in i ett rum som kallas boudoir.
Snart förstår hon varför: på eftermiddagen dyker en äldre herre, slank och elegant, upp. Ebba-Marie presenterar honom som gamle vännen Oskar och vill ha kaffe serverat.
Maja gör kaffe i en maskin värd mer än hennes bil och vågar knappt andas. Med besök skärper Ebba-Marie sig.
På kvällen frågar hon:
Vad gjorde du igår kväll innan jag somnade?
Massage, svarar Maja tyst.
Är du utbildad då? frågar Ebba-Marie misstänksamt.
Nej, har lärt mig själv.
Gör det igen då, säger Ebba-Marie storsint.
Så avslutar Maja ännu en kväll med massage. Ebba-Marie somnar snart.
Tre månader passerar snabbt. Maja har bara en ledig dag i veckan och knappt tid för Alva, men får nu råd så Märta slipper jobba och slita ut sig med tunga teaterkostymer.
Relationen till Ebba-Marie utvecklas. Hon testar och studerar Maja: tyst tålamod, alltid artig, alltid lugn. En dag frågar hon oväntat:
Hur står din familj ut med dina konstiga arbetstider?
Det är bara mamma och min dotter. Man får ta det som det är.
Hur gammal är flickan? Är hon bra på något?
Snart sex. Hon ritar väldigt fint, säger Maja, noga påminnande sig Ulrikas varning om barn.
Ta med henne hit. Jag vill se. Ebba-Marie nickar värdigt.
Så börjar Alva ibland komma med. Hon sitter tyst i ett hörn och ritar, och en dag tecknar hon ett porträtt av Ebba-Marie så likt att det får ramas in och hängas i hallen.
De blir allt mer nära. Maja slutar vara rädd för att förlora jobbet.
Ebba-Marie lider av svår ledbesvär där operationer inte hjälper. Under värsta dagarna masserar Maja länge, och ibland hjälper det. En gång får Maja och Alva till och med sova över, med gästutrymmen upplåtna.
Nattens lugn får Maja att för ett ögonblick drömma att hon bor här, där till och med luften känns laddad av historia.
Dagen därpå mår Ebba-Marie bättre. Hon ber Maja städa arbetsrummet, litar inte på andra att göra det ordentligt.
Bland gamla böcker hittar Maja ett falnat album. Efteråt tar hon det med till vardagsrummet.
Ebba-Marie, får jag titta?
Åh, tiderna som var… och allt jag varit, småler Ebba-Marie. Vi tittar tillsammans. Inte rört det på evigheter.
De sätter sig alla tre runt bordet. Först kommer barndomsbilder. Plötsligt ropar Alva glatt:
Där är ju mormor! Den bilden har vi hemma!
Maja tappar andan. På en sida syns mycket riktigt unga Märta.
Hur har ni den här? flämtar Maja.
Ebba-Marie kisar och tittar länge på henne.
Men… är du Märtas dotter? utbrister hon till sist. Det förklarar ju allt. Tänkt på vem du liknar.
Varför har du mammas foto i ditt album? Kände ni varandra? undrar Maja.
Ja, vi var bästa vänner som unga, snäser Ebba-Marie. Smög ut från träningen, på dans, bodde samma gata. Vi började med gymnastik samtidigt, men hon var en naturbegåvning. Jag valde sången istället.
Varför tappade ni kontakten? undrar Alva naivt.
Vi växte upp, suckar Ebba-Marie. Din mormor förälskade sig i en ung tränare, Lennart. Vi blev ovänner om honom, och han blev min. Märta blev utkastad ur landslaget på kuppen.
Det visste jag inte… viskar Maja. Hade du samma namn då?
Nej, då hette jag Sandberg. Och Lennart blev min första make. Vi skildes snabbt, men namnet Lindqvist behöll jag.
Efter detta kan Maja inte släppa tanken att sammanföra de gamla vännerna. Rätt som det är uppstår tillfälle.
Ebba-Marie vill ha nattvakt igen och på förskolan har Alva utflykt. Märta hämtar henne. Märta kommer i sin slitna kappa. Ebba-Marie har just gått och lagt sig, men rullar ändå ut:
Vem är det där? Jag väntar ingen, frågar Ebba-Marie barskt.
Hej, Ebba, säger Märta stelt. Lite märkligt att ses igen.
