En kväll ringde min bror, Erik, och berättade att han och hans familj skulle åka på semester till Gotland. Han ville inte lämna vår mamma, Ingrid, ensam i Stockholm, så han bad mig, Saga, att ta hand om henne hos mig under tiden. Jag tvekade inte; Erik och hans familj hade tagit största ansvaret för mamma de senaste åren. Mamma har alltid haft en besvärlig personlighet och visste exakt hur hon skulle göra en storm av ett vattenglas.
I min lilla lägenhet i Södermalm hade jag bara en säng, så för att undvika bråk gav jag efter och lät henne få den medan jag själv bäddade på golvet. Till en början gick allt rätt lugnt till. Men när det var dags att sova, började mamma klaga på att sängen var hård och att hon hade ont i ryggen. Jag köpte ju denna kontinentalsäng bara för några månader sedan inget borde störa henne. Ändå letade jag rätt på mitt tjockaste duntäcke och bäddade extra åt henne i hopp om att hon äntligen skulle få det bekvämt. Men nej, hon grymtade och suckade halva natten hon kunde helt enkelt inte finna ro.
Nästa morgon vaknade jag utmattad. Jag kokade kaffe och försökte samla ihop mig inför jobbet på kontoret. Precis innan jag skulle gå frågade mamma med svag men anklagande röst:
Vart ska du? Vem ska ge mig min spruta?
Jag blev förvånad. Ingen hade sagt ett ord om att hon behövde injektioner. Jag ringde genast Erik och fick veta att mamma själv var van att ta sina sprutor hon hade hållit på i åratal utan problem. Ett stänk av lättnad blandat med irritation sköljde över mig. Jag var redan en och en halv timme sen till jobbet, så jag fick skynda mig iväg.
När jag kom hem på kvällen låg mamma på soffan och andades tungt. Jag försökte hjälpa henne upp, men hon ville knappt röra sig. Det visade sig att hon hade ätit allt möjligt som läkaren förbjudit henne därför mådde hon så dåligt.
Du bryr dig inte om mig, det är därför jag känner så här. Vill du att jag ska dö? morrade mamma med en blick som kunde frysa Mälaren.
Jag svarade trött:
Jag kan inte lämna jobbet, mamma. Jag behöver arbeta för att klara hyran.
Mamma är fortfarande kapabel att ta hand om sig själv egentligen. Men för några år sedan sålde Erik hennes bostadsrätt på Norrmalm och köpte en trerumslägenhet för sin familj. Därför flyttade mamma in hos dem. Nu, när jag ser hur hon beter sig, vet jag faktiskt inte hur jag ska hantera hennes infall. Hon är som ett barn, bortskämd och nyckfull men det är ingen charm i hennes utbrott som hos ett riktigt barn. Det är bara svårt. Oudragsamt.
Min bror åkte på semester och bad mig ta hand om mamma. Aldrig hade jag kunnat ana hur mycket det skulle kosta mig
