Så, tänk dig att du nyss blivit frisläppt och går hem till din mormor i en liten by någonstans i Dalarna och så plötsligt hittar du en liten flicka Alva som bär på en farlig hemlighet.
Det small till när några män sparkade in den gamla hängande dörren. Deras kängor droppade av regn och smuts från gårdsplanen. Jag hörde Alvas rädda andetag bakom ryggen.
Gruppens ledare, raglande och med ett flin på läpparna, skrattade när han fick syn på mina fångkläder:
Ny grindvakt i kåken, eller? Fnittrade han spydigt.
Jag stod stadigt i vardagsrummet, vägrade ge vika.
Det här är inte ert hus. Stick härifrån, sa jag och höll blicken hård.
En blixt rev över vindsutskottet utanför, men mannen vägrade gå. En i gänget ryckte Alva till sig och hon började darra.
Ta ut henne, röt ledaren. Hennes mor är skyldig oss pengar.
Farbrors ord om mod ekade inuti. Precis när ledaren klev fram, tog jag chansen det hala golvet hjälpte till när jag vräkte honom rätt in i bordet och lät kaffekopparna dundra.
En annan försökte få tag i mig men jag knuffade honom åt sidan.
Spring!, viskade jag till Alva, och hon for ut genom bakdörren.
Ledaren slet fram en kniv, men jag vred hans handled så han tappade den. Hans blod blandade sig med regnvattnet på golvet. Resten av gänget fattade vinken och följde efter ut i ösregnet, släpande på sin ledare.
Efter en stund letade jag rätt på Alva under en stor gammal lind på gården. Vi smög in i huset igen.
De kommer tillbaka, snyftade hon.
Jo, svarade jag, men nästa gång är vi redo.
Vi barrikaderade dörrarna med trasiga stolar och tunga träskivor. Jag lovade henne att skydda henne.
Senare, när jag på allvar letade efter något att laga det trasiga golvet med, lyfte jag på en planka och hittade en gammal plåtlåda med brev, några tusenlappar och bevis tydliga papper på att Artur Salander hade hotat mormor om marken.
Alva pekade direkt
Det är han! Han i svarta Volvon.
En av grannarna, gamle Erik, bekräftade historien: Salander hade kört iväg mormor för några månader sen.
Senare gick vi upp till pastor Tomas i Säter, som hade pappren på Salanders bedrägerier och tipsade oss om en journalist, Ingrid, i Stockholm.
Med Alva vid min sida lämnade vi byn i min gamla Volvo. Vi såg svarta Volvos följa efter oss över E4:an men vi lyckades svänga av och tappa bort dem.
Väl i stan fick jag tag på Ingrid och visade henne papperen.
Det här är stort, muttrade hon. Men det är också väldigt farligt.
Alva hade redan skrivit namn och detaljer som knöt Salander till inte bara markstölder, utan också till människohandel.
Ingrid bestämde sig för att vi måste agera snabbt innan Salander fattade misstankar.
Den där natten smög jag med Ingrid och en fotograf bort till ett gammalt lagerhus i Älvsjö. Alva gömde sig hos en vän i närheten medan vi väntade på polisen.
Plötsligt bröt helvetet lös polisen stormade in, medan vi rusade in på andra sidan och hitta mormor, Elin, i en mörk cell. Just då dök Salander upp själv.
Kaos utbröt, men polisen hade redan knäckt dörrarna. Salander blev haffad på plats, mormor och Alva säkrade.
På polisstationen berättade en kommissarie att det var Salanders nätverk som hade ramat in mig och satt mig i fängelse från början.
Några veckor senare avslöjade Ingrids reportage hela härvan och nätverket föll ihop.
När vi kom hem igen hade byn börjat hitta sin röst och prata. Maribel var återfunnen, Julian hade arresterats. Alva ville stanna kvar Elin tog henne under sina vingar.
Tiden gick. Vi lagade huset, planterade nytt i trädgården och en kväll sa Elin tyst:
Du kan inte ta igen alla de här åren, men du kan själv bestämma vad som händer nu.
Jag såg ut över verandan, på det återuppbyggda livet, och svarade:
Aldrig mer tystnad. Inga fler bortglömda barn.
Och där och då började jag faktiskt leva på riktigt.