Lika så, fnysar Ebba-Marie. Livet tycks visst ha slitit på dig.
Lika mycket som på andra. Men jag har dotter och barnbarn. Hur är det med dina äktenskap?
Själv får du aldrig veta, hånler Ebba-Marie. Jag hör nog att du aldrig ens bytte efternamn.
Märta ler plötsligt milt.
Äsch, Ebba… Ärligt, jag har alltid varit stolt över dig. Du från vårt kollektiv som blev stjärna! Och jag har aldrig varit elak mot dig. Minns du samtalet för fem år sen?
Ebba-Marie bleknar.
När du var förälskad i den unga skådespelaren på lilla teatern, fortsätter Märta. Du var på väg att testamentera allt till honom. Jag hörde hur han skröt på fikarasten om hur han skulle sno din lägenhet, och ringde dig med förvrängd röst…
Så det var du? viskar Ebba-Marie förvånat.
Kunde inte låta bli. Jag har aldrig lärt mig hata dig. Men då räddade jag dig ändå.
Ebba-Marie sänker blicken:
Du räddade verkligen livet på mig, säger hon tyst. Efter samtalet anlitade jag detektiv.
Bra gjort, nickar Märta. Men nu måste vi väga hem. Alva sover nästan.
Märta, vänta. Hur lever du nu? försöker Ebba-Marie fråga.
I litet rum, i gamla kronan. Inte lyx som här, men vi klarar oss.
Bra. Ni flyttar hit imorgon. Jag ville ändå göra iordning ett barnrum åt Alva. Inga protester! Vi har mycket att prata om. Två gamla tanter har inte evig tid kvar.
Märta sjunker ner på pallen.
Kanske åtta månader kvar.
Vad säger du? Ebba-Marie blir blek. Är det cancer?
Nej, hjärtat. Men vi har inte råd med operation, suckar Märta. Sånt blir för dyrt.
Ni flyttar. Sen löser vi resten. Och jag är skyldig dig. Ledsen för att ha tagit Lennart från dig.
Du nämner väl inte fina Mats från skolan också, skrattar Märta. Vi ses imorgon.
Min chaufför kör er. Flytten ordnas också av Maja.
På kvällen kan Ebba-Marie inte sova. Hon frågar Maja om Märta, minns ungdomen och beklagar hur slösat hon levt sitt liv. Vänskapens gärning har rört den hårda gamla damens hjärta.
En vecka senare är huset en byggarbetsplats: tapeter, möbler, allt fixas. Efter middagen förkunnar Ebba-Marie:
Märta, dina papper är visade för doktor. Operation om två veckor. Kirurgen är ung, son till professor. Ingenting att flirta med.
Hur…? stammar Märta. Men…
Jag har betalat för allt. Du lägger in dig, blir frisk, Alva behöver en pigg mormor när andra sådan skruttat ihop.
Du fortsätter väl, skrattar Märta med tårar. Men… du behöver inte spendera så mycket.
Pengar följer inte med i graven, avbryter Ebba-Marie. Lägg in dig, Maja sköter om dig, jag tar hand om Alva. Och vet du massagen hjälpte.
Två veckor senare ligger Märta på bästa kliniken i Göteborg. Läkare är Valentin Bergström ung hjärtkirurg, professorson som valt sin egen bana. Trevlig och okomplicerad. När han ser hur Maja pysslar om sin mamma, ler han:
Jag ser sällan så fin familjekänsla. Din mamma har tur. Kanske din man också haft?
Har bara min dotter, viskar Maja. Men hon är världsbäst.
Jag tvivlar inte, skämtar Valentin. Jag gifte mig tidigt fel anledning, för hon ville bara ha pengarna, inte livet jag valde. Vår kärlek tog slut när vi flyttade hit.
Du möter säkert rätt kvinna ändå, viskar Maja.
Kanske redan gjort det, nästan viskar Valentin och ser ut.
Maja grips av att hon ser på doktorn annorlunda. Han är ingen skönhet som Per, men utstrålar styrka, vänlighet, äkta inlevelse.
Rehab för Märta tar en vecka. Ebba-Marie kämpar på hemma och passar Alva, som börjar kalla henne farmor.
Ebba-Marie visar sig stark, men kvällarna då Maja masserar henne märks det hur kroppen värker och förlamar. Rullstolen är nu självklar.
