Jag är glad att jag valde att inte skaffa barn. Nu är jag 70 år gammal och har aldrig ångrat det beslutet.
Jag hade bokat tid hos hudläkaren och satt i väntrummet och väntade på min tur. Bredvid mig satt en kvinna som jag började prata med. Hon visade sig vara en väldigt trevlig samtalspartner. Det som förvånade mig mest var hur mycket mitt perspektiv på många saker förändrades efter vår pratstund.
Direkt lade jag märke till hur stilrent och prydligt hon var klädd. Min första tanke var att hon kanske var runt 50. Men under samtalet berättade hon, lite leende, att hon faktiskt är över 70 år. Jag blev verkligen paff hon såg strålande ut och var så olik många i samma ålder.
Från min nya bekantskap fick jag veta att hon varit gift två gånger. Numera lever hon själv. Med sin första make gick hon skilda vägar när hon fortfarande var rätt ung. Hon ville inte ha barn.
Hennes man förstod från början att hon inte ville ha barn, men efter hennes 30-årsdag började han försiktigt antyda att en “riktig” familj borde ha barn. Men för henne växte aldrig den längtan fram. Så hon stod fast vid sitt beslut.
Det var lättare för henne att skiljas än att föda barn mot sin vilja. De hade ett ärligt samtal och bestämde sig till slut att gå vidare på olika håll.
Andra gången gifte hon sig med en frånskild man som redan hade ett barn från sitt första äktenskap. Han ville inte ha fler barn och de levde gott tillsammans, eftersom samtalsämnet barn aldrig dök upp. Han var faktiskt tacksam över att hon inte ville ha barn, men deras tid tillsammans tog slut när han tragiskt gick bort i en bilolycka.
Hon berättade att ensamheten inte besvärar henne det minsta. Tvärtom, hon är lycklig över att inte behöva anpassa sig efter någon annan. Som pensionär är hon övertygad om att hon aldrig kommer ångra sitt livsval.
Hennes väninnor, som hoppades på hjälp från sina barn, suckar nu sorgset. Barnen växer upp och går sina egna vägar. De gamla föräldrarna blir ofta bortglömda och ensamma. Det just därför hon aldrig ville ha barn och hon har aldrig funderat över det beslutet. Nu lever hon ett fullt och meningsfullt liv, och uppskattar verkligen varje dag. Att inte ha barn ger henne glädje, inte sorg.
Kanske ett glas vatten?
Jag kommer aldrig stå hungrig eller hjälplös. Medan mina vänner la pengar på sina barn, sparade jag mina. Nu har jag tillräckligt i sparkassan för allt jag behöver, till och med för äldreomsorg om det skulle krävas!
Vad tänker du om det här? Livet blir inte alltid som man trott, men det viktigaste är att leva på det sätt som gör en lycklig. Man måste lyssna på sin egen inre röst och våga välja sin egen väg det är först då man verkligen finner ro.
