10 mars, Stockholm
Jag minns så tydligt första gången jag träffade Ebba. Det var på en fest som våra gemensamma vänner ordnade på Södermalm. Jag drogs genast till hennes skratt och hennes glittrande ögon; hela mitt hjärta fylldes av förväntan och hopp. Vår relation utvecklades snabbt, och jag kände mig lycklig. Men pappa verkade ändå orolig. Han påminde mig om att Ebba kanske inte var uppriktig, och varnade att hon kunde vara ute efter pengar snarare än kärlek. Jag blev lite irriterad hon visste ju inte ens om att min familj har en större förmögenhet! Trots det rådde han mig att fortsätta hålla tyst om det för att se om hennes känslor verkligen var äkta.
Jag funderade länge på det där rådet och insåg att det kanske var klokt, och att jag verkligen ingenting hade att förlora. Det kunde vara ett slags experiment och om Ebba faktiskt älskade mig på riktigt, skulle jag få beviset. Vi bestämde oss för att ha ett enkelt bröllop, och flyttade sedan in i en av familjens lägenheter den mest anspråkslösa, och jag sa att det varit min mormors gamla hem. Under de följande sex månaderna levde vi väldigt vanligt, som vilket par som helst. Jag gick till jobbet mitt på Kungsholmen och min månadslön var typisk, medan Ebba planerade hushållets ekonomi för att vi skulle klara oss finanserna varje månad.
Efter ett halvår kände jag att det var dags att sluta leva på en hemlighet och istället vara ärlig. Jag köpte ett vackert blombukett och laddade inför vårt samtal. Men när jag kom hem såg jag Ebba packa sina saker. Hon sa: David, mina vänner berättade om din förmögenhet och det var därför jag valde dig. Men det visar sig att du är inget annat än en fattig man. Jag tänker inte leva så jag lämnar dig för någon med fler kronor på banken. Jag stod där helt ställd av hennes ord, och till slut svarade jag kallt: Dina vänner hade rätt. Allt jag ville var att testa dig, och nu ser jag att ditt hjärta styrs av pengar. Min pappa hade rätt.
Trots att Ebba senare bad om förlåtelse och ville stanna, kunde jag inte förlåta henne. Det känns bittert men befriande i Sverige tror vi på ärlighet och egna val. Jag går vidare, och försöker hitta min lycka någon annanstans.