En kväll säger Ebba-Marie:
Nu är det dags att sluta jobba för mig.
Ska ni ha ny hjälp? oroar sig Maja.
Nej, varför? Huset är fullt av folk redan, skrattar Ebba-Marie. Nu ska du läsa till riktig massör, med diplom. Klarar du det?
Ja! nickar Maja. Fast det är dyrt…
Tänk dig mig som din saga-fé, säger Ebba-Marie och flinar. Dessutom, att ha egen massör är praktiskt. Jag betalar kurs för rehab-massör och specialkurser. Gör mig inte besviken.
Maja tackar ja. Ebba-Marie försörjer dem i praktiken, men Maja tänker själv jobba hårt. Hon vill bevisa att det är rätt satsning.
Läraren heter Simon Nordin, respekterad och erfaren. Han utser Maja till bästa eleven. Vid examinationen frågar han:
Känner du till spa-salongen Vanilj?
Självklart. Det finaste stället. Alla vill jobba där.
Jag äger det, säger Simon och ler. Öppnade för en tid sen. Vill du börja? Vi satsar på rehabilitering efter skador och operationer. Du har precis rätt händer.
Maja kan knappt hålla tårarna borta.
Därifrån pluggar hon ännu mer. Simon betalar vissa utbildningar själv, som stipendium. Snart får hon jobb på Vanilj. Arbetstiden passar: förmiddagar på salongen, eftermiddagar med Märta och Ebba-Marie, skjutsar Alva till konstskola.
Efter ett halvår vill kunderna främst boka Maja, inte bara chefen.
Samtidigt växer relationen med Valentin. Först vänskap, sen värme. Valentin flyttade för jobbet som ledartikör, men vill nu bygga liv och helger de går ut tillsammans hela familjen cirkus, barnteater, parker.
Märta går tillbaka till deltidsjobb. Men Ebba-Marie blir alltmer sängliggande. Smärtorna tilltar, behandlingarna hjälper knappt mer. Massage ger en stunds lindring.
Valentin börjar skicka sina egna patienter för rehab hos Maja rehabilitering vid muskelatrofi kräver varsamma händer. Maja fördjupar sig nu i hjärtpatienters återhämtning. Hon och Valentin får mycket att tala om, även hemma hos Ebba-Marie och deras nyfunna familj.
En dag säger Ebba-Marie godmodigt:
Och du Valentin. Lova mig: gör aldrig mina flickor illa. Gör du det, får du med mig att göraValentin ler och tar Ebba-Maries hand i sin.
Jag lovar, Ebba-Marie. De är mitt allt nu.
Hon väser ett skratt, och en smula av den gamla stjärnglansen blixtrar till i hennes blick.
Då är du välkommen till vår brokiga skara. Men du vet, varje stor familj har två sorters svärmödrar den mjuka och den som skrämmer vettet ur folk. Jag tar gärna sista rollen.
De skrattar, också Märta, som plötsligt är rörd av en värme hon trott var förlorad. Alva springer in med ännu ett konstverk, denna gång av hela deras nya familj: mormor och farmor hand i hand, Maja, Valentin och hon själv i mitten, en sol som gnistrar över dem alla.
När kvällen sänker sig, samlas de kring Ebba-Maries säng. Hon är trött, ögonlocken tunga, men hon griper Majas hand.
Du vet, ibland måste man överleva de värsta stormarna för att hitta den rätta hamnen. Tror aldrig jag känt mig så hemma som nu. Du har gett mig en riktigare familj än någon titel, pengar eller publik.
Med dig började allt, säger Maja mjukt. Och du såg till att allt kunde börja om för oss.
Det kallar jag att vara andra svärmor, muttrar Ebba-Marie, och alla fnissar.
I rummet blir det stilla. Någonstans ute på gården blommar syrenerna, för första gången på länge. En ny sommar är på väg, med löften om återhämtning och kärlek, där man minst väntade sig den.
Och när Maja, senare den natten, smyger till barnkammaren och hör Alva andas lugnt, vet hon att framtiden äntligen är deras. Hennes resa var lång, och hon mötte motgång på motgång men här, i det oväntade huset, bland gamla gräl och nya skratt, fick hon sitt ljusglimt ändå.
