Halva barndomen tillbringade jag och min tvillingsyster på olika fosterhem, men när vår moster mammas syster fyllde arton tog hon hand om oss. Först hon, sedan hennes man blev våra riktiga föräldrar, och jag älskar dem uppriktigt och är evigt tacksam för allt de gjort för oss.
På vår artonårsdag tog de med oss till en fin trea mitt i centrala Göteborg. Lägenheten hade tillhört våra föräldrar och hyrts ut hela tiden, men nu tyckte de vi skulle sälja den, dela pengarna och var och en köpa sitt eget boende. Det lät som en lysande idé i våra öron! Göteborgspriser är inte att leka med, så det blev en rejäl slant till oss båda. Jag hade råd att köpa en trevlig tvåa (visserligen med bolån, men det var snabbt fixat på ett år). Sen satte jag igång med renovering målade, slet, köpte möbler och allt sånt charmigt vuxenpyssel.
Morsan och farsan var asglada för min skull nu har du landat men oroade sig konstant för min syster. De försökte pedagogiskt förklara hur man faktiskt går tillväga när man ska bli vuxen i Sverige. Syster min ville däremot hellre slösa på senaste iPhonen, grymma restauranger och semesterresor till Kanarieöarna. Att lägga på ett sparliv var helt enkelt inget för henne.
Till slut fick moster nog och muttrade att det blir ut med henne om hon inte skaffar lägenhet innan pengarna tagit slut. Föga förvånande kvarstod för lite kapital till att köpa något, så syran fick börja hyra istället.
Vid det laget hade hon hittat en kille och snart bodde de ihop, sparade pengar ja, det gick faktiskt åt rätt håll! Själv tog jag steget upp på jobbstegen, hjälpte till hemma hos föräldrarna och åkte på semester, där jag träffade en stilig kille som jag såg fram emot att skaffa boende tillsammans med.
Kort därefter samlades hela gänget hemma hos mig. Min syster la fram nyheten hon var gravid! Och sen följde en lång klagolåt om hur omöjligt det är att hyra lägenhet i dagens Sverige, hyror som på nåt vänster äter upp hela lönen och inga hyresvärdar som gillar unga par… Jag fattade först inte riktigt vad hon fiskade efter, men så vände hon sig direkt till mig:
Ge mig din lägenhet! Jag ska snart ha barn och du bor ändå själv, kan du inte bara bo hos moster så länge? Hon har ju ett gästrum ledigt!
Jag sa nej. Systern brast ut i storgråt, tog sin snubbe i armen och gick därifrån.
Efteråt ringde hon mig flera gånger för att försöka övertala mig. Men hallå jag har svettats, sparat, slitit med att fixa mitt eget hem, skulle jag bara ge bort allt nu? Inte en chans! Att hon inte tänkt ett steg längre på framtiden kan faktiskt ingen annan lastas för det får man stå sitt kast för i Sverige också.
Varför vill du inte ge oss lägenheten, jag ska snart föda och ändå bor du där ensam.
