Självklart är det mitt eget fel! Carina snyftar otröstligt. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så här! Och nu vet jag inte ens hur jag ska göra? Jag fattar verkligen inte hur jag kan reda ut det här utan att tappa ansiktet?
Min syster gifte sig för några år sedan.
Efter bröllopet bestämde de att de nygifta skulle flytta in hos sin makes mamma. Vår mamma har en stor trea i Vasastan och har bara en son.
Jag behåller ett rum, resten är ert! sa svärmor generöst. Vi är alla hyfsade människor, så jag tror vi kommer att komma överens. Vi kan alltid flytta om det inte funkar! sa maken till min syster då. Jag ser inget fel med att ge det ett försök. Om vi inte trivs kan vi alltid hyra något eget…
Sagt och gjort. Men det visade sig vara allt annat än enkelt. Både svärdottern och svärmodern försökte hålla sams, men varje dag blev det bara tyngre. Små irritationer samlades på hög och brast ut i gräl som blev allt vanligare.
Du sa att om vi inte klarar att bo med din mamma skulle vi flytta till eget! utbrast hustrun i tårar. Men tycker du verkligen att det går bra? log maken överlägset. Det är bara småsaker, ska vi verkligen packa väskorna för sådant?
Efter exakt ett år gick hustrun, Elin, på föräldraledighet och snart föddes deras friska lille son, Anton.
Samtidigt slutade svärmor, Birgitta, på sitt gamla jobb. Hon kämpade för att hitta något nytt, men arbetsgivare var tveksamma till någon som närmade sig pensionsåldern. Nu blev svärmor och svärdotter sittande hemma tillsammans dygnet runt. Ingen möjlighet att komma bort, ingen luft och stämningen blev alltmer explosiv.
Maken, Oskar, ryckte på axlarna åt kvinnornas bråk. Han var ensam försörjare nu.
Vi kan inte lämna mamma ensam nu, hon har inget att leva på. Jag kan inte bara låta henne klara sig själv, och har inte råd att både hyra och stötta mamma. När hon får ett jobb, då flyttar vi!
Men Elins tålamod tog slut innan Birgitta hittat ett nytt arbete. Hon packade ihop sina och Antons saker och flyttade hem till sin egen mamma i Sundbyberg. När hon gick, sa hon kallt åt Oskar att hon aldrig mer sätter sin fot hos hans mamma. Om han vill ha kvar sin familj, får han allt göra något.
Elin var säker på att Oskar värdesatte familjen och skulle kämpa för att få hem henne. Men där hade hon grundligt misstagit sig.
Tre månader passerade och Oskar hade inte gjort minsta försök att vinna henne tillbaka. Han bodde kvar hos Birgitta kom hem från jobbet, pratade med Elin och Anton över videosamtal, och hälsade på hos henne på söndagar.
De blev ett typiskt svenskt särbopar.
Oskar fick nu all uppmärksamhet och omvårdnad från två kvinnor, och dessutom slapp han all vardagsstress med barn. Birgitta klagade och stöttade sonen mot den griniga hustrun som stuckit och egentligen förlorade han ingenting.
Elin däremot, ångrade sig varje dag. Hon trivdes inte alls med situationen. Hon älskade sin man, även om hon visste att han betedde sig fegt.
Vad trodde du skulle hända när du gick? svarade Oskar torrt. Du kan komma tillbaka om du vill.
Sanningen är nog att Oskar inte tänker lämna sin mamma eller flytta till en hyreslägenhet. Och Elin, som är föräldraledig, har inte ekonomin att ordna något eget.
Är det så här familjen krossas?
Vad tror ni, har Elin ens en chans att gå tillbaka till svärmor utan att förlora sig själv och sin stolthet?
