Valborg går mot jobbet när hon plötsligt märker att hon glömt mobilen hemma. Hon bestämmer sig för att vända om, kliver in i hissen och den stannar mellan åttonde och nionde våningen! Där sitter hon nu och väntar på att någon ska komma till undsättning, när hon plötsligt hör sin mans röst utanför, Erik.
Erik verkar prata med någon kvinna i korridoren.
Älskade min Ingrid, säger han mjukt. Jag längtar tills vi äntligen ses igen.
Ikväll blir det, svarar Ingrid. Kom förbi efter tio, jag väntar på dig.
Din man jobbar sent igen?
Han har natt hela veckan, svarar Ingrid med låg röst. Han går halv tio och kommer tillbaka sent. Förresten, han är snart hemma, vi får skynda oss.
Varför tar hissen sån tid då? säger Erik oroligt.
De står och pratar där i kanske fyra minuter, innan de inser att hissen fastnat och bestämmer sig för att ta trappan.
Under samtalet tackar Erik även Ingrid för alla fina stunder de haft tillsammans, för hur lycklig hon gör honom.
Först tror inte Valborg att det är hennes man hon hör. Folk pratar ju alltid i trapphuset. Men när Ingrid tydligt säger hans namn och även nämner Valborg går det upp för henne att Erik är otrogen med grannen från våning åtta.
Valborg kan knappt tro sina öron!
Så det är så det ligger till, tänker Valborg. Hon bor alltså här på våningen. Nu förstår jag varför du ska ut på kvällspromenader, för att andas frisk luft. Jag ska ge dig en promenad att minnas, hela livet ut
Efter en stund kommer reparatören och får upp hissen. I Valborgs huvud har planen redan börjat ta form.
Vid tiotiden, precis som vanligt, gör sig Erik redo för sin lilla promenad.
Valle, säger han. Jag går ut en timme.
Men det regnar ju, utbrister Valborg.
Regn?
Ska du verkligen gå? Det går lika bra att stå på balkongen en stund.
Balkongen duger inte. Jag behöver röra på mig, det är bra för hjärtat. Man kan inte direkt promenera på balkongen.
Men det öser ju ner ute?
Jag tar paraply! Jag blir inte blöt.
Som du vill men jag tycker du borde stanna hemma.
Varför?
Det är nog ingen bra dag för dig, Erik.
Äsch, jag tror inte på sånt. Vi ses om en timme, kanske en och en halv.
Men Erik är tillbaka redan efter en halvtimme. Någon har ringt Ingrids man och skvallrat om hennes otrohet med grannen!
Valborg öppnar dörren, men kedjan sitter kvar.
Var är ditt paraply? Och var är din jacka, dina skor? frågar hon när hon sticker fram huvudet.
Några killar rånade mig, svarar Erik. De tog precis allt, till och med skorna Snälla, släpp in mig, jag fryser.
Dina grejer ligger i en väska nere vid soprummet, säger Valborg lugnt. Hälsa Ingrid från mig.
Ingrid?
Ja, hon på våning åtta.
Valborg stänger dörren och slår sig ner framför teven.
Tur att våra barn är vuxna och flyttat hemifrån, tänker hon. De slapp se den här förnedringen.
Erik springer genast ner till soprummet, hittar väskan, klär på sig och går ut på gatan.
Han ser sig omkring, bestämmer sig för att ta en taxi och åka till sin mamma.
Men så inser han, att hans mobil är kvar hos Ingrid. Han går tillbaka för att låna Valborgs telefon och blir återigen fast i hissen.
Strömmen har nämligen gått i hela huset, så även han är fast mellan åttonde och nionde våningen, precis som Valborg tidigare.
När elen kommer tillbaka och Erik till slut kommer ut ur hissen, har Valborg gått till jobbet. Han har inte ens nyckel till lägenheten det är hennes.
När Erik till slut går nerför trapporna, stöter han på Ingrid på åttonde våningen.
Hon har också en resväska och står och väntar på hiss.
Ligger min mobil hos dig? frågar Erik.
Ja och dina grejer också, viskar Ingrid nervöst.
Jaha
De tar hissen ihop ner till entrén. Men taxi beställde de till varsitt håll.
Och det här, mina vänner, utspelar sig just nu i ett vanligt hyreshus i Göteborg, där kontanter i kronor och trasiga hissar hör till vardagen.
